Bowlingstund

Igår tog maken och jag med oss barnen till den lilla stadens bowlinghall. Vi hade bokat en timmes tid och skulle då ge oss på att samsas vid samma bana. Maken som är en tävlingsmänniska utan dess like fick börja. Döttrarna spelade ihop och varje gång det var deras tur så hoppade det upp en sorts sarg vid sidorna om banan. På så sätt kunde deras klot aldrig hamna i rännan.

De lättaste kloten som fanns vägde 6 kg och var alldeles för tunga för småtjejerna. Men de la till med en egen teknik, en tvåhandsfattning då man lägger klotet på golvet mellan benen. Sen gäller det att ta i för kung och fosterland för att putta till klotet så det åker iväg längs banan. Barnen hade jättekul, maken också då han var i en klass för sig. När det gäller mig, så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag kom nämligen sist i vår lilla interna turnering. Fy bubblan va kass jag var, en riktig looser om jag får säga det själv. Nästa gång måste ju även jag få ha sarger på kanterna. Men jag är så långt ifrån en tävlingsmänniska man kan komma så vad gjorde väl en förlust. Inte ett skvatt. Kul hade jag och barnen (och mannen) var nöjda.