Bebismagen växer så det knakar....

Senaste bilden på damen med bebismagen. Tiden rusar på och jag är ännu mer nervös ju mer valpningen närmar sig.
Min kära hundtränarvän ringde mig idag och frågade lite angående en eventuellt ny familjemedlem. Jag kände pirret i magen som kom smygande och just för tillfället så vågar jag inte ens hoppas. Jag börjar bli rädd att jag ska bli alldeles för besviken om det inte blir något, och så vill jag inte vara. Hu nä!

Men jag kan ju inte låta bli att tänka på att jag "kanske" kan få vara med och träna lite hund framåt hösten. Bara lite, pyttelite. Bara vara med och snacka skit med herr L, det är ju nästa halva nöjet. Och sen få se hundarna i deras lyckorus över att få söka omkring efter färgglada tygpåsar i skogen. Det är ju bara för gott. Jo, jag längtar om nån missat det ;)