söndag 27 december 2009

Lyxigt biobesök med make och vänner......


Jag läser inte speciellt mycket böcker och jag ser inte speciellt mycket filmer. Borde jag göra, jag vet, men tiden räcker inte till det för min del. Ikväll var i alla fall maken och jag med några vänner och såg den sista delen av Stieg Larssons triologin. Och visst är det oftast så att filmerna inte alls spelar i samma division som böckerna. MEN jag tyckte i alla fall att den här filmen var så bra. Jag gillar Lisbeth och jag gillar Micke precis på samma sätt som jag avskyr Teleborian, Bjurman och Zalachenko. Jag hade i alla fall 2,5 timmar skön biotid i salongen (förutom att det blåste iskallt på oss filmen igenom. Alla fick klä på sig ytterkläderna och gnugga näsan under filmens gång för att inte frysa för mycket. Men vadå, ilandsproblem =)

tisdag 22 december 2009

Knäckebak. . .


Har nu stått o bakat knäckebröd i flera timmar. Men är det något som är värt all tid så är det knäckebröd. Receptet har jag fått från en byagranne o det är bara så jättegott. Min kvällmat blir alltså nybakat knäcke med en skiva av pappas hemost, en saffransbiscotti o en styck Leilas smörkola. Och så klart en stor kopp te. Mmmm

måndag 21 december 2009

Julfirandet har tjuvstartat


Vilka härliga jobbarkompisar jag har. Så måna om varandra o så otroligt rara på alla sätt. Och tänk va lite som behövs för att sätta guldkant på tillvaron. Små söta julpresenter som nästan får ögonen att vattnas. Känner mig lite bortskämd men väldigt glad o tacksam.

lördag 19 december 2009

Snöälskare.....



Maken har varit ute och fotat Vilsa i det härliga vädret. Givetvis passar jag på att sno hans bilder fortare än han hinner blinka :)
Vilsa älskar verkligen snön och det känns så skönt att tassen har läkt och att hon är pigg och alert igen.

onsdag 16 december 2009

Julbocken har gjort sitt. . .


I natt har min otroligt coola hund haft lite överskottsenergi eller nåt. Hon kanske har deppat då hon längtat ut till all snö eller kan det vara för att hon inte vågar gå upp för trappan till vår övervåning. Hur som helst så har vår halmjulbock fått sätta livet till i natt. Den var nog tuggvänlig till max kan jag tänka mig. . . o den stod ju på golvet. Och Vilsa tog säkert för givet att det som finns på golvet är hennes leksaker.

Lusse lelle......









































Snö på marken precis lagom till skolans luciafirande, så ljuvligt. Det är något visst med snö, allt blir så vitt och vackert. Maken och jag blir så förälskade i synen av snötäckta granar som vi passerar på väg hem. Åh va behagligt det är.
På tre dagar har vi hunnit med.... stortjejens dansuppvisning efter en hel termins tränande.
...... stortjejens luciatåg med barnkören......... lilltjejens luciatåg med dagis (som jag tyvärr missade då jag jobbade)........ och ikväll stortjejens luciafirande i skolan.
Lite intensivt, men väldigt väldigt mysigt.
Och nu känns det ganska behagligt, allt är liksom överstökat och nu ska vi koppla av och ta det lugnt. Vilsa har ikväll för andra gången i sitt 8 månader gamla liv fått bekanta sig med snön. Hon älskar verkligen det vita puder som vår lilla by är täckt av ikväll. Längtar tills imorgon då vi kan ut och busa lite i dagsljuset.

lördag 12 december 2009

En tass i luften.....


För ca 1- 1,5 månad sen märkte jag att Vilsa slickade lite på sin ena tass. Shit tänkte jag, hon är nog uttråkad o har börjat att naffsa lite på sig själv i ren protest. Men så var det ju såklart inte!
Hon ville dock inte låta bli tassen och jag visade upp den lite lite svullna tassen för min hundkunniga vän. Vi valde jodopaxtvätt, ett löst bandage o en icke så uppskattad tratt. På mindre än två dagar var svullnaden borta o det lilla såret läkt. Slutet gott tänkte vi..........


