Snart ultraljud.....

Nu har jag fått reda på tiden då tiken (hon med valpar i magen) ska ultraljudas. Sååå spännande. Nästan som att vara med på sitt eget ultraljud igen. Visserligen var jag aldrig orolig över ifall de skulle hitta ett tiotal bebisar i min mage när de undersökte, men så kan det ju faktiskt bli här.

Jag gjorde dock uppfödare K lite nervös då jag nämnde hur gärna jag ville att det skulle bli en brun liten rackare till mig. Jag vill förtydliga att den bruna valpen bara funnits i mina drömmar och att jag givetvis blir precis lika lycklig över en svart vovsing. Sen är det ju som jag skrivit innan att vi måste känna av så att personkemin stämmer mellan oss (verkar den göra ;), att jag gillar hundarna i kenneln och att familjen gillar oss. Det är ju ganska mycket som ska stämma då man skaffar sig en livskamrat och samtidigt nya vänner som man kommer ha kontakt med lite då och då.

Och när jag beskriver hur tufft det är att längta efter en vove så tar jag nog i lite i överkant ibland. Visst är det tufft, men nu har det ju gått från ovisshet, saknad och längtan till en positiv längtan och förväntan. Så egentligen känns det bara skoj att ha detta att se fram emot. Och skulle det nu vara så att tiken inte har några små bebisar i magen, ja då är det väl någon mening med det också. Och då får jag antingen kika vidare eller ha is i magen inför nästa gång. Men det är så trist att tänka på alla om och men så jag låter bli det och drömmer vidare tills ultraljudet är klart.
Hade tänkt lägga till en liten "räkna ner- ruta" på bloggen, men jag är ju så kass på engelska och datorer så jag får allt vänta tills min datorhändige make kommer hem framåt kvällen istället.