Stjärnor på is

Nu sitter jag här som en urblåst ballong- mätt, trött och alldeles väderbiten efter en fantastisk dag. Våra vänner M och M kom ju igår tillsammans med sin lilla dotter. Kvällen var jättetrevlig om än lite intensiv, i alla fall när vi lekte paketleken. Och resultatet i leken blev ganska rättvis, ingen behövde gå tomhänt från bordet. Vi spelade sedan poker, texas holdem, under flera timmar. Alltid lika kul, speciellt när man vinner (som jag gjorde). Eftersom ingen av oss var trött efter kortspelandet så fortsatte vi med att spela geni. Vi körde tjejerna mot killarna och även här vill jag lite försiktigt understryka att vi tjejer vann, till killarnas förtret. Jag kan dock inte säga att jag bidrog med några enorma kunskaper, utan det var nog mest M.s förtjänst. I säng kom vi inte förrän efter klockan två, då ganska trötta och nöjda med kvällen.

Idag vaknade vi av att lilla E kvittrade som en fågelunge inne i sitt sovrum, ett ganska behagligt ljud att vakna till faktiskt. Alla utom barnen var ganska trötta de första morgontimmarna. Vi hade sedan tidigare bestämt oss för att ha en utedag idag. Maken och döttrarna var härom dagen borta vid dammen som ligger några hundra meter från huset. De hade med sig en borrmaskin och borrade hål i isen för att se hur tjock den var. Hela 10 cm var den, och det är enligt min man helt okej om man vill åka skridskor. Så morgonens bestyr klarades av ganska fort, sedan gav vi oss iväg till den lilla staden för att ragga upp lite skridskor. Maken hade hittat sina gamla, likaså hittade vi en kasse full med skridskor till barnen. Nu saknades det alltså två par i storlek 38 till M och mig. Bara det att vi envisades om att vi ville ha killskridskor, alltså såna de har när de spelar hockey. Vi förstår inte alls varför man måste ha konståkningsskridskor bara för att man är tjej. De är ju både smalare och har klack, passar inte mig och mina fötter alls. Sen hade vi ju ett problem till, herr M. Han är en sisådär två meter lång, och är man så lång så är det ganska vanligt att man även har stora fötter. Herr M har storlek 47 i skor, vilket inte är jättevanligt.

När vi besökte den lilla sportbutiken som funnits i staden i 100 år minst, var avdelningen för begagnade skridskor helt uttömd. Det känns som om det varit rusning dit de sista dagarna, och när vi var där inne var det flera stycken och kikade på skrillor. Vi gick då vidare till den andra sportbutiken i den lilla staden. Där fanns inga begagnade alls, och de billigaste de hade där kostade 500 kronor. M körde på teorin att om han köpte dem där så skulle han inte behöva köpa nya skridskor mer under de närmsta tio åren, och då är ju inte kostnaden per år så stor. Jag var väldigt tveksam till en början. Det beror nog främst på att jag aldrig stått på ett par skridskor. Eller det har jag kanske någon gång när jag var väldigt liten, men inget jag har något minne av. Jag minns däremot att jag varje gång det var dags för skridskor i skolan hade många ursäkter på lager för att slippa.

Men inte sjutton ska väl mina barn växa upp med en mamma som står och tittar på när de ska lära sig. Näpp, skulle det ske så skulle det göra det nu. När dammen var täckt av is, ute i skogen där ingen skulle se mina vurpor. När jag satte i foten i den grå grabbskridskon så kändes den så rätt, bred och behaglig på nåt vis. Men 500 spänn, det är ju inte klokt. Tänk om jag bara åker idag, tycker det är urtrist och aldrig mer vill åka. Då är 500 kronor ganska mycket att slänga ut. Men om jag däremot skulle gilla det, ja då.....
Så där höll jag på tills min man sa- Köp dem nu då! Skulle du ångra dig får du väl sälja dem för några hundra, det är väl inte värre än så. Så jag köpte dem. Mannen i kassan berättade noggrannt hur värdelöst slipade nya skridskor är, att industrislipade inte går att åka på. Så mannen i kassan tog med dem ut på lagret, slipade till dem, förklarade lite mer på fackspråk vad han gjort och överlämnade dem sedan till mig med nöjd min. Likadant gjorde han för herr M som också köpte ett par, fast i storlek 47, båtar nästan.

Så fort vi kom hem packade vi ner allt vi behövde och tog den fem minuter långa promenaden till isrinken. Grabbarna började med att göra upp eld inför korvgrillningen, sedan fortsatte de med att skotta isbanan. Med varsen skyffel skottade de sig runt, runt, runt tills det blev en riktigt bra skridskoväg att åka på. Två av våra grannar kom också och var med och åkte. Lilla E och vår lilltjej åkte pulka efter de vuxna, stortjejen testade skridskorna och jag gjorde det jag aldrig trott mig våga. Jag snörade på mig skrillorna och åkte, inga jätteskär eller så, men jag stod på benen (gjorde en liten vurpa när jag stod still, men det var allt). Och jag hade aldrig kunnat ana att det kunde vara så roligt. Visst jag fick lite ont i fötterna och jag hade defenitivt ingen skönstil, men det kvittar ju när man har kul. Så skridskoköpet ångrar jag absolut inte.