Höna på vift

Idag släppte jag ut mina brahmor och newhampshire på grönbete. Jo det är så att gräsmattan hemma fortfarande är väldigt grön på sina håll. Och godtrogen som jag är så tog jag för givet att mina stora fjäderfä nöjde sig med det gröna gräset. Men icke!
Mina väluppfostrade brahmor höll sig såklart inom ramen av vad som är godkänt (av mig). Men de tre Nh hönorna verkar inte alls fatta vad lösdrift för höns går ut på.

Vi som ändå har en trädgård på över 4000 kvadrat, det borde väl räcka att spatsera omkring på i det här höstrusket. En av de tre hönorna höll dock inte med. Nä hon skulle glatt upptäcka nya vyer i byn och drog iväg längs åkern. När sedan grannen startade sin traktor och drog iväg åt samma håll fick hönepönan smått panik och flydde i rena förskräckelsen. Hon drog iväg in på grannens hage tills maken (som observerade elendet) inte såg henne längre.

Han gick in till mig och förklarade att jag förmodligen har en Nh höna mindre vid släckningen ikväll. Jag som pratade i telefon med min husköpande vän M förstod inte riktigt innerbörden av vad han sa. Men jag svarade lite i förbifarten att hon kommer nog tillbaks när det mörknar. Men vid denna tidpunkt var faktiskt mannen mer orolig än vad jag var. Inte nog med det, jag hade en tid att passa, jobbet väntade och jag var tvungen att åka.

Pratade med min man några timmar senare och han hade då lyckats få in henne igen, efter åtskilliga försök då hon sprungit iväg så fort han visat sig. Kan det kanske vara doften av dyra hudprodukter hon är rädd för. Själv har hon ju endast fått några droppar Frontline i nacken, så det kanske är någon form av dåliga vibbar som drabbar henne när hon ser min man. Om hon bara visste vad hon går miste om.