Tre veckor idag.....

Idag är valparna redan tre veckor gamla och det är bara fem veckor kvar tills vår lilla tjej ska hämtas. När man ser bilderna kan man ju inte låta bli att fundera vilken av dem som är vår. Hur kommer hon att bli i sättet? En sjövild rackare som knappt kan vara stilla, en lugn livsnjutare som gärna ligger på ens fötter eller kanske en följeslagare som lyssnar till minsta vink men aldrig vill vara själv. Egentligen spelar det ju ingen som helst roll, för hur hon än blir så kommer hon för oss vara den mest underbara vovven vi kan tänka oss.

Röjardag som heter duga....

Vissa saker har bara svårt för att bli av i vårt hem (säkert i flera hem). En sak är att ta sig tid att rensa upp de stora utrymmen där man sällan är, tex stallet, garaget, logen och carporten. Alla dessa platser har en förmåga att sluka enormt mycket bråte. Ju mer plats man har desto mer samlar man på sig, ja det måste stämma.

För att vi ska kunna ta oss ner till återvinningsstationen måste vi både låna bil med dragkrok samt låna/hyra släp. Detta är något som sällan blir av. Svärfar har varit och hjälpt oss några gånger då han har både dragkrok och ett litet släp. Men med tanke på vad vi har i gömmorna så förslår inte det lilla släpet så mycket.

Nu är det ju så att granne B vid ett flertal tillfällen måste hört mig gå och muttra lite smått om detta bekymmer. Även om att jag inte vet hur och var jag ska dela av i stallet för att få plats med kycklingarna. Jag vet inte om hon ledsnat på mitt muttrande eller om det bara är så att hon är en väldigt schysst granne som gärna hjälper en vän i nöd. Eller nä, så illa är det inte. Hmm hon kanske har i bakhuvudet att vi ska få plats med MASSOR av kycklingar. Nä så är det inte, för vi är ganska nöjda med vad vi har nu..... eller snart.

Hon ringde i alla fall och erbjöd sig att ta med hästtransporten och den ganska nyköpta bilen hem till mig. Och inte nog med det, hon ville vara med om att röja i bråten också. Så tjugo i åtta i morse satte vi igång. Vi fick med oss tre tv- apparater, en tvättmaskin, en ituplockad video, en gammal varmvattenberedare (eller vad det var), plastmöbler, porslin och en himla massa mer. Granne B som är som Pippi Långstrump om man jämför med att jag skulle vara Annica, råstark på nåt vis. Hon greppade tag runt de enorma 28tums tjock tv.na och bar iväg dem en i taget som ingenting. Jag som knappt kan lyfta dem tillsammans med någon annan. Japp, stark som en oxe.

På väg hem kände jag en enorm lättnad. Jag tror nämligen att de grejerna som stått där längs säkert funnits där i 6-7 år. Och det är inte så att vi förbrukat tre tv- apparater på de här åren. Nix, jag tror nog det är vänners apparater som pajat och maken som sedan tänkt sig fixa dem men inte hunnit. Men nu är de borta och nästa gång blir det garaget som får sig en omgång....

Valparna växer så det knakar...

Så här trötta är valpisarna efter att de intagit vars en portion vanlig mat. Inga minibebisar längre som lever på flytande kost, närå de växer så det knakar..... och sover däremellan :)

Blommiga redskap

Kolla in de snygga redskapen maken gav mig i en liten present här om dagen. Absolut inga designade dyrgripar, men jösses va glad jag blev. Det kommer bli en riktig fröjd att kratta och gräva ute i trädgården nu :)

Fast å andra sidan så har jag redan fixat mig hjälp med grävningen. Fjädrarna har upptäckt att jag förra veckan hällde ut ett par säckar planteringsjord i det gamla landet. Där har de nu hittat sitt favoritbadställe och tillbringar varje dag flera timmar med att speka ut jorden, ut på gräsmattan. Mina tre plantor med löjtnandshjärtan som varje år brukar bli så frodiga och fina, har i år inte fått sin riktiga chans att utvecklas. Lite synd tycker jag att det är, men hönorna är lyckliga och vad gör väl det om jag blir utan blommorna i år. Funderar på att åka ner och köpa ett par säckar jord till och sen fixa en utomhuspool full med matjord till fjädrarna istället. Får se hur jag gör med det...

Hipp hipp hurra på två- veckors dagen......