En morgon för knappt en vecka sen märkte jag att Vilsa haltade rejält. Typiskt tänkte jag, hon har ju varit i Skåne hela helgen o lekt med favoritlabbe kompisen Hampus. Jag tog för givet att hon kanske stukat "foten" eller nåt. Men när jag la henne ner o kikade på den blev jag helt stum. Jösses, hur sjutton kan en tass svullna upp så mycket över en natt???
Jag hade haft henne i knät i går kväll o inte märkt någonting. Nu såg det ut som om någon satt en boll på sidan av tassen. Stackars liten.....

Jag ringde djursjukhuset o berättade min teori om att de båda omgångarna med tassproblem kanske kunde ha ett samband. De tyckte absolut att jag skulle komma in med henne o låta en veterinär kika på tassen. Sagt o gjort så åkte vi dit. När veterinären rakade bort pälsen på tassen möttes vi av en inte så vacker syn. Den såg ännu mer svullen ut utan päls, röd o ur det lilla såret vätskade sig något var- aktigt.
Det blev till att lämna kvar vår lilla tjej på djursjukhuset för operation redan några timmar senare. De trodde hon fått i någon tagg eller tistlar eller så i tassen redan vid första tillfället. Därefter har förmodligen såret läkt jättefint utifrån o inget konstigt märktes. Förrän då en liten inflammation satte igång (säger man så?) o över natten blev den rejäl.

Nu ska hon ha dräneringsrör i tassen 3-5 dagar och jag håller alla tummar jag kan för att det ska läka snabbt.
O en eloge till världens snällaste hund, hon sa inte ett pip utan satt så tålmodigt o lät dem trycka o klämma trots att jag såg hur ont hon hade. Jag skrattade lite åt dem då de i telefonen började prata om att ge henne lugnande vid besöket. - Behövs nog inte, svarade jag =)

Nu är rören borta och tassen har börjat läka som den ska (tror jag). Vi tvättar fortfarande med sårtvätt och hon måste fortfarande ha dubbla bajspåsar på tassen så fort vi går ut. Ser lite fjolligt ut, men vad gör väl det.

Tänk så skoj vi haft......





































































































Ibland förundras man över hur mycket man hinner med utan att tycka att man hunnit med någonting. För mig är det en väldig tur att vi har en kamera och att vi tar mycket kort, för utan dem hade jag inte kommit ihåg mycket.
Varm oboy vid dammen, vår härliga Vilsa bland höstlöven, julsnaps i vackra färger och så klart småtjejerna och vännerna.

söndag 22 november 2009

Eftertänksamhet på livets sköra tråd......

Oj oj oj så länge sen det var jag skrev. Men i ärlighetens namn ska jag erkänna att jag varit fullkomligt omotiverad att skriva den senaste tiden. Till stor del beror detta på en familj vars tragiska öde berört mig så djupt. Jag känner inte själv familjen, men har följt deras kamp via mammans blogg och våra vänners berättelser. Jag är djupt berörd och har inte funnit något av värde att skriva den senaste tiden.
Jag får se om jag kommer igång lite igen med mitt bloggande.
Men jag rekommenderar varmt denna mammas blogg för gripande läsning som får en att tänka efter hur skört livet egentligen är.
Kram Blenda

http://jenni80.bloggsida.se/

onsdag 23 september 2009

Tillbaks igen.....


Nu var det länge sen jag satt här vid datorn och bloggsidan igen. Har inte haft någon vidare motivation till att skriva. I ärlighetens namn så ska jag erkänna, maken och jag hyrde film för ett tag sen och kollade på Män som hatar kvinnor. Efter att vi kikat på den filmen började både maken och jag lyssna på de följande två böckerna som talböcker. Jag kan säga att jag är helt fast. Jag lyssnar när jag lagar mat, åker bil, kollar på tv, ja nästan jämt. Det trista är att jag inte kan koncentrera mig på två saker samtidigt. Jo laga mat och lyssna funkar kanon. Men inte sitta vid datorn och lyssna, eller hänga med i ett tv- program och lyssna. Maken lyssnar hela dagarna på jobbet och har redan tagit sig igenom båda böckerna. Mitt lite mer sporadiska lyssnande har lett till att jag inte alls kommit lika långt. Men jag gillar böckerna och kommer lyssna klart innan datorn lockar mig igen.

