Min fina fina klocka.....

För någon helg sedan var jag bjuden på ett inredningsparty hos en god vän. Nu var inte detta ett sådant party där värdinnan får mer rabatt ju mer vi gäster handlar för. Nix, hon fick sina procent på varorna hon handlade ändå.
Men annars skulle man kunna säga att jag är ett säkert kort när det gäller vem man ska bjuda. Jag har nämligen löjligt svårt att gå på en sådan tillställning utan att hitta något.

På det här partyt hittade jag faktiskt inte så mycket som jag brukar. Men så fort jag började bläddra i katalogen så föll mina ögon på den jättefina (dyra) klockan. Usch och fy, näää jag har verkligen inte råd att lägga så mycket pengar på en enda klocka. Precis så gick mina tankar.
Bättre att köpa något mindre och inte lika dyrt. Japp så får det bli. Men en mindre sak blev fler mindre saker och vips så var jag uppe i samma summa som klockan kostade. Och småsakerna var jag ju egentligen inte så sugen på. Och sen var det faktiskt så att maken råkat ta sönder min fina klocka i köket som han och småtjejerna gav mig i mors dag- present för några år sedan.
Och eftersom det är han själv som råkat ta sönder den så kommer han (säkert) tycka att min idé med en ny klocka är genialisk. Absolut! Hur skulle han annars tycka?

Jag bestämde mig för klockan och kände mig både lite nöjd men också väldigt spontan och korkad i mitt beslut.

Nu har det gått en liten tid och mitt STORA paket har kommit med posten. Jag är såååå nöjd över min nya klocka...... och även maken och småtjejerna gillar den. Så vad skulle jag oroa mig för.
Att jag sedan hängde den i tv- rummet och planerar att köpa ett nytt urverk till köksklockan istället förtäljer ju inte historien.