Har återigen fått nya bilder på valparna som jag måste lägga ut här på bloggen. De är ju bara störtsköna och vilken tålmodig mamma hon är :)
Jag som knappt klarat att amma en liten....

Det här var andra bullar det.....

Förra veckan fick jag för mig att jag skulle baka lite bullar. Dock hade jag missat det i planeringen då jag skulle handla. Suck, ingen jäst hemma!
Hittade ett "gammalt" paket med torrjäst och gjorde en chansning. Jag vet att man ska ha degspadet något varmare då man bakar med torrjäst, men förmodligen hade jag det varmare än man borde. Åh jag är så slarvig med sånt där, orkar aldrig mäta temperaturer och greja. Jag vill göra saker på måfå, en nypa här och en näve där. Men det funkade inte riktigt. Bullar blev det, men de såg inte kloka ut, och så smakade de rågbullar eller något i den stilen. Rågbullar är jättegott med smör och ost, men inte tillsammans med smaken av kanel och socker. Sega var de också och inte jäste det särskilt bra. Men barnen åt dem ändå och grannen smakade en som hon gav en 4.a på en skala upp till 10. Tror allt att hon var lite väl snäll där.

Men idag har jag bakat en ny omgång, ett gäng bullar som inte ska gå till hönsen. Kände att jag var mer eller mindre tvungen. Jag är inte riktigt van att misslyckas med bullbakning och jag ville hellre bära med mig ett lyckat resultat. Så idag blev det en nypa här och en näve där...... och se så bra det blev. Goda var de också :)

Kryddor och växtaffär....

Hade tio minuter över igår när jag jobbade. Jag satt i personalbilen och skulle just passera den lilla stadens växtbutik, en sån där de säljer buskar, perenner och andra skojiga saker till trädgården. Eftersom jag under förmiddagen fyllt på med ny gjord i mitt lilla kryddland, blev jag ännu mer sugen på att stanna till och kika lite.

Sagt och gjort, jag stannade bilen motvilligt. Jag har varit i den här butiken ett antal gånger förut, men sagt flera gånger att jag aldrig mer ska sätta min fot där igen. Detta beror helt och hållet på att det finns de i personalen som inte borde jobba inför människor. Otrevliga, snorkiga och allmänt på fel plats. Givetvis finns där också de som är kanongulliga och otroligt hjälpsamma. Det var dessa jag försökte tänka på igår när kryddväxternas dragningskraft blev för stor. Givetvis var det en av de snorkiga som jobbade igår och som jag fick gå ut och hämta i fikarummet trots att jag plingat en bra stund på den lilla bjällran på disken. Hmm jag som bara hade tio minuter på mig. Jag brukar inte reta upp mig så snabbt, men de här människorna ligger på något sätt på min minussida redan och även om jag vill få över dem på plussidan igen så hjälper de inte riktigt till själva.

Nog om det. Nu ska jag gå ut och peta ner min nyköpta citrontimjan och min härligt doftande lavendel. Sen tror jag att jag ska cykla ner till granne R och få lite kryddtips, jordtips och kanske en liten hobbe med citronmeliss också.

Valpisarna.....

Åhhh va valparna växer och frodas. Tiden går så snabbt att jag knappt hinner med. Har försökt prata hundnamn med maken men vi har inte riktigt kommit fram till något bra och passande än. Förslag???

Sovställning som heter duga....

Var och firade kusinen igår, hon som ska fylla 30 imorgon. Det blev en lugn och trevlig, men som vanligt en ganska sen kväll.
Efter maten smög vi ner bakom ladugården, på exakt samma plats som vi var och åkte skridskor på i vintras. Det jag minns av den skridskokvällen var att det var väldigt mörkt och väldigt skoj. Den här gången var det både ljust och soligt, och det var en helt otrolig syn som mötte oss bakom hörnet. Herr B hade fixat och donat som vanligt. Han hade grusat en promenadväg runt hela den lilla dammen. Han hade tillsammans med sin pappa satt gärdesgård runt hela, vilket inte var lite. Han hade gjort små bryggor och lagt i en liten roddbåt till barnens förtjusning. Han är så jäkla händig denna man, och de har det så fint där de bor. Tur att han har en sambo som fixar marktjänsten :) med allt vad det innebär. Förresten så tror jag att vi bjuder dit oss på nån grillkväll framåt sommaren också, världsbäst ju!