Men för att uppdatera lite. Vilsa är som vanligt jättemysig, hon är med mig på jobbet och beter sig fortfarande som världens coolaste hund. Vi går på valpkurs och där är hon en klippa (så länge jag har hotdogs i fickan). Jaktträningen har vi lagt på is under ett tag, hon har verkat så omogen och förstår inte alls vad som förväntas. Hon visade också tecken på att vara lite skogsrädd, dvs hon tycker det är lite läskigt att byta mark då hon ska apportera. Står jag på gräsmattan och kastar in något i högre gräs eller skogsparti så är hon inte alls lika säker på sin sak. Så nu försöker vi leka fram lite apportintresse istället och det har redan gett resultat. Vilsa visar mer själv att hon gillar att bära saker och jag uppmuntrar allt jag kan.
Hon har också blivit betydligt busigare tillsammans med våra andra djur. Katterna Zlatan och Zäta jagar hon och pussar på så fort hon får en chans. Hönorna har hon försökt få igång men får då istället en smått tjurig tupp efter sig.

En jätterolig nyhet hemma hos oss är vår kanin Pelle. Det är nämligen så att han försvann från oss för ca 1,5 månad sen. Hux flux så var han borta......ur sitt enorma palats han har. Fyra kvadratmeter stort hus har han och en rastgård på kanske sju kvadrat. Och detta tyckte han då inte räckte. Vi upptäckte att det gamla hålet under jordkällaren (som vår förra kanin Uffe grävt innan han försvann) återigen var uppgrävt. Jag förklarade för andra gången hur vår kanin måste grävt sig ut där och sedan blivit taget av något rovdjur eller så.

Men så i söndags när maken smet bakom ladugården för att slå en drill såg han något i ögonvrån som rörde sig. Waaaaa PELLE! Maken tog fram mobilen och filmade honom en stund. Sen kom han in till mig och visade det. Jag trodde honom inte först. Inte kunde väl Pelle vara tillbaks efter 1,5 månad i fängelsehålan? Men det kunde han tydligen. Och inte kan det ha gått någon nöd på honom heller för jisses va han hade vuxit och blivit stor. Från en liten kaninunge till en ståtlig herre. Jag fattar ingenting. Vi har kollat huset varje dag och det har hela tiden funnits mat, vatten och morötter till honom, men ingen har varit där och snattat. Så en dag så satt han bara där och hade flyttat hem igen.
Så jätteskoj och jag var nog den i familjen som blev gladast tror jag. Har suttit och kelat med honom en lång stund idag, lika bra att passa på innan han beger sig ner i sin håla igen =)

Härliga sensommar.....



Sysslingarna lekte i helgen och som vanligt är de så söta tillsammans =)













Stortjejen ute på cykeltur. Jättebra när hon följer med mig då jag är ute och promenerar med Vilsa. Hon cyklar och jag får automatiskt upp farten på mina ben....

måndag 14 september 2009

Ny sovplats. . .


Barnen gjorde en koja på altanen igår. Och Vilsa gillade den o la sig till ro

Hur gott kan det va?


Jag vet helt säkert att jag köpte hem två såna här prydnadspumpor när jag var på Ica i förrgår. Jag la dem på vår sittpall vi har innanför dörren. Men igår morse när jag kom ner var den ena puts väck. Inte ett spår någonstans. Började med att fråga barnen om de lånat den till någon lek eller så, men icke. Maken hade inte sett dem över huvud taget. Och helt plötsligt återstod bara en sista teori. VILSA! :-). Hon har alltså mumsat i sig en stenhård prydnadspumpa under natten. Och då frågar jag mig: - hur gott kan det va?

