Hundnostalgi

Imorgon och fram till fredag ska jag (vi) vara hundvakt åt lilla Jazza. Hon är en jaktlabrador, en riktigt snäll och lyhörd liten dam. Av någon anledning så kan jag tänka mig att min längtan efter egen hund inte kommer bli mindre då man fått låna henne, tvärtom. Jag kommer i alla fall njuta av att ha en lånehund ett par dagar.

Men som jag skrivit tidigare så har jag börjat spana lite på olika kennel hemsidor för att få en uppfattning om både hundar och ägare. Men det är inte helt enkelt, och det finns en uppsjö av olika kennlar som har just den rasen jag vill ha. Och jag ska inte kalla mig kräsen, nä då. Men noggrann kanske. Jag vet vad jag inte vill ha och jag vet ganska väl vad jag vill ha, men kräsen är jag inte.
Utställningsresultat och sånt är totalt ointressant för mig, däremot vill jag att hunden ska ha goda jaktliga egenskaper.

Jag har ju tidigare tränat jaktträning med min gamla hund, en fritidssysselsättning som är något alldeles speciellt. Jag saknar både träningen och människorna runt omkring, särskilt L, R och U, som jag tränade mycket med. Det blir inte lika mycket "slänga käft" med herr L längre.
Eftersom min förra hund var ganska duktig apporteringsmässigt så åkte jag även på diverse tävlingar, sk jaktprov. Hon gick väldigt bra på proven och tog sig upp i öppenklass som väldigt ung. Jag som inte är en tävlingsmänniska för fem öre trivdes inte riktigt på alla dessa tillställningar. Jag har en tendens att bli lite osäker inför en massa nya människor, särskilt när det (enligt mig) verkar ligga väldigt mycket fokus på allt runt omkring också och inte bara hundarna. Ja ni vet, märkeskläder, prylar, dyra fina bilar och pratet som kan bli i tajta grupper. Jag kände mig inte riktigt hemma där och ville inte leva upp till alla förväntningar. Nä stora tävlingar och mycket folk är helt enkelt inte min grej.

När Pepsi startat i öppenklass och även det gick bra, blev hon uttagen som enda unghund att tävla för Småland i lag- SM för retriever. Vi tränade var och varannan helg och det var många långa resor under den våren, men jätteroligt och mycket lärorikt på alla sätt. Var tävlingen ägde rum minns jag inte, men den var gigantiskt. Alla lag från hela Sverige samlades på samma ställe med alla sina hundar, alla skulle ha boende, mat och så. Ja det var så bra planerat och sammanställt och alla verkade ha så skoj, både hundar och förare. Men mitt i allt det roliga fanns ett stort allvar och en vinnarinstinkt (vilket jag verkar sakna, ser det mesta som en kul grej).

Det gick i alla fall väldigt bra för vårt lag minns jag, vilket vi så klart fick tacka våra duktiga hundar för. Jag kommer också ihåg att när jag skaffade Pepsi fick hon nästan all min lediga tid. Jag tränade henne i stort sett varje dag under de tre första åren, och det gav resultat, inget tvivel om det. Men ska jag nu skaffa en ny hund, samtidigt som jag har två små barn, jobbar heltid och läser på halvtid. Då får nog kraven sänkas rejält känns det som, och det är faktiskt ganska skönt. Inga prestationskrav utan målet kommer bli att få en trevlig sällskapshund som gillar att träna, men som även kan koppla av när det behövs. Det verkar ju Atlas fixa galant :)

Så det är just en sådan hund jag har börjat leta efter......