Kennelträff- 2010

Helgen som varit har gått i hundens tecken =)
Jag satte mig i den färdigpackade bilen klockan fem i lördags morse och begav mig norr ut. Vilket min make inte hade en aning om, hans lokalsinne är fortfarande inte av denna värld, men det är nog oxå det enda som är lite defekt hos honom.
Hur som helst så var mitt slutmål ett mysigt litet pensionat/vandrarhem en kort bit från Läckö slott, alldeles intill Vänerns strand.
Resan upp gick alldeles utomordentligt bra och jag var på plats redan kvart över nio, alltså i mycket god tid. Gutt!!

Lördagen ägnade vi åt avkommebeskrivning på våra ettåriga hundar. Inger Karlsson- Micawbers kennel, skötte hela upplägget och försökte även att hålla reda på alla papper i blåsten. Hela Vilsas syskonskara (förutom Carl som bor i Japan) hade tagit sig till kennelträffen under helgen. Jätteskoj att se alla igen, för vår del var det väldigt länge sen.

Efter upplägg med både sök, markeringar, kontakt med vilt och vatten så var hundarna ganska trötta framåt eftermiddagen. Vi tog en välbehövlig paus och passade på att prata lite med varandra i stället samt att kika på kort. Vi hade nämligen turen att ha två hobbyfotografer med oss under helgen, Zeldas matte och Mollies husse. Det klickade vart man än såg, vilken förmån, jag som hade nog med att föra hund. Så framöver så kommer det nog lite bra bilder att visa upp från vår härliga helg. Tills dess får det bli oredigerade foton, men det går ju det oxå.

Zelda och Vilsa fick en härlig kvällspromenad för lite fotografering och bus i skogen och på klipporna. Vi hade lite kaxigt sagt att vi tycker det är stor skillnad på dem utseendemässigt. V är bredare över nacken och högre, Z har lite spetsigare nos och smalare huvud, de är inte lika i pälsen osv. När vi var ute på vår lilla promenad upptäckte vi dock hur lika de är, i alla fall på håll. Rätt som det var stod T och fotade V, fast hon trodde det var Z. Själv trodde jag att det var V som fått tag på en död halvrutten mås i vattenkanten och började skälla lite. Plötsligt upptäcker jag att det inte är min hund. Ja ja, lite lika är de kanske..... om man bara ser en av dem.

På lördagskvällen hade vi bokat bord på strandgården och där serverades en god grillbuffé. Till det tog jag ett glas rött vin och kände mig så där härligt nöjd. Dagen hade gått bra, trevligt hade vi haft, alla var rödbrända i ansiktet efter att ha kisat mot solen och hundarna var trötta. Nöjd alltså =)

Natten vill jag inte ägna så mycket tid här på bloggen. Det är bara att inse, jag är som en gammal tant. Eller rättare sagt, som jag har hört många gamla tanter beskriva sig själva när det gäller sömn. Jag kan inte sova borta. Jag kan inte koppla av, det snurrar i huvudet, jag snurrar i sängen och sova det gör jag då rakt inte. Nog om det.

Eftersom det blir morgon oavsett om man har sovit eller inte så är det bara att ta tjuren vid hornen och starta en ny dag. Och denna söndag startade jag på ett otroligt bra sätt. Jag hade nämligen beställt frukost på pensionatet. Jag hade över huvud taget inte lagt någon tanke på vad det skulle vara för frukost, men jisses så positivt överraskad jag blev. Det var ingen stor frukostbuffé alls, men den var så lagom, så perfekt.
Det fanns exakt det jag gillar allra bäst.
Nr.1 Nybakat bröd- ett fantastiskt gott frukt- och nötbröd och dessutom goda nybakta frallor. Men oj va jag led med M som har glutenallergi. Att behöva sitta och se dessa skapelser ligga på våra andras tallrikar och inte ens få provsmaka. Men det är ju värt det istället för att få magknip.
Nr.2 Te- klarar mig inte utan en kopp te på morgonen
Nr.3 Ägg- har jag någonsin sagt att jag gillar ägg till frukost?? Har kanske även talat om att jag har höns, jo visst sörru.

Med denna ljuvliga frukost i magen var jag redo att möta dagen. En dag som Håkan och Annelie Johansson skulle guida oss igenom. Vilsa och jag fick träna oss på att få avlämningarna mycket positivare och roliga, oj va vi jönsade oss. Men det behövdes bara två gånger så fattade hon galoppen och behöll dummien i munnen. Duktig tjej!

Vi tränade även stadga, inkallning och en hel del annat matnyttigt. Jag praktiserade mina övningar en bit in i skogen sen med två linjetag samt en störningsmarkering och det funkade perfekt. Kul!

Glömde förresten skriva att Vilsa efter lite hjälp apporterade både duva och kanin. Oj vilken nöjd och stolt matte hon hade.

Framåt luchtid valde jag att bege mig hemåt. Jag kände att Vilsa började bli lite trött i huvudet efter dagens intryck. Jag ville också köra medan jag kände mig pigg, så jag tackade för mig.

Nu i efterhand vill jag summera den här helgen som oerhört lyckad på alla sätt och vis. Mycket trevliga människor med glimten i ögat och med sunda hundambitioner, dvs man tränar främst hund för att det är såååå skoj. Och visst ska jag erkänna att jag blir lite sugen på att starta henne på jaktprov framåt hösten. Men det får vi se då.