Dryga två veckor kvar

Jaha då var det "bara" 16 dagar kvar till valpning då. Hua meja, nu är det nästan så jag får lite magknip varje gång jag tänker på det..... och tänker det gör jag ju för jämnan. Sannolikheten att det ska bli tre stycken tikar är ju inte enorm, jag menar det kan ju lätt bli 10 valpar. Men att tre av dem är tikar, tja kanske fifty fifty. För tänk om det föds 10 valpar och två är tikar, övriga åtta är hanar. Vad gör jag då?? Många av dem jag pratar med säger- Ta en hane istället då. Men nä nu är det ju så med mig att har jag bestämt mig så har jag bestämt mig. Och en tik är just vad jag har bestämt mig för.

Sen är det ju så att den här kenneln inte är ensamma just nu om att få flattevalpisar. Nej då, det finns hur många som helst, så hund blir jag säkert inte utan. Men det är ju det där med personkemin, kontakten nu innan och att vi har varit uppe och träffat de härliga hundarna. Det är liksom halva tjusningen på något sätt. Skulle vi ta en hund från en annan kennel så skulle vi så klart älska den hunden precis lika mycket, för hur det än blir så kommer ju vår hund att vara den bästa enligt oss ändå. Men jag vill att det ska bli minst tre tikar i kullen. Tänk tanken att det föds 10 valpar och 9 av dem är tikar, en hane. Den tanken har aldrig slagit mig förut, undrar ens om det kan hända. Måste vara lite som med höns att det alltid föds ett överskott på tuppar.

Men nu låter jag ju hemsk. Fy på mig. Det låter ju som om en hanhund inte skulle vara lika bra som en tik, och så är det då visst inte. Men hos oss, på vår lilla minigård, där skulle en tik passa så in i vassens bra.

På tal om hur lång tid det är kvar till valpningen så har jag insett att det är många med mig som följer denna väntan mer eller mindre frivilligt. Jag har nämligen ett arbete där jag träffar ganska många människor varje dag. En man som jag träffar nästan varje dag jag jobbar frågar mig varenda gång hur många dagar det är kvar nu. Jag känner verkligen att jag har pratat lite för mycket om det där med hund den senaste tiden. Det kan ju faktiskt vara så att alla inte är lika intresserade av det som vad jag är. Och ändå måste de höra på mitt hundältande var och varannan dag. Tror jag ska tänka mig för lite innan jag börjar pladdra. De jag träffar kanske inte tror att mitt liv innehåller mer än en hund och ett gäng höns, men det gör det. Jag loooovar. En helt underbar familj också. För att inte tala om vår bil som maken tvättade häromdagen och jag körde med på slaskig grusväg idag. Det är lätt att tro att jag inte bryr mig om den, men det gör jag. I alla fall efter när jag tänker på hur smutsig jag gjort den igen. Å våra vänner, shit va mycket jag tänker på dem och så mycket de betyder för oss på alla sätt. Det finns så mycket att vara glad för här i livet, visst är det väl gutt.