Vi såg faktiskt till att röra lite på oss också. En promenad runt byn hann vi med innan vi gick in och värmde oss med lite kaffe/te.......och mandeltårta. Shit shit shit, kusinen vet mycket väl hur svag jag är för denna tårta. Mandelbottnar och äggkräm i överflöd, suck! Att sånt ska vara så hiskeligt gott. Stortjejerna lekte med varandra hela kvällen och kramades och fnissade om vartannat. Våra barn höll sig vakna längst och somnade inte förrän bilen rullade hemåt vid halv tolv- tiden. Vi har lite problem att bryta upp när vi har så trevligt och när vi äntligen får prata i lugn och ro.

Idag har vi varit hemma och tagit det lugnt, förutom att jag och lilltjejen tog en runda till den lilla stadens fina Ica- butik där vi veckohandlade. Perfekt en lugn söndageftermiddag. På vägen hem var hon som ett litet solsken och visade inga större tecken på trötthet. Men efter att hon ätit sin kvällsmat och satt sig i tv- rummet framför Bolibompa hände det oväntade. Hon satt på knä och lutade sig mot fotpallen när hon plötsligt somnade. Det måste kommit hastigt på, och inte såg det speciellt skönt ut heller. Men sov det gjorde hon, och det fanns inte en chans i världen att väcka henne. Det tar på krafterna att vara på fest :)

Fredag i solskenet....

Vilken fredag det blev. Ledig var jag, solen sken hela dagen och grannen kom och fikade en stund på förmiddagen. Senare framåt dagen åkte tog vi med oss barnen ner till den lilla staden. I den nybyggda sporthallen hade det hyrts in nån form av vandrande hoppborgsland. Något företag som åker land och rike runt och sätter upp sitt lekland på plats i den staden de befinner sig i.

För våra barn blev detta en överraskning som uppskattades så in i vassens. Vi mötte upp vännerna T, J och deras barn utanför och betalade sen den lilla summan för att gå in. Barnen hoppade, sprang, svettades och skrattade om vartannat konstant i en timme- överlyckliga. Det konstiga var att när vi sa att det var dags att gå hem, var det ingen som protesterade. De måste nog ha varit ganska nöjda och trötta med tanke på den reaktionen.

Det bar vidare hem till vännerna efteråt, och det var inte igår vi var där. Eller jo det var det ju. Hmm, men innan dess var det väääldigt länge sen. Varför skriver man inte som man menar egentligen, korkat!
Det var som att kliva in i en gigantisk inredningsaffär när man kom hem till T och J. Allt är planerat in i minsta detalj och det finns inte en pryl som inte stämmer in med det andra. Smakfullt till tusen och med en känsla för modern inredning. Och för varje gång man kommer så har det alltid hänt nåt nytt. Imponerande!

Mat kan hon laga också. Vi fick tilltugg som var så oförskämt gott att vi nästan blev mätta på bara det. Inget överavancerat men smaskigt, vi var ganska hungriga just då också. Ett glas vitt vin blev det. Jag som inte brukar gilla vitt vin, men det här vinet var riktigt gott. Jag blev lite sugen på att unna mig några glas till under kvällen och ringde runt till lämpliga personer som kanske kunde tänkt sig att skjutsa hem oss. Men det blev bottennapp.
Det var nog tur det, för när det var dags för maten hade vinsuget helt lagt sig och jag var riktigt nöjd med att dricka bubbelvatten. Jag är mer förtjust i att ta ett glas vin före maten än till maten, det är bara så.

Till varmrätt fick vi klyftpotatis och någon form av kebabgryta med färska champinjoner och chili. Jättegott tyckte vi vuxna, barnen påpekade försiktigt att det var lite starkt. Men de hade ju redan ätit sig mätta på tilltugget. Barnen lekte i ett hela kvällen och vi andra hade tid till att sitta och prata med varandra. Strax innan elva gick våra barn i däck och vi bestämde oss för att åka hem. En härlig kväll med gamla goda vänner som vi längtat efter ett tag nu. Skoj skoj!

Nu har maken varit ute och smygfotat igen, hi hi!

Fem generationer

När vi var på 100- årskalas i helgen passade maken på att ta detta fina kort på fem generationer. Makens mormor, mamma, syster, systerdotter och systerdotters son. Härlig bild tycker jag :)

Härligt med vår

På cykeltur i byn....

Den här påskhelgen var från början väldigt välplanerad från vår sida. Massor med jobb och däremellan bortbjudna till höger och vänster. Men som man tidigare fått lära sig, det blir aldrig som man tänkt sig. Igår skulle vi ha träffat våra vänner på andra sidan av den lilla staden, men de hade långt att åka då de varit på påskbesök i den kungliga huvudstaden. Så den träffen blev uppskjuten på obestämd tid.

Istället valde vi att tända grillen när jag kom hem från jobbet. Jag hade lotsat min man ner i frysen via telefonen för att ta upp lite kycklingfiléer som skulle tinas under eftermiddagen. Jag ungsbakade sötpotatis och serverade till. Barnen ville som vanligt ha kokt potatis och sås (de vill alltid ha det om de får välja). En stor och go sallad i min mexicoskål och vi lyckades med nöd och näppe klämma ur ett sista glas vin ur den annars ganska tomma bag-in boxen. Jag är väldigt förtjust i att ta ett glas rött vin under tiden jag lagar mat. Det är på nåt vis bättre än att dricka vinet då maten finns på tallriken.

Efter den sena middagen lös solen fortfarande från en klarblå himmel. Vi frågade barnen om de ville med på en cykelrunda. Jippi! blev den naturliga responsen. På med lite varmare kläder, ett barn på barnsadeln och ett i cykelkärran sen drog vi iväg längs grusvägen. Skickade iväg ett sms till granne B som hade granngäster i huset. Maken och jag kände oss för en sekund lite väl påträngande då vi tänkt stanna till och säga hej till herrskapet. Istället fegade vi ur lite från våra planer och vände håll till döttrarnas stora besvikelse. Förklarade via sma (jo vi brukar göra så, granne B o jag) hur vi kände och att vi hoppade över besöket. Maken och jag trampade hemåt och planerade för en kväll med sällskapsspel istället. Innan jag över huvud taget hann tänka tanken så plingade det till i mobilen igen. Grannen som svarade (vilket jag egentligen visste). Hon tyckte så klart att vi var urtramsiga, vilket vi också kände oss. Nu hade vi stannat till utanför ett annat hus i byn, och där stod vi och velade, fram och tillbaks om hurvida man kan åka hem till någon som precis har påbörjat en middag med sina gäster. Vi kom inte fram till något vettigt utan smålog mest åt oss själva och hur dumma vi måste sett ut.

Plingeling igen. Ha ha vad vill hon nu då? Maken började reta sig lite smått på att vi istället inte ringer varandra. Men vadå, sms är ju hur bra som helst om man vill få frågor och svar lite feltolkade och missuppfattade. Den här gången hann jag inte ens svara på sms.et (vilket brukar gå ganska snabbt) förrän makens mobil ringer. Ha ha på displayen på hans mobil ser jag inget mindre än en bild på hönsboken, okej, kan inte vara nån annan än granne B då. När han svarar är det inte alls granne B utan granne B.s granne, granne M. Ja alltså granne C.s man, han som brukar hjälpa oss med tupparna ibland och som den här kvällen var på besök hos granne B. Hon hade alltså bett honom att ringa för att övertala min make om att sluta tramsa och istället komma förbi en stund. Maken skrattade gott och vi vände håll ytterligare en gång. När vi stegade upp längs grusgången måste vi sett ut som två skämsna hundar, men så fort vi klev innanför dörren så var den känslan som bortblåst. Vi hade en mycket trevlig kväll hos granne B med familj innan vi cyklade hem några timmar senare. Ibland tar det ganska lång tid att säga hej till nån.....

Ikväll blev det inte heller som planerat. Vi var bortbjudna till vännerna J och T, men otur som de har så var det även den här kvällen en i familjen som blivit sjuk. Jättetrist då vi haft så svårt att få till en tid som passar alla. Men vi gör ett nytt försök framöver igen och hoppas på bättre tur då. Vi ska förresten ta med dem till Nunnedalen då. Maken och svärföräldrarna var där idag för att se alla enorma fält med blåsippor och vitsippor, eller rättare sagt de skulle dit. Men de hittade aldrig. Som jag garanterat skrivit om tidigare här så har min make ett lokalsinne som spelar i en helt annan division. Jag är varje gång han jobbar kväll överlycklig då han hittar hem, nästan så illa är det. Men att båda mina svärföräldrar tappat komihåget totalt, det var mer än jag visste. Det är visserligen ett par år sedan de senast var i Nunnedalen. Men idag parkerade de heltokigt, traskade iväg bland buskar och snår, hamnade inne på någons privata trädgård och enligt stortjejen så räddade även maken livet på dem då de trasslat in sig i buskagen. Det blev ingen Nunnedal, men däremot ett äventyr de inte kommer glömma på den närmsta tiden.

