Livskvalité

Åhh nu har jag tom mailat en hundkennel. Idag fick jag svar från dem och tiken har börjat löpa. Om 14 dagar ska hon paras och sen är det bara att hålla tummarna....... för kennelns skull så klart. Jag har ju absolut inte bestämt mig än, men visst är det en kittlande tanke. Att det faktiskt kan vara så att tiken som paras om 14 dagar kan bli en kommande mamma till en kommande valp, som i drömmarna och tankarna skulle kunna bli vår. Nä den tanken verkar nästan för bra för att vara sann. Men drömma får man ju, det kan ingen ta ifrån en. Men tänk om......(hoppas hoppas)

Idag har jag varit hos granne B och smakat hennes bullar. Det var inget fel alls på dem, mer än att en del av dem var lite i överkant brunbrända. Men det är ju bara lite färg, inte hela världen. Men jag måste säga att hon är lite som en kvinnlig gentleman, hon tog nämligen den mest brända själv och lämnade den perfekt gyllenbruna till mig. Återigen imponerade hon på mig, bullarna var som sagt riktigt riktigt goda. Och pinnarna med förresten.

Min make har lite svårt att förstå hur jag och granne B överhuvud taget kan ha något vettigt att prata om. Han menar på att eftersom vi hade hönsträff i söndags (i ca 5,5 timmar) och symöte ikväll så kan han inte riktigt få ihop att man måste träffas och fika däremellan oxå, åtskilliga timmar. Men vadå, det kan ju hända en hel del i hönshuset på några dagar, skinnägg och ruvvilliga hönor o så. Och allt sånt måste stötas och blötas, så är det bara.

Och vad skulle symötestanterna säga om vi inte pratade om annat än höns när vi träffas. Inte poppis skulle jag tro, vi har nämligen varit farligt nära det flera gånger. Sen finns det ju faktiskt mer i våra liv än höns. Hund och häst tex. Och våra barn. Och våra män, där finns alltid lite att prata om. Och sen har vi en tendens till att sitta och bara berätta för varandra hur bra vi har det och vilken tur vi har som bor just där vi bor. Med skogen inpå knuten, trevliga grannar och förmånen att kunna ha lite höns som kan gå lösa utan att störa någon. Livskvalité helt enkelt. Å det kan man väl aldrig få för mycket av, det tycker inte jag i alla fall.