Första bumlingägget

Hönsträffen närmar sig med stormsteg och jag tror att jag har hyfsad koll på läget. Äh det är ju bara ett gäng damer från landet, här behövs inga ny skurade golv och dammade lister. Nä vi ska ju ändå ta en sväng ut i hönshuset efter middagen och vin bjuder jag dem på direkt. Så inga höga prestationer här inte.

När vi kom hem från ett kalas ikväll (jo vi har varit på kalas igen, skriver mer om det sen) så hade granne C.s man ringt och pratat in på telefonsvararen. Så jäkla kul!
Han undrade om jag hade bett honom nacka en tupp eller två nu innan hönsträffen imorgon, han hade nämligen för sig det. Jag blev så full i skratt. Våra män som ska verka så ointresserade av dessa höns och hönsträffar, men de gör inte annat än att tänker på det och pratar om det. Goa gubbar allihop på sitt vis. Det roliga är att det inte är mer än ett par veckor sedan han var här och hämtade två tuppar för nackning, men den ena av dem behöll de själva då de saknade silkestupp. Hur som helst så ska han ha en eloge för sitt engagemang och sin vilja att hjälpa till.

Får nu för allt i världen hoppas på att damerna inte blir besvikna när det imorgon inte serveras tupp från egen gård. Men det blir ju fler träffar och fler tuppar så chansen finns ju framöver.

Förresten så har jag idag gjort något jag är lite stolt över. Jag har sålt avelsägg av Hedemora. Helt otroligt egentligen. Min granne B har hållt kontakt med en kvinna som vi har köpt Isbar och Marankycklingar av. Denna dam var på jakt efter Hedemoraägg och då kunde ju lixom granne B vara länken mellan oss. Jättepraktiskt, eftersom jag jobbar så mycket.
Idag kom då denna dam och hämtade 15 st Hedemoraägg, som jag innerligt hoppas är befruktade. Jag har ju sett humpning där inne, men inte så aktivt som i de andra hönshusen. Men jag hoppas, hoppas och hoppas att de är befruktade. Om inte så kör jag nog upp med ett 15- fack till henne längre fram tror jag. Som avslutning på denna affär bjöd granne B på nybakad sockerkaka och te/kaffe. Hon har talanger jag inte visste om granne B, sockerkakan alltså :)

När jag kom hem och gick ut i mitt kackelboa gjorde jag en upptäckt som i sin tur har gjort mig varm och glad hela dagen. En av mina stora hönor har äntligen börjat värpa. Jippi!!
Jag gissar på att det är en av New Hampshirehönorna, och jag hoppas på att de andra också sätter fart snart. Men jag har dåligt samvete så det bara sjunger i väggarna här hemma. Denna stackars höna har inte något mysigt litet rede att lägga sitt ägg i (än). Vi (läs maken) byggde två tjusiga reden till dem när de flyttade in där, men fick plocka ner det i höstas då vi insåg att Brahma hönorna aldrig skulle få plats där. Lite snopet faktsikt, men redet flyttade vi istället in till dvärgarna som nu har gigantiska reden också (de har nu både små och stora, gottegrisarna).

Min pappa flyttade för ett tag sedan och skulle slänga en gammal furumöbel som stått i hans kök. Det är ett skåp med två dörrar på framsidan och ett hyllplan inuti. Jag kom på den lysande idén att vi kunde använda skåpet till att göra värpreden åt storfjädrarna. Såga ut hål på framsidan, lägga hö på botten samt på hyllplanet. Sen är det bara för fjädrarna att hoppa in och ruva på vilken våning de vill. Och tänk så smidigt att rengöra, bara öppna dörrarna och sopa ut. Imorgon (innan hönsträffen) har maken lovat mig att sätta in skåpet till bumlingarna. Jag hoppas och tror att de ska bli nöjda med sin nya möbel och att det så småningom kommer ligga drösvis med vackra ägg i skåpet. Ska fota imorgon och lägga ut en bild. Vet inte om det kallas att man är kreativ eller bara väldigt bekväm, jag tror på det sistnämda.