Granne R har varit i farten igen....

Igår när jag precis kommit hem från jobbet ringde vår telefon. Maken svarade och det visade sig vara vår granne ett par hus längre ner i byn som ringde. Hon frågade bara snabbt ifall vi var hemma och sa att hon skulle komma upp med en grej. Vi skulle vara hemma och även om det bara tog max en halvtimma innan hon dök upp pigg och glad på sin cykel så hann vi allt bli lite nyfikna.

När hon stannade till i solskenet på grusgången började hon berätta hur rastlös hon varit under påskhelgen. Hennes barnbarn som bor en bra bit ifrån dem skulle ha kommit och hälsat på, men blev sjuk på vägen ner och fick vända tillbaks hem igen. Jag kan verkligen föreställa mig min granne och hur hon tänkt pyssla om sina nära och kära under helgen. Men nu fick de tyvärr förhinder och vad skulle hon hitta på då. Att koppla av i en solstol ligger inte riktigt för min granne R som alltid har många järn i elden. Nä istället satte hon igång att göra ostkakor, riktigt hemgjorda enligt alla konstens regler. Vilken husmor hon är, helt otroligt. Ingenting verkar omständigt eller jobbigt för henne. Men eftersom det i hennes hushåll endast bor två personer så tog hon cykeln upp till oss för att lämna över en hembakad ostkaka.

Jag älskar verkligen ostkaka. Jag jobbade i flera år på ett värdshus i närheten där vi gjorde ostkakor på 150 liter mjölk per dag. Men av någon anledning så tröttnade jag inte på det utan är fortfarande stormförtjust i denna småländska nationalefterrätt. Sen är jag allt rätt förtjust i alla grannar här i byn också, i vår lilla bullerby. Mys mys....

Jag måste bara tillägga. Den var såååå god, mums!

Snart en vecka gamla.....

Valparna växer så det knakar och de mår fortfarande lika bra. Visst är de helt ljuvliga att titta på?

Hmmm snacka om grundlurad. Maken hade tydligen inte alls nån baktanke med att kalla mig Blenda idag, utan ville mest skicka sms.et som nån form av kärleksförklaring. Å jag som direkt trodde att jag hade namnsdag. Hi hi, knasigt det blev. Men det tog han ur mig ganska snabbt då han ringde och talade om att jag inte har namnsdag förrän den 27.e maj. Ja ja, det är i alla fall flaggdag idag även om jag inte har namnsdag. Å grilla det ska vi göra ikväll ändå :)

Flaggar för mig själv lite......

Vaknade idag på morgonen och insåg att det faktiskt hade regnat ute. Det var riktigt gråmulet och bjöd inte alls in till ett lika raskt skutt ut i bilen och vidare till jobbet. Surfade för säkerhets skull in på SMHI för att kolla in eftermiddagens väder och blev mycket positivt överraskad. Solsken från lunch och hela eftermiddagen. Lycka! Maken och jag ska grilla nåt gott tillsammans med tjejerna ikväll.

För en stund sen plingade det till i mobilen (ja det gör det ibland) och jag upptäckte att maken skickat ett sms. Han hade uppmärksammat min extra namnsdag idag, Blenda :)
Och dagen till ära är det ju flaggdag och allt. Å hund är på gång. Tja nu är det allt rätt gutt, det måste jag säga. Hoppas bara på att jag och grannen ska lyckas få lite hönor av alla de kycklingar och ägg som nu återstår. Nästan så jag tycker att min utegrupp av höns känner sig lite ensamma och behöver lite extra sällskap framöver. För visst borde det ju vara några tvärrandiga till, och några fluffgula och några svarta och ...... äh ni fattar va?

Kalashelg....

Den här helgen, dvs påsk innehåller i år väldigt mycket. Igår var vi hos makens storebror, där två av brors barnen skulle firas. De här grabbarna är inga ungdomar längre utan har uppnått de höga åldrarna 20 och 25 år. Men bra som de har det så fixade föräldrarna kalaset, och det var inget litet näpet kaffekalas det inte. Näpp, jag tror att vi runda slängar var 35 personer och det bjöds både på middag och tårta. Människor överallt som vanligt när den här släkten ställer till med kalas. Som vanligt också väldigt gott och trevligt.

