Nedräkningen har börjat.....

Igår kväll hade jag förmånen att gå på en föreläsning. Ämnet var mental träning och positivt tänkande. Jag var 2004 och lyssnade på samma person och kände att det var både nyttigt och skoj att få lite nytankning. Det är så skönt att få uppdatera sig själv och sina tankar ibland, man kommer liksom ur de lätta och välsmorda gängorna efter ett tag.

När jag kom hem var det dags för det årliga pysslet som jag av okänd anledning alltid sparar till sista kvällen. Barnens adventskalender!
Jag vet att det är hiskeligt onödigt, jag vet att det lätt blir massa krafs och krimskrams i paketen, jag vet att barnen börjar bli större nu och verkligen inte behöver en sån här kalender.
MEN jag kan inte hjälpa att jag själv tycker det är så roligt att göra den och att se glädjen i deras ögon varje morgon då de tassar ner för trappan och in i vårt timmerrum. (ett rum med timmerväggar alltså). December månad är den månad på året då jag har lättast att få upp mina barn ur sängen klockan sex.

Jag tror att deras kalender betyder mer för dem än julklapparna på självaste dopparedagen. De har inga höga förväntningar alls utan blir alldeles lyckliga av minsta lilla.

När jag igår var färdig med alla mina små paket och skulle hänga upp dem så upptäckte vi att kalendern inte alls låg där den brukar. Vi har letat och spekat överallt men inte lyckats hitta den. Jag har ett svagt minne av att kalendern blev kvar på väggen efter att vi plockat upp julsakerna på vinden. Då är det även något i mitt minne som säger mig att jag la undan den på en bra plats för att inte glömma den nästa jul. Och där liggen den nog bra nu skulle jag tro.

Hur som helst så letade jag upp lite skruvar och fixade till en väggkalender direkt på timmerväggen. En riktigt fin dekoration om jag får säga det själv.....