Glada barn

Har idag haft besök av flera glada barn. Den egentliga meningen med vår lilla träff var att vi skulle fira lilltjejen här hemma. Bara det att hon fyllde år i augusti, men det är väl aldrig fel att dra ut på firandet lite. Alla fyra treåringarna roade sig själva under åtskilliga timmar. De åt mat, fikade, ritade, busade, busade mer och försökte sig på att spela lite spel innan en av mammorna hittade dem hoppande uppe i vår säng. Med andra ord så hade de jättekul de också, och vi hann ju för en gångs skull prata i lugn och ro.

När min stora dotter kom hem från skolan var hon lycklig och förväntansfull. Hon hade tappat sin andra tand, en yttepytte liten tand som fröknarna i skolan snällt snott in i ett stycke papper för att den inte skulle försvinna.

Hon stoppade den i ett glas med vatten och var medveten om att den kommer bli till en gyllene peng nästa morgon. Hon tror inte på tandfen eller något annat väsen utan nöjer sig glatt med att snälla pappa byter ut tanden mot lite guld.

Framåt eftermiddagen när våra gäster åkt hem och jag tagit hand om disken ringer min man hem. Vi pratar ganska ofta i telefon om dagarna när någon av oss jobbar. Tror det är så med mannen att när han är hemma och ledig så måste han titt som tätt kolla tex-tv och surfa ut på aftonbladet...... för det kan ju ha hänt något nytt han missat.
När han däremot jobbar och har tillgång till nätet hela tiden, ringer han hem till oss istället för att försäkra sig om att allt är bra. Kanon tycker så klart vi som blir nästan lika glada varje gång.

Hur som helst så pratar han med stortjejen som lyckligt berättar om sin tappade tand, och samtidigt som hon pratar börjar hon leta efter glaset med tanden.
Shit tänker jag, vad har jag gjort?
När gästerna hade åkt satte jag igång med disken i ett tempo utan dess like. Diskmaskinen med ren disk plockades snabbt ut och jag fyllde raskt upp dem med smutsdisk igen och satte igång den. När då stortjejen började leta efter sitt glas med minitanden i, slog det mig att jag rensat allt i diskväg som stått på bänkar och bord den senaste timmen. Även glaset med tanden.

Nu gällde det att komma på nåt smart att säga. Jag förklarade vad som hänt, men snabbt som ögat så la jag i en enkrona i glaset istället. Berättade med glimten i ögat att denna silvriga peng med sitt ringa värde kommer öka rejält under natten och bli till guld. Tack vare min inlevelse i berättelsen och all övertygelse jag kunde ge, så köpte hon det och den förlorade tanden ger förmodligen inga mardrömmar i natt. Hoppas hoppas