måndag 12 januari 2009
sabelpootarna ska flytta
När jag satt och pratade med granne B sist, så kom vi ju otippat in på lite hönssnack. Av någon anledning berättade jag då att jag funderar på att sälja min små sabelpoot höns. Jag tycker verkligen om de små liven och tycker de är otroligt vackra. Men jag kan ju inte ha allt (börjar jag så smått inse), och framför allt förstår jag inte varför jag fastnat för så många raser med hög ruvlustfaktor.
Visst jag kan inte på något sätt säga att jag har ont om plats hemma, för att kunna avdela till kyckling grupper och så. Jag har ett helt stall med sju boxar och två spiltor, varav tre av boxarna är omgjorda till hönshus. Men jag är faktiskt riktigt nöjd med att ha det så. Jag känner att min tid är tillräckligt fullproppad med jobb och aktiviteter och jag erkänner att jag inte skulle hinna med mer djur, även om jag skulle vilja. Jo ett djur förresten, en hund skulle jag absolut hinna med.
Men på hönsfronten är tre grupper alldeles lagom för mig. En grupp med stora, en grupp med mellan och en med små. I min "små"-grupp finns idag dvärgkochin, silkeshöns och sabelpoot, alla ljuvliga små varelser som har varit trevliga att lära känna. Men av dessa tre raser är det dvärgkochin som kommit att ligga mig varmast om hjärtat. Så nu har jag bestämt mig för att det bara ska finnas den rasen i min minstinggård.
Jag var inne och kikade på fairy dreamlands hemsida häromdagen, då jag såg att hon var på jakt efter sabelpoot. Perfekt tänkte jag och bad min granne B fråga henne om hon var intresserad av dem. Granne B har haft lite kontakt med henne angående ägg o så och var redan mailvarm..... och hon har lite mer tid än vad jag har för tillfället;)
Fairy D blev jätteglad och förmodligen kommer vi att kunna byta två ljuvliga höns mot lite ägg framöver. Alla nöjda och glada. Men jag kommer såklart sakna mina små sabelpootar lite, de är ju så vackra, och tuppen är så tuppig och fin. Men någonstans får man ju inse sina begränsningar och sen mår jag ju lite extra gott när jag får göra någon annan människa glad. Perfekt lösning alltså.
Visst är det härligt när man kan hjälpas åt! Och knäppt nog känner jag mig lika glad som Fairy D, jag som egentligen inte gjort nåt, bara mailat lite. Roligt!
SvaraRadera