Idag samlades vi återigen hela släkten, den här gången för att fira min makes mormor som fyllde 100 år i onsdags. Det hade varit gäster som besökt henne så gott som hela dagen både i onsdags och idag. Och visst såg hon lite småtrött ut, lite alltså. Men aldrig att hon skulle erkänna det. Nä då, hon sa lite käckt att det här var så roligt att hon gått kunde fortsatt imorgon också. Ja är det någon man ska kalla krutgumma så är det hon. Beundransvärt att överhuvudtaget nå upp till hela 100 år.

Nu väntar jobb lördag, söndag och måndag, men däremellan ska vi allt lyckas klämma in lite träffar med våra vänner också. Skönt att bara bjuda bort sig när man ändå jobbar i påsk.

Mysisarna har bildat hög....

De små godingarna växer och har det bra intill sin duktiga mamma. Så kul att ha ett litet knyte att se fram emot om två månader. Var bara tvungen att lägga upp lite bilder igen.

Vill passa på att önska alla en glad o go påsk!

Ännu fler bebisbilder...

Ha ha, jag fixade allt klockan själv. Åh det fick mig att växa en hel centimeter. Nu ska jag krypa till kojs och drömma lite om vår blivande valpis....

Var är uret???

Åh nu lyckades jag väl radera min klocka som maken hjälpt mig att lägga in på bloggen. Typiskt mig i allt detta virrvarr av spänning, förväntan och oro.
Får nog snällt be honom om hjälp att få tillbaks den igen tror jag. Suck!

Nu är de här!!!

Jippi jippi jippi. Vad är det för en dag? E de en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är nybliven hundägardag. Hurra hurra hurra!!!
Fanfar fanfar fanfaaaaar!

Om någon i missat det så har jag under de senaste månaderna gått och väntat på att en fyrbent kompis ska kunna flytta hem till oss under sommaren. Och hör och häpna, men min önskan har slagit in. Än så länge har det tittat ut fyra hanar och tre tikar, fattar ni? Tre tikar! Det är ju detsamma som att vi nu har en tik, inte fysiskt än så klart, men lilla L måste hört vår bön :)
Hon fixade till en tik till oss och just nu är jag så lycklig som man bara kan bli.

Jag hade förväntat mig en sömnlös natt med en massa grubblande, men istället kan jag lugn gå och lägga mig och få nån form av Törnrosasömn. Gutt!
Stackars K däremot, hon är nog enormt trött nu efter att ha vakat hela föregående natten och nu varit med om allt det här. Men vilken positiv trötthet. Ja, ibland är livet allt ljuvligt värre :)

Den korrekta elvispen...

Förresten så testade jag ju min nya elvisp ikväll då jag bakade kärleksmums. Jösses Amalia vilken turbomaskin. Det var nåt i hästväg, det måste jag säga. Att maken höjde maskinen till skyarna behövde inte vara detsamma som att den var bra och stark. Men i det här fallet visste maken garanterat vad han pysslade med. Det var som att arbeta med ett jetplan i luften eller en corvette på en slät asfaltsväg eller tja som att baka med en suverän elvisp. Den enda nackdelen jag kunde komma på var att det var svårt att bara vispa lite med den. Att ha en låg hastighet då man egentligen ska blanda ingredienserna men då jag hellre kör ett par varv på ettan med vispen. Men sörru det gick inte här för ettan var ungefär som femman på min gamla visp. När man sedan ökade upp så kan jag absolut förstå varför det går åt två fläktar till att hålla reda på alla turbo- influenser. Till helgen måste jag bara få tid att testa degkrokarna oxå. Jag gillar verkligen känslan av att baka bröd med elvispen till hjälp. Gutt värre!
Sen kände jag mig tvungen att lägga in en korrekt bild av maskineriet, om inte annat för makens skull.
Visst ser den ut som en vattenkokare på kant? Tycker jag i alla fall :)

Kusinen och barndomsvännens pappa

Har precis avslutat ett lååångt telefonsamtal med min kusin. Ett sånt där som varar över en timme, vilket min man inte kan förstå. Fast å andra sidan så pratar han lätt i en timme om han har sin tjattrige vän herr H i luren. Men i alla fall så var det här ett himla bra telefonsamtal. Väldigt praktiskt, mycket förståelse, en hel del ältande och sist men absolut inte minst en inbjudan till ett litet men ack så betydelsefullt 30- årskalas. Kusinen fyller snart år och jag tänker i alla fall fira henne med pompa och ståt.

