lördag 9 april 2011

Ikväll blir det lugn för hela slanten......




Oj va trött jag är ikväll, kan bero på att den här helgen hittills varit något händelserik. Maken till lasarettet i torsdags kväll, inte mycket sömn den natten för min del heller. Jobb fredag, en natt som Vilsa mer eller mindre grät sig igenom. Jag har aldrig hört en hund gråta på det sättet av att den har ont. Men jisses så ont hon hade lilla tjejen, hörde hennes läten till och från hela natten och var nere fyra- fem gånger för att kolla till henne. Imorse när jag kom ner i köket gick hon inte ens upp ur bädden för att hälsa på mig= varning!

Jag förstod direkt vad som var fel...... dagen före löp, med andra ord mensvärk. Jag har aldrig hört talas om att hundar kan få sån fruktansvärd värk innan löpet drar igång. Stackarn! Hon klarade inte ens att resa sig upp själv utan jag fick bära ut henne på gräsmattan. Kan bli ganska komplicerat då jag är klen och hon är tung, men det gick. Ute på gräsmattan hade hon så ont att hon inte ens kunde hålla bakdelen upprätt utan hon föll liksom ihop så fort jag satte ner henne. Det var likadant förra löpet och då lovade jag mig själv att skaffa hem smärtstillande tabletter att ge henne så fort det startar. Tror ni jag kom ihåg detta? Nope...

Men som väl är finns det omtänksamma och alerta människor i min omgivning. Snälla M med tre egna flattar hjälpte mig genom att ringa runt till sina hundvänner och jaga tabletter medan jag fortsatte jobba. Och efter en liten stund har hon hjälpt mig att hitta smärtlindring till Vilsa. Underbart när det fungerar så lätt att få hjälp..... Vars en guldstjärna delar jag härmed ut :)

Maken har idag gått från dropp till tabletter vilket resulterade i att han fick välja på fortsatt vård på sjukhuset eller HEMMA. Gissa vad han valde? Han ligger i soffan med benet i högläge och lider och plågas varje gång han måste resa sig för att gå på toa. Jag skulle kunna lägga in en bild på hur hans ben ser ut, men jag besparar er det. Ingen rolig syn alls. Febern har inte gett med sig än, men han är lycklig över att vara hemma och han trivs ganska bra i vår soffa.


1 kommentar:

  1. Vi, Mollie med flock, hoppas att båda sjuklingarna kryar på sig och snart är pigga och alerta.

    //Hälsningar från Värmland

    SvaraRadera