Vilken present. . .


Å vi som inte skulle köpa presenter. Maken hade hur som helst fixat världens bästa grej. Mitt favoritkort på barnen uppförstorat. . . Stort! Jisses så glad jag blev. Så på fredag måste jag bara till Ikea o köpa en fin träram till den. Åh så fin den är :-)

tisdag 8 september 2009

En fanfar är på sin plats........

Ta daaaaa!
Tänk att det redan är dags att fira 2-årig bröllopsdag. Låter inte så mycket men tänk va tiden går. Maken och jag har ju varit tillsammans i över 11 år nu.
Känns lite konstigt att sitta på jobbet och filura på just detta. Men framåt kvällen (efter att jag och Vilsa tränat lite) blir det till att öppna den andra vinflaskan i vår serie. När vi gifte oss fick vi tre flaskor vin att njuta av våra tre kommande bröllopsdagar. Den första var god och det är jag övertygad om att den här också blir. En god köttbit blir det också framåt kvällen.

Vi är ju inga inbitna romantiker varken maken eller jag. Men faktum är att vi i helgen (när jag är ledig) ska gå ut och äta en riktigt god middag och bara koppla av. Ska bli sååå mysigt. Presenter och sånt hoppar vi över, finns så mycket annat viktigare :)

måndag 7 september 2009

Valpkursens första tillfälle......


Ikväll har jag varit på det första praktiska tillfället på valpkursen. Såååå skoj!
Jag har nog längtat mer än jag själv visste om tror jag.
Jag är inte så mycket för millimeter- lydnad och så. Men jösses va kul det var och vad jag inser hur lite jag kan egentligen. Sånt som bara fanns där efter ett tag när man tränat Pepsi.

Men Vilsa fattade galoppen direkt och var superkoncentrerad...... tack vare all grillkorv jag stoppat i fickan innan vi åkte dit. Men vad gör väl det när det funkar och hon visar sin allra bästa sida på planen. Bra start som får mig att bli peppad för framtiden.
Imorgon ska herr L hjälpa mig lite. Han har liksom öga för hundar och ser sånt man själv inte ser. Världens bästa hundtränarvän helt enkelt.......
Här ska lekas fram dummie- intresse hos Vilsa :)

Sätt Sverige i rörelse- dag......
































I lördags var vi med då ett nyblivet naturreservat skulle invigas i utkanten av den lilla staden. Invigningen skedde med bandklippning och allt. Men det som lockade oss mest var alla aktiviteter som ordnades. Friluftsfrämjandet, scouterna, den lokala brukshundklubben mfl visade upp sig. Man fick prova på att paddla kanot, åka linbana, klättra på rep, fiska flugfiske och massa andra grejer. Maken fick dock lite problem eftersom det går att sitta på två håll på en kanotsits. Men visst blir det enklare om båda sitter åt samma håll :)

Barnen fick till sin stora förtjusning (syns inte på bilden) träffa på Mulle. Lilltjejen ska börja sin första Mullesäsong på söndag och blev riktigt tagen av att få träffa M så här på direkten. Dagens bästa enligt barnen var när Mulle bjöd på sig själv och åkte linbanan.
Efter alla aktiviteter kikade vi då brukshundklubben hade agilityuppvisning och efter det mumsades det på grillad korv med bröd. Vilken härligt dag :)
Vilsa var så klart med och skötte sig exemplariskt....

torsdag 3 september 2009

Något hände.....


Nåt knasigt hände idag när jag skulle publicera nya kommentarer........ de lixom bara försvann :(
Såg inte ens vilka de var ifrån, ledsen!

onsdag 2 september 2009

Maken har smygfotat igen.....


Vet inte varför han tagit kort på ägget. Kan vara så att han saknar hönsen väldigt mycket (fast de bara är utanför husknuten). Kan vara så att han tycker våra hönsägg är otroligt vackra.
Men det kan oxå vara så att han leker lite med sin kamera, jo så kan det vara. Troligt är det oxå så....