35- åringen.....

Igår var det dags för en överraskningsfest för vår vän 35- åringen. Han hade varit uppe tidigt denna morgon, jobbat extra och sedan satt sig i bilen för att ta sig många mil till en match med sitt fotbollslag. Han ringde maken på väg hem och berättade hur trött han var samt hur mycket han såg fram emot en skön och lugn kväll med lite grill och tv- tittande.

Men tänk så fel han hade......

När han kom hem lite lagom trött och sliten, hade det samlats 25 vänner hemma i hans kök. Drinken var upphälld, maten var framdukad, alla var uppklädda och på partyhumör. Och själv visste han ingenting. 

Vi lyckades med nöd och näppe hålla oss tysta då han öppnade ytterdörren in till hallen. När han sedan öppnade köksdörren började hela gänget tillsammans att sjunga "Ja må han leva". Jag rös och fick hålla tillbaks tårarna (blödig jag vet). 35- åringen själv blev väldigt chockad och visade det på ett alldeles speciellt sätt. Han blev helt cool, lugn som en filbunke tog sig fram till var och en för att hälsa alla välkomna. 

Ett mycket trevligt initiativ från sambon L som fixat detta och kunnat hålla tyst om det..... och extra skoj att så många kunde komma.

Tyvärr kunde jag inte vara med mer än just vid maten, och det blev därför lite få bilder tagna denna kväll. Men de få bilder jag tog får tala för hur trevligt och bra ordnat allt var. En fågel viskade att de sista gästerna gick hem klockan fyra imorse...... och då måste väl festen vara lyckad?

Kram