Lyxigt biobesök med make och vänner......

Jag läser inte speciellt mycket böcker och jag ser inte speciellt mycket filmer. Borde jag göra, jag vet, men tiden räcker inte till det för min del. Ikväll var i alla fall maken och jag med några vänner och såg den sista delen av Stieg Larssons triologin. Och visst är det oftast så att filmerna inte alls spelar i samma division som böckerna. MEN jag tyckte i alla fall att den här filmen var så bra. Jag gillar Lisbeth och jag gillar Micke precis på samma sätt som jag avskyr Teleborian, Bjurman och Zalachenko. Jag hade i alla fall 2,5 timmar skön biotid i salongen (förutom att det blåste iskallt på oss filmen igenom. Alla fick klä på sig ytterkläderna och gnugga näsan under filmens gång för att inte frysa för mycket. Men vadå, ilandsproblem =)

Knäckebak. . .

Har nu stått o bakat knäckebröd i flera timmar. Men är det något som är värt all tid så är det knäckebröd. Receptet har jag fått från en byagranne o det är bara så jättegott. Min kvällmat blir alltså nybakat knäcke med en skiva av pappas hemost, en saffransbiscotti o en styck Leilas smörkola. Och så klart en stor kopp te. Mmmm

Julfirandet har tjuvstartat

Vilka härliga jobbarkompisar jag har. Så måna om varandra o så otroligt rara på alla sätt. Och tänk va lite som behövs för att sätta guldkant på tillvaron. Små söta julpresenter som nästan får ögonen att vattnas. Känner mig lite bortskämd men väldigt glad o tacksam.

Snöälskare.....

Maken har varit ute och fotat Vilsa i det härliga vädret. Givetvis passar jag på att sno hans bilder fortare än han hinner blinka :)
Vilsa älskar verkligen snön och det känns så skönt att tassen har läkt och att hon är pigg och alert igen.

Julbocken har gjort sitt. . .

I natt har min otroligt coola hund haft lite överskottsenergi eller nåt. Hon kanske har deppat då hon längtat ut till all snö eller kan det vara för att hon inte vågar gå upp för trappan till vår övervåning. Hur som helst så har vår halmjulbock fått sätta livet till i natt. Den var nog tuggvänlig till max kan jag tänka mig. . . o den stod ju på golvet. Och Vilsa tog säkert för givet att det som finns på golvet är hennes leksaker.

Vårt traditionella pepparkakshus. . .

Lusse lelle......

Snö på marken precis lagom till skolans luciafirande, så ljuvligt. Det är något visst med snö, allt blir så vitt och vackert. Maken och jag blir så förälskade i synen av snötäckta granar som vi passerar på väg hem. Åh va behagligt det är.
På tre dagar har vi hunnit med.... stortjejens dansuppvisning efter en hel termins tränande.
...... stortjejens luciatåg med barnkören......... lilltjejens luciatåg med dagis (som jag tyvärr missade då jag jobbade)........ och ikväll stortjejens luciafirande i skolan.
Lite intensivt, men väldigt väldigt mysigt.
Och nu känns det ganska behagligt, allt är liksom överstökat och nu ska vi koppla av och ta det lugnt. Vilsa har ikväll för andra gången i sitt 8 månader gamla liv fått bekanta sig med snön. Hon älskar verkligen det vita puder som vår lilla by är täckt av ikväll. Längtar tills imorgon då vi kan ut och busa lite i dagsljuset.

En tass i luften.....

För ca 1- 1,5 månad sen märkte jag att Vilsa slickade lite på sin ena tass. Shit tänkte jag, hon är nog uttråkad o har börjat att naffsa lite på sig själv i ren protest. Men så var det ju såklart inte!
Hon ville dock inte låta bli tassen och jag visade upp den lite lite svullna tassen för min hundkunniga vän. Vi valde jodopaxtvätt, ett löst bandage o en icke så uppskattad tratt. På mindre än två dagar var svullnaden borta o det lilla såret läkt. Slutet gott tänkte vi..........


En morgon för knappt en vecka sen märkte jag att Vilsa haltade rejält. Typiskt tänkte jag, hon har ju varit i Skåne hela helgen o lekt med favoritlabbe kompisen Hampus. Jag tog för givet att hon kanske stukat "foten" eller nåt. Men när jag la henne ner o kikade på den blev jag helt stum. Jösses, hur sjutton kan en tass svullna upp så mycket över en natt???
Jag hade haft henne i knät i går kväll o inte märkt någonting. Nu såg det ut som om någon satt en boll på sidan av tassen. Stackars liten.....

Jag ringde djursjukhuset o berättade min teori om att de båda omgångarna med tassproblem kanske kunde ha ett samband. De tyckte absolut att jag skulle komma in med henne o låta en veterinär kika på tassen. Sagt o gjort så åkte vi dit. När veterinären rakade bort pälsen på tassen möttes vi av en inte så vacker syn. Den såg ännu mer svullen ut utan päls, röd o ur det lilla såret vätskade sig något var- aktigt.
Det blev till att lämna kvar vår lilla tjej på djursjukhuset för operation redan några timmar senare. De trodde hon fått i någon tagg eller tistlar eller så i tassen redan vid första tillfället. Därefter har förmodligen såret läkt jättefint utifrån o inget konstigt märktes. Förrän då en liten inflammation satte igång (säger man så?) o över natten blev den rejäl.

Nu ska hon ha dräneringsrör i tassen 3-5 dagar och jag håller alla tummar jag kan för att det ska läka snabbt.
O en eloge till världens snällaste hund, hon sa inte ett pip utan satt så tålmodigt o lät dem trycka o klämma trots att jag såg hur ont hon hade. Jag skrattade lite åt dem då de i telefonen började prata om att ge henne lugnande vid besöket. - Behövs nog inte, svarade jag =)

Nu är rören borta och tassen har börjat läka som den ska (tror jag). Vi tvättar fortfarande med sårtvätt och hon måste fortfarande ha dubbla bajspåsar på tassen så fort vi går ut. Ser lite fjolligt ut, men vad gör väl det.

Tänk så skoj vi haft......

Ibland förundras man över hur mycket man hinner med utan att tycka att man hunnit med någonting. För mig är det en väldig tur att vi har en kamera och att vi tar mycket kort, för utan dem hade jag inte kommit ihåg mycket.
Varm oboy vid dammen, vår härliga Vilsa bland höstlöven, julsnaps i vackra färger och så klart småtjejerna och vännerna.