Dottern satt fast i en kam

När jag kom hem idag satt dottern fast i en kam...... eller rättare sagt så hade det fastnat en kam i dotterns nytvättade, fortfarande blöta hår. Makens plan hade varit att få de nyduschade små tjejerna i säng innan jag skulle komma hem så jag bara kunde gå upp och pussa lite på dem som gonatt. Men istället så möttes jag av en liten tjej i nattlinne och med tandborst i munnen som berättade att hennes storasyster satt fast i en kam.
I badrummet satt min lagom lyckliga man och kämpade med allt vad han var värd för att få loss dotterns hår ur kammen. Han hade ringt vår goda vän J som är frisör och bett om råd. Massor med balsam och en virknål eller liknande hade hon föreslagit. Och min make som annars gärna står för egna initiativ följde J.s råd utan minsta tvekan. Så han satt där och trasslade och trasslade och verkade inte komma många steg närmre en lössläppt kam. Jag tog över en liten stund, men blev snabbt avbytt igen av maken (behöver jag säga att han är envisheten själv när det väl gäller??)
När han hållit på i över en timma föreslog jag att han skulle hämta något verktyg att liksom knipsa av hela kammen med. Han kilade iväg och kom snabbt in igen med en stor tång, en sån där som någon i Emil- filmen skulle använda för att dra ut Linas onda tand med. Just en sån hittade han, och ni kan ju tänka er dotterns min.
Men maken tog i för kung och fosterland och knipsade och knipsade.... och konstaterade att kammar nu för tiden tillverkas i väldigt hård och bra plast.
Men efter ytterligare en halvtimma var kammen borta och bara tovorna kvar. I med mer balsam och sen fortsatte maken urtovningen. Till slut kunde vår otroligt trötta, ömma och tålmodiga lilla tjej gå och lägga sig. Dock med lite svintoaktig lugg, men utan en lila kam i pannan.