Var bara tvungen att bjuda in min Granne B på en snabbfika här på förmiddagen. Har känt något så läskigt de senaste dagarna, min stora passion för mina höns har liksom börjat svalna i samma takt som vintern kommit. Jag blev orolig på riktigt även om jag innerst inne vet att det är övergående. Hur som helst så vet jag att det bästa sättet att få tillbaks passionen är att prata fram den igen.
Så Granne B kom över en stund, vi började prata lite sakteliga och kringgick ämnet lite innan vi efter en stund kacklade på som aldrig förr. Det är ju faktiskt så att man måste ligga steget före, och jag som är lite av en kontrollmänniska mår bra om jag redan nu vet vad jag ska kolla efter för raser framåt våren. Så till varsen kopp med kaffe och te ältade vi raskt igenom diverse hönssjukdomar, blivande avkommor och lite tips om hur vi kan göra fint i våra hönshus.
Nu en stund senare känns allt liksom som vanligt igen. Jag ska kila ut till fjäderbollarna och städa lite, och jag är helt säker på att min passion är på väg tillbaks.
Nemas problemas, hönspassionen kommer tillbaka, det är jag övertygad om. Du har bara haft lite otur, ju. Och tänk på alla ägg vi ska leta till våren! Och alla kycklingpycklingar vi kommer få (eller förresten, läser maken din denna bloggen, såklart) Jag menar de fåå fåå yttepyttekycklingar vi kommer meka på till våren. *reparerar skadan* Och tänk på nästa hönsträff, säg till om du vill ha en tupp av mig ;o)
SvaraRadera