Vovve!!!

Jag försöker stå emot det dagligen, men tanken kommer oftare och oftare smygande.
Känner mig lite som en svikare när jag börjar tänka dessa tankar, även om jag vet att det finns många med mig som fungerar likadant.
Vad jag pratar om, jo tanken på ny vovve.
Jag vet ju att jag aldrig kommer kunna ersätta min förra hund. Men det är ju inte heller det som är meningen, för inte ska hon ersättas. Snarare kompletteras.

Jag känner mig nästan som en smygalkoholist när jag surfar in på hundsidorna. Hoppas på att ingen ser mig och gör någon det så är jag beredd på en liten vit lögn snabbt som ögat. Vet inte varför jag känner på det här viset, jag är ju inte dummare än att jag begriper att min hund inte kommer tillbaks till mig igen.

Men den längtan efter hund som jag börjar känna nu stör mig. Jag har inte varit ute och gått en vanlig promenad på eget initiativ sen i somras. Ni hör ju själva hur korkat det låter, jag som älskar att promenera. Och sedan vi fick ta bort Pepsi så känner jag ingen som helst glädje och mening i att gå. Och vad blir då följden av det, jo man sitter vid datorn och skriver massa goja istället ;), blir allmänt lat och bekväm och för att inte tala om trött.

Nä det vet i sjutton om jag inte ska kliva ut ur garderoben och berätta för omvärlden om mina tankar kring en ny jycke. Jag menar, alla vet ju att jag älskar hundar så varför ljuga. Å jag som är så dålig på att ljuga.
Nä go vänner, jag erkänner- JAG VILL HA EN VOVVE .....men inte nu.......men kanke till sommaren.