Idag åt vi allihop grötfrukost tillsammans, havregrynsgröt med äppelmos och mjölk. Inte utan att det låter sunt och nyttigt. Att vi däremot också har smäckt tre fjärdedelar av en gigantisk chokladkartong sen innan jul räknas väl inte in. Inte heller att Leilas mumsiga "Rocky road" godis snart är slut i lådan. Usch, jag mår nästan illa bara jag tänker på allt godis jag proppat i mig de senaste veckorna. Känns inget vidare alls, men det är ju så dags att tänka på det nu.
Jag satt och pratade lite mat och godis o så med min vän J igår. Och vi började spekulera lite i det där med chokladkartonger. Varför ska man verka så kräsen och bara ta sina favoriter i asken då den är nyöppnad? När man vet att man ändå kommer ta de andra bitarna när de man gillar bäst är borta. Likadant är det med Twistpåse- godiset. Jag köper alltid en stor påse Twist varje jul och lägger i samma skål, en skål som sitter ihop med en tomte. Jag har köpt den på loppis en gång, och synen av den tar mig alltid ut på en nostalgitripp. Mina föräldrar hade nämligen en exakt likadan tomteskål om jularna när jag bodde hemma, med samma sorts godis i. Och innan julen var över var den alltid tom, oavsett om man gillade godiset eller inte.
Ikväll har vi haft besök av vännerna J och T med familj. Jag slog på stort och bjöd på köttbullar, potatis och brunsås till allas förtjusning (faktiskt). Att se en vuxen man i sina bästa år lägga på ett sådant leende till synen av ett fat köttbullar. Ja det värmer ska jag säga. Att sedan alla barnen åt med god aptit gjorde inte saken sämre.
Vi har haft en lugn och trevlig kväll, suttit och småpratat om lite av varje, ätit,fikat och käkat godis igen. Suck! Jag har fått känna lite bebislukt iform av vännernas lillkille, vilken söting :)
Vännen J och jag hamnade av någon anledning vid datorn. Vi skulle nämligen kolla in tider till ett speciellt träningspass på Friskis och svettis, jo ni läste rätt. Men det är inget löfte, det ska ni inte tro. För att lova en massa saker och sen kanske inte kunna hålla det får ingen att växa som människa. Nä, vi sa att vi verkligen borde och att vi absolut ska, och det tror jag stenhårt på. Så om två veckor ska vi börja träna så smått. Mitt mål är att bli lite starkare i ryggen som börjat känna av lite gamla krämpor igen, kanske är för att jag går som en hösäck och är totalt kass på att sträcka på mig. Mitt andra mål är att det ska vara kul och att det inte ska gå till överdrift, nä träning en eller max två gånger i veckan verkar bra. Sen kan det ju bara bli ännu bättre om jag skaffar mig en hund att gå långpromenader med också framöver. Längtar!
När vi kvickt hade kollat in F&S hemsida och sett att schemat inte var utlagt än, började vi istället kolla på gamla kort. Vi i vår familj är (om vi får säga det själva) ganska duktiga på att ha med oss kameran när vi ska någonstans. Lägger vi manken till så kan vi emellanåt ta riktigt bra kort, men det är inte så ofta det händer. Men jag vet med mig att jag själv har så dåligt minne, och har med åren insett hur mycket alla fotografi betyder för mig. Min andra vän J (inte hon som var här ikväll utan J som jag pratade med i telefon igår) har ett så otroligt bra minne. Hon berättar titt som tätt saker vi gjort för många år sen som jag inte har ett minne av. Hon kan nämna tillfällen då vi träffats och då någon sagt eller gjort något som jag vet att jag borde kommit ihåg, men icke. Ibland klarnar minnet till något då hon har lagt fram hela historien från början till slut. Är det någongång jag som minns en händelse tillbaks i tiden så är det garanterat så att det är något vi har tagit kort på.
Efter att ha suttit och bläddrat igenom diverse kort ikväll var jag tvungen att be min man kolla upp hur många bilder vi har. Jag har för mig att vi skaffade vår första digitalkamera (den jag sedan råkade backa över med bilen) 2004. Idag har vi över 21000 bilder inlagda på datorn, eller rättare sagt på en extern hårddisk. 21 000, det låter ju inte klokt. På fyra år. Med tanke på det borde ju jag ha ett minne som inte liknar någon annans, men det har jag absolut inte.
Men när jag nu sitter här och skriver så kan jag för allt i världen inte förstå varför jag inte tog några bilder på våra vänner här ikväll. Det har jag helt glömt bort. Hmm sånt brukar jag inte glömma. Men vi träffas väl snart igen kan jag tro, så jag kan plåta dem lite igen. Och som jag sa till J ikväll, ser man inte att vännerna (och en själv) åldras, så gör man det defenitivt när man ser gamla kort. Tror nog att J har bytt frisyr och hårfärg ett tiotal gånger de senaste åren, det hade jag aldrig kommit ihåg utan mina bilder.
Till helgen får vi besök från våra långväga vänner M och M igen. Då jäklar ska kamerna vara laddad igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar