Den här veckan hände det som många länge anat men ingen någonsin önskat. Det gamla anrika glasbruket i det lilla samhället har fått sin dom och ska läggas ner.
Av alla företag som existerar på denna jord så är det just det här som ligger mig allra varmast om hjärtat. Jag har så många fina minnen från denna plats, allt ifrån när jag och min barndomskompis som små fick följa med in i hyttan och kika när "gubbarna" blåste glas tills jag själv jobbade där för många år sedan. Däremellan har jag gått med i luciatåget varje år som barn, jag har sålt lotter i den lilla glas- lottkiosken och arbetat på Wärdshuset (som även det är nersläckt). Jag har synat hallonlyktor tills ögonen stod i kors men alltid med en stor glädje till glaset.
Det kändes väldigt konstigt när pappa efter 40 år på glasbruket fick tacka för sig. Men att detta stora glasbruk ska behöva läggas ner känns så sorgligt och ofattbart. Tyvärr kan man inte göra mer än att gilla läget och inse att den här epoken är över.
Vemodigt men sant.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar