Stortjejen har under senaste året vid ett flertal tillfällen frågat mig om inte hon kan få börja rida. Av någon konstig anledning så har jag alltid kommit med någon dålig undanflykt och snabbt pratat klart i ämnet.
För några helger sedan fick jag reda på att en vän (som är en riktig häst- människa) skulle starta nybörjarridning för småknattarna.
Jag kände att jag nu inte kunde komma undan längre och tog förra helgen med båda tjejerna på prova- på- ridning. Stortjejen var långt därefter fortfarande i ett lyckorus, medan lilltjejen på ett mycket bestämt sätt sa NEJ till en fortsättning.
Så idag var det dags igen. Jag och stortjejen körde till stallet utanför den lilla staden och kors i taket så fixade vi det hela riktigt bra. Jag är riktig imponerad av henne, med tanke på att hennes mamma inte tillhör de kaxigare då det gäller hästar. Men vi både sadlade och donade och hon red med en blandning av koncentration och lycka lysande i ansiktet. Härligt att se =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar