Hönsträff hos granne B

Igår kväll var det stor tillställning i byn igen, andra gången på en vecka....
Den numer traditionella hönsträffen skulle gå av stapeln och den här gången hos granne B. Hon hade tillsammans med granne E under söndagen varit med på sk tuppslakt. Det var vår manliga granne M som stod för introduktionen och visade på ett utomordentligt sätt hur man flår en tupp. Låter kankse i råaste laget, men snacka om att dessa tuppar haft ett bra och värdigt liv innan de far ner i grytan. Jag själv jobbade och kunde inte vara med den här gången.

Däremot så var jag med igår kväll hos granne B, där vi givetvis fick smaka på det mumsiga tuppköttet. Vi startade med en för ovanlighetens skull rundvandring inomhus. Det var inte för att kolla om alla lister kommit upp eller för att se om hon pyntat någonting, nix enbart för att kika på dagsgamla kycklingar, nykläckta kycklingar och ägg i kläckaren. Efter denna trevliga lilla rundvandring var det dags att sätta sig till bords.

Till förrätt hade B gjort två olika sorters toast, en med räkor och en med tuppkyckling, jättegott var det. Till varmrätt bjöds det tuppcarbonara, givetvis toppad med en liten äggula från någon av byns höns, en god sallad med getost och valnötter och till det vitlöksbröd. Hon serverade ett av sina absoluta favoritviner till detta och vi åt och åt och åt. Jag var fullkomligt proppmätt när vi intagit denna delikata middag. Av alla dessa timmar vi tillbringade hos granne B var det nog inte en enda minut av tystnad skulle jag tro. Det fanns hela tiden något vettigt att prata om, även om min kära make har svårt att tro det. Vi har av någon anledning ett stort behov av att få bekräftat hur vi tycker och känner kring våra djur, för det är mest djurprat vi ägnar oss åt. Givetvis blir det lite skvaller här och där också, men inte mycket. Igår gjordes dock ett rejält snesteg av två gruppmedlemmar.

Jo det var nämligen så att granne B serverade sitt utomordentligt goda vin i ganska rejäla vinglas. När glaset var tomt hos var och en så började jag ana en lite smått ironisk ton hos två av mina goda vänner. Inget elakt alls utan fnitter och gapskratt om vartannat ungefär. Och vad handlade då detta fnissande om? Jo om mig så klart, och om hur svårt jag har för att säga nej ibland. Jag ska inte gå in mer ingående på samtalsämnet men även den här gången hade det med våra fjädrar att göra, närmare bestämt med ägg. Strunt samma, kan jag få någon att skratta så är det väl bara bra ;) Och jag fortsätter med att göra människor glada ibland för jag gillar att få guldstjärnor...... tror jag i alla fall.

På tal om ägg så hade granne E fått sina första två Isbar- ägg i sitt hönshus. Det ena var riktigt mintgrönt (kunde lika gärna trott att hönan druckit vatten med grön karamellfärg i). Det andra ägget var med åt det bruna hållet men med en grön nyans. Så kul att få se och nu längtar jag tills min lilla Isbardam börjar värpa här hemma.

Som avslutning på middagen hade grannen lagat till varma hjortron (gula= tänk ägg, kyckling mm), vaniljglass (gjord på äggula) och maränger. Allt genomtänkt in i minsta detalj. Har en aning om att det skulle varit grädde till också, men den glömdes bort i kylen. Men vadå, den hade ju ändå inget med ägg och kycklingar att göra. Mer än att höns tydligen är väldigt förtjusta i grädde, speciellt i semlor.