En tass i luften.....

För ca 1- 1,5 månad sen märkte jag att Vilsa slickade lite på sin ena tass. Shit tänkte jag, hon är nog uttråkad o har börjat att naffsa lite på sig själv i ren protest. Men så var det ju såklart inte!
Hon ville dock inte låta bli tassen och jag visade upp den lite lite svullna tassen för min hundkunniga vän. Vi valde jodopaxtvätt, ett löst bandage o en icke så uppskattad tratt. På mindre än två dagar var svullnaden borta o det lilla såret läkt. Slutet gott tänkte vi..........


En morgon för knappt en vecka sen märkte jag att Vilsa haltade rejält. Typiskt tänkte jag, hon har ju varit i Skåne hela helgen o lekt med favoritlabbe kompisen Hampus. Jag tog för givet att hon kanske stukat "foten" eller nåt. Men när jag la henne ner o kikade på den blev jag helt stum. Jösses, hur sjutton kan en tass svullna upp så mycket över en natt???
Jag hade haft henne i knät i går kväll o inte märkt någonting. Nu såg det ut som om någon satt en boll på sidan av tassen. Stackars liten.....

Jag ringde djursjukhuset o berättade min teori om att de båda omgångarna med tassproblem kanske kunde ha ett samband. De tyckte absolut att jag skulle komma in med henne o låta en veterinär kika på tassen. Sagt o gjort så åkte vi dit. När veterinären rakade bort pälsen på tassen möttes vi av en inte så vacker syn. Den såg ännu mer svullen ut utan päls, röd o ur det lilla såret vätskade sig något var- aktigt.
Det blev till att lämna kvar vår lilla tjej på djursjukhuset för operation redan några timmar senare. De trodde hon fått i någon tagg eller tistlar eller så i tassen redan vid första tillfället. Därefter har förmodligen såret läkt jättefint utifrån o inget konstigt märktes. Förrän då en liten inflammation satte igång (säger man så?) o över natten blev den rejäl.

Nu ska hon ha dräneringsrör i tassen 3-5 dagar och jag håller alla tummar jag kan för att det ska läka snabbt.
O en eloge till världens snällaste hund, hon sa inte ett pip utan satt så tålmodigt o lät dem trycka o klämma trots att jag såg hur ont hon hade. Jag skrattade lite åt dem då de i telefonen började prata om att ge henne lugnande vid besöket. - Behövs nog inte, svarade jag =)

Nu är rören borta och tassen har börjat läka som den ska (tror jag). Vi tvättar fortfarande med sårtvätt och hon måste fortfarande ha dubbla bajspåsar på tassen så fort vi går ut. Ser lite fjolligt ut, men vad gör väl det.