Den cerisrosa jackan

När jag jobbade så där lite lagom hårt idag ringde min mobil. Det var min vän J som ringde från sin mobil, vilket hon inte brukar göra när hon vet att jag är på jobbet. Jag var mitt i ett samtal och lägenheten jag var i för tillfället har så urdålig mottagning. Ska man prata i mobil när man är i den lägenheten så måste man kila ut på altanen först, en altan med betongplatta och en nedrans massa blåst, och idag regn också. Så vad gjorde jag då när J ringde. Jo, jag tryckte upptaget....... eftesom jag faktiskt var upptagen. Givetvis skickade jag också ett sms (jag kan sånt) och förklarade att jag jobbade men att jag skulle ringa upp henne när jag slutade.

Efter att jag slutat gjorde jag som jag lovat och ringde henne. Ahh inget svar och just den tiden måste betyda att hon just nu är och hämtar barnen på dagis och fritids. Men hon ser ju att jag ringt och kan om det är något viktigt ringa upp mig. Fortsatte till en av den lilla stadens matvarubutiker, inte min favvo ICA där jag brukar handla utan en annan.

När jag var på väg mot raddan med kundvagnar ser jag en sån där företagsmonter strax bredvid. Ni vet en sån där det står en ganska ung person, i det här fallet en flashig tjej, som försöker locka alla kunderna till sin monter i hopp om att sälja ett telefonabonnemang. Jag avskyr verkligen sånt. Att inte själv få välja när man vill byta eller köpa något utan bli påhoppad när man lite lagom trött har varit och handlat veckans mat. Det trista är att jag har väldigt svårt att vara trevlig mot dessa människor som av någon anledning har valt detta som yrke. Jag vill inte verka otrevlig på något sätt, men ofta så är det så att dessa människor inte godtar ett nej, eller kanske jag är inte intresserad. Nä för då har de inpräntade följdfrågor som kommer ur deras munnar snabbare än blixten. Som om ett nej inte alltid är ett nej, ungefär så. Urk! Men jag sa på ett ganska vänligt sätt att jag inte var intresserad och sen nästan sprang jag ifrån henne med min stora kundvagn framför mig.

Inne i butiken ringde min mobil, det var J. Hon berättade att hon försökt ringa mig tidigare då hon stått i den lilla stadens största klädbutik, en välkänd klädkedja. Hon hade hittat två urfina vinterjackor i en härlig cerisrosa färg och tänkt att en sån skulle passa hennes dotter perfekt nästa eller nästnästa vinter. Men då kom hon också att tänka på min stortjej som är lika gammal som hennes tjej. Till saken hör att hennes tjej i år hade just den här jackan och hon var supernöjd med den. Dessutom var det halva reapriset på jackorna idag, kanonerbjudande alltså. Men eftersom jag inte svarade när J ringde så vågade hon inte köpa den till mig. Men klurig som hon är min vän J så hängde hon undan en i sitt namn och köpte den andra själv. Sen ringde hon mig igen då jag stod i matbutiken och berättade. Jag handlade kvickt som attan och kilade sedan över det lilla torget och vidare till klädbutiken.

Lycklig som om jag vunnit på lotteri gick jag ut ur butiken med den cerisrosa jackan i en kasse (plus lite till såklart). Var tvungen att ringa maken och berätta det underbara som inträffat, men han blev inte alls lika exalterad som mig. Fast visst tyckte han det var okej att jag köpt en så bra jacka till ett så bra pris, men han kvittrade inte som jag, inte direkt i alla fall. Men det är tur att J och jag förstår varandra i såna här läge för det gör vi.