Gör vad du kan.....

Jag hittade denna tänkvärda text hos en gammal arbetskollega. Ja, arbetskollegan är inte alls gammal, men det var ganska länge sedan hon var just arbetskamrat till mig. Go är hon i alla fall och av henne kommer jag förmodligen låna fler kloka ord......

Höstfint.....

Idag har jag och lilltjejen varit i en av stadens butiker med inredningsprylar. När jag hade personalfest här hemma för ett tag sedan fick jag ett presentkort från mina arbetskamrater. Och sånt kan ju inte ligga och bli gammalt, nä hua meja.
Jag och lilltjejen kikade runt i butiken några varv och bestämde oss sedan för en fin trälåda att göra höstfin.

I eftermiddag tog jag med mig stortjejen längs vår lilla byaväg för att plocka mossa till min låda. Vi valde noga med stor omsorg då dikena var fulla av mossor i olika färger och former. Resultatet blev en jättefin ljuslåda med mossa, änglar och hjärtan. Kul med lite höstfint på bordet.

Finaste.....

Min man fick igår ett väldigt speciellt möte med en annan människa. Ett möte som kan göra stora förändringar eller också bara passera förbi som om inget hänt. En liten träff som gjorde en annorlunda inverkan i makens nattsömn....... många tankar som fladdrade runt och en hel del att fundera på.
Spännande till tusen. Och klart att min fina man är värd såna positiva möten.

Zlatan....

Det är så här vi är vana att se Zlatan när han vilar på dagarna. Men nu har vi fått redan på vart han sover om nätterna. Jo han hoppar in till Pelle, vår kanin som bor i en av boxarna i stallet. De två kurar sedan ihop sig tillsammans och håller värmen om nätterna.

Visst är väl djur helt otroliga. Jag hade ingen aning om att katter och kaniner fungerar så bra ihop. Får se om lilla Doris också flyttar in till Pelle framöver.....

Celler......

Den här fina solcells lyktan inhandlade jag under vår varuhustripp förra veckan. Jag hängde ut den i dagsljuset och blev väldigt förvånad då den inte lös framåt kvällen. Jag beklagade mig lite för maken som direkt gick igång på sitt tekniklösarsätt. Han gör nämligen den otroliga bedriften att plocka ner lyktan, ta bort skyddsfilmen från solcellen och trycka på knappen som heter ON.

Han är ett geni, jag vet. Och jag får åter mig själv att framstå som ganska korkad, hi hi. Men det bjuder jag på, jag har aldrig lekt med en solcellslampa förut.

Ikväll får jag ett sms av min vän som även hon var med på varuhustrippen. Hon köpte två likadana lyktor som jag gjorde. Och hon hade hängt ut sina samma dag vi kom hem...... och de hade inte börjat lysa än. Jag vek mig av skratt när jag förklarade för henne hur maken näst intill idiotförklarat mig när jag grymtat om lyktan. Nu gör alltså min gode vän samma misstag.... och till saken hör att hon är ganska klipsk. Hon har nämligen byggt ihop och satt upp både vitrinskåp, Ikeakök och annat. Men men, vi fick oss ett gott skratt och misstag kan ju hända även de bästa.....

Så starkt.....

I helgen fick jag för mig att plocka in alla små gröna tomater från tomatplantorna på altanen. Det har varit minusgrader flera nätter och plantorna har börjat gulna så smått. Jag hoppas på att de mognar till i köket men det får tiden utvisa.

När jag ändå höll på att plocka så fick jag syn på mina gröna små paprikor (som aldrig verkar växa till sig ordentligt).
Men har de inte växt nu så kommer de förmodligen inte bli större, tänkte jag och plockade ner allihop. Middagen stod på spisen och salladen var nästan klar. Självklart måste vi smaka de små söta grönsakerna och då är det ypperligt att lägga små bitar i salladen.

Jag skar av en ganska stor bit, och stoppade in den i munnen (för man måste ju smaka innan man serverar den). Shit pommes frites va snopen jag blev. Det började svida och sticka som bara den, sen fattade jag. Det var ju inte alls någon paprikaplanta jag fått..... nix det här var färska små fina jalapenos. Starka som tusan och absolut inget man stoppar i munnen och börjar tugga på. Till råga på allt så hann jag även med att gnugga mig i ögat med mina "paprikafingrar". Suck, hur puckad får man bli....

Lagom tills det var dags att åka till jobbet hade munnen börjat domna bort så smått. Från läppen och ner mot hakan kändes som efter en bedövning hos tandläkaren.
Tur att man äger förmågan att lära sig av sina misstag.

Välkommen Doris.....

Det var nästan värre än ett gympapass idag då jag skulle försöka mig på att ta några bilder av Doris. En liten busig kattunge som efter tre dagar hos oss har kommit på att fladdrande höstlöv är något av det roligaste som finns. Och höstlöv råder ingen brist på i vår trädgård.

Jag måste sett ganska rolig ut då jag både gick, satt och låg ner för att lyckas trycka till på knappen. Så en del av bilderna blev av fullkomligt logiska skäl lite suddiga. Men ingen kan väl missa vår lilla sötnos som nu gjort sig hemmastadd här. Söt som socker och mysig som bara den.....

Höst i vår trädgård.....

Zlatan har hittat en viloplats på barnens bilkudde

Lilltjejen i vårt klätterträd

Sömnvecka pågår.....

Första kvällen och natten denna veckan slocknade jag bredvid stortjejen tjugo över åtta på kvällen. Morgonen efter vaknade jag i vanlig tid men med många många timmars sömn bakom mig. Skönt och mysigt var det ändå......

Har sedan dess varit lite sömndrucken och ganska långt från min dator.

Tur att jag får åka på utflykt med goa jobbarkompisar på fredag...... till det stoooora gul/blåa varuhuset i väster. Där ska vi allt kunna spendera en hel dag, troligen inte ensamma men ändå väldigt lyckliga och glada över detta.

Nytillskott i familjen......

Imorgon ska denna lilla pärla få flytta hem till vår Zlatan. En grå liten katt tjej, van vid livet på landet, van vid barn och snart även van vid en svart mysig Vilsa. Jag hoppas verkligen att denna lilla dam kommer trivas hos oss.

Höstnjutardag i skogen......

Idag har vi och våra fina vänner varit ute på den traditionella svamp- plockar dagen. Helgen innan älgjakten drar igång är vi ute på svampjakt i de småländska skogarna, dvs nästan runt hörnet.

Korvgrillning, kojbygge och trevligt sällskap är vad vi har ägnat oss åt förutom att njuta av alla trattisar och kantareller. Kalasväder har vi haft idag, solsken och hög sval höstluft. Precis som det ska vara.

Till kvällens middag fick barndomsvännen välja mat och då blev det självklart kebab från den lilla staden. Hennes favorit alla kategorier och jag måste säga att det var riktigt gott och smidigt.

Nu ska vi fortsätta kvällen med poker, yatzy och godis.

Kram

En sorts kärleksförklaring.....

Jag läste idag en helt otrolig dikt. Den fick tårarna att krypa fram bakom ögonlocken och den berörde mig så djupt på ett vackert och kärleksfullt sätt.

Ett annorlunda barn.
av Lisa Carlgren

Det är inte på samma premisser som andras vår tillvaro baseras på,

i vår sfär så kan vi aldrig planera fullt och vi vet inte hur dagen ska gå,

är det en bra dag så ler jag och gömmer mig inte i min mentala vrå,

jag fyller på mer ork till det eviga dränaget och tänker överleva ändå.

Man är som ett såll som läcker och det finns inget lim som kan hela,

det är bara de tunga bördorna man själv mentalt kan försöka dela,

i bland faller tårar, förtvivlan tar över och man reagerar med att fela,

jag tar på mig gladmasken, filtrerar, och klarar dagen genom att spela.

Det är samtidigt så starkt att bemöta ett barn av annorlunda karaktär,

livserfarenhet och en totalt annorlunda och givande livsatmosfär,

innerst inne så är det mörkt och det är tunga svarta tankar jag bär,

jag måste orka vidare och finnas till och i bland jag bara är där.

Du en totalt egen individ och du är pärlan som förgyller vårt liv,

efter diagnosen så växte mitt inre jag och tog ett stort jättekliv,

livets referensramar hamnade i ett totalt annat större perspektiv,

saken gjorde att vi var tvungna att ta oss genom djungeln med kniv.

Jag är så stolt över att att få vara din mamma och få vägleda dig,

vi växer tillsammans på livets väg och ofta säger du stopp och nej,

med tiden så är jag positiv och tänker att allt kommer att ordna sig,

jag är ett vildsto, heroisk kämpe och det finns därinne inom mig.

Det kommer att komma djupa dalar och bestigning av stora berg,

både du och jag kommer att ångra oss och få bekänna sin färg,

det lär dock inte på vårt förhållande bli en evig ärrig ärg,

vi är lierade i kropp, familj, hjärta hjärna, blod och märg.

Älskade barn, vårt liv berikas av ditt väsen varje solig levande dag,

jag och din pappa njuter så oerhört av dig i absolut varje andetag,

då och då sker det mentala , ömmande och dessa jobbiga bakslag,

då kramas vi i innerlig kärlek, ser tiden an och tar nya friska tag.

Inget mattegeni precis.....

En liten ängel, noga utvald av tösen i familjen F

Den mumsiga chokladen vi inhandlade på den stora öafesten i helgen

Nog för att jag aldrig har varit ett snille i matte, men i fredags var det något som verkligen inte gick ihop sig.
Vi hade bästaste vännerna här på lite söndagsmiddag (en fredagskväll). Stortjejen fick välja och det blev då köttgryta, pressad potatis med gelé och kokta grönsaker. Vännerna åt dock och verkade nöjda. Med sig hade de (frun i huset) en otroligt fin blomma. Först började jag tro att jag fyllde år, men nix...... det var en sån där för att ni är våra vänner- blomma. En sån man egentligen inte alls behöver ge till sina vänner men som värmer så mycket extra ändå. Ja ni fattar.

Till råga på allt så har vår vän med sig sin superduper- vassa sax och fixar ett nafs (eller tre) till alla tjejers frisyrer. Nu har ju varken jag eller stortjejen någon vidare frisyr, men även långt hår behöver fnasas till en gång ibland.

Det är där min matte kommer in. Det kan aldrig löna sig att både jobba och ge bort gåvor. Jag borde ju varit den som överlämnade den fina blomman som tack för klippen, men just den här kvällen gick vi plus och vännerna minus. Men å andra sidan så har vi ju varandra och det är värt guld.....

Kram