Ibland är det så bra att få prata av sig lite. Efter vårt samtal fick jag en idé som jag kanske klurat lite smått på innan men aldrig tagit tag i. Det är en slags dagbok, en fullkomligt opublicerad sak som ska vara till mycket stor hjälp för mig en vacker dag. Tror baske mig att jag ska börja skriva lite på den i morgon. Japp, så får det bli!

Om en stund kommer min barndomsväns pappa att dyka upp här hemma hos oss. Han kommer hit för lite rum och frukost skulle man kunna säga. Han är sedan ett par år tillbaks pensionär, men jag tror inte han fått klart för sig vad en sådan gör. Han far nämligen runt som en tok kors och tvärs över Sverige. Igår kväll var han i Skåne hos dottern, ikväll är han i Småland och spelar kort. Han sover över hos oss för att sedan åka och jobba en heldag imorgon, 30 mil från sin nuvarande hemstad. Det kallar jag pensionär. Men vi är glada att han kikar förbi. Han har alltid varit så omtänksam och hjälpsam mot oss så det här är det minsta vi kan göra. Lite kul är det allt att det var han som överraskade mig då jag sov i deras hus natten till min födelsedag, med tårta och blommor. Ikväll fick jag veta att han fyller år just idag, men jag har ju varken fixat tårta eller nåt grönt. Istället slängde jag ihop en plåt med kärleksmums vilket jag hoppas på att han uppskattar och kan ta med och bjuda på imorgon.

En elvisp...... till mig!

På tal om gårdagen så var maken i den lite större staden tillsammans med sin mamma. Mysigt tycker jag att den vuxna mannen tar med sig sin mamma när han ska åka och shoppa. Men sån är han min man, mysig alltså.

Han fick lite kläd bidrag då han fyllde år och igår bar det av till staden. Dagen innan hade han av en olyckshändelse råkat ta sönder elvisp- vispen som låg i kökslådan. Det var en visp med ganska tunna metallvispar, om ni fattar vad jag menar. När han skulle öppna lådan så hade en av visparna fastnat i överkanten och lådan gick inte att dra ut. Vad gör då maken tror ni? Jo självklart gör han det manligaste av manligt. Han använder sig av sin muskelmassa och tar i allt han kan för att få ut lådan. Detta får så klart till följd att vispen fastnar ännu mer varpå maken brusar upp lite lätt och lägger ut en liten vass ordvits mot lådan (som om det skulle vara lådans fel). När han inser att lådan inte kommer öppna sig hur mycket han än tar i eller hur mycket han än lirkar så stänger han istället igen den.

När jag kommer hem förklarar han lite irriterat sitt dilemma och gör klart för mig att den inte går att få upp. Jag tar det hela med ro, pillar lite under då jag vet hur grejerna i lådan brukar packa sig för att krångla till öppnandet. Och vips så har jag fått upp lådan. Jag visar upp den böjda vispen för maken som (tror jag) känner sig lite besvärad. Han börjar fippla med den som om han skulle lyckas böja tillbaks den men slutar ganska snart. Jag struntar i att kommentera det hela utan flinar bara lite gott åt att jag lyckades få ut den ur lådan.

När maken kommer hem efter att ha varit och shoppat lämnar han mig en liten present. En elsvisp såklart. Det roliga är att han verkligen hade ansträngt sig. Han kollade upp maskinernas kapacitet, han kollade design och han kollade så att elvispen hade rejäla metallvispar som inte går sönder då någon med våldsam kraft försöker öppna lådan de ligger i. Och jag måste säga att han lyckats väldigt bra. Jag hade självklart varit nöjd med vilken elvisp som helst, bara den hade haft två vispar. Men eftersom nu maken lagt ner hela sin själ i köp av ny visp så betyder den mycket för mig. Han var dock väldigt snabb med att visa den för sin pappa då han var här idag, och förklarade ingående hur snabbt det gick att vispa grädden till våfflorna för att inte tala om hur bra det är att ha en elvisp med dubbla fläktar. Teknik är hans liv, eller???

Tror det är en sån som på bilden men är ej säker :)

Hund? Höns?

Jag fick ett mail från K idag, K som förhoppningsvis blir min valps uppfödare (något jag vet på onsdag tror jag). Jag kollade mina mail, som inte var så många, i min mobil idag. När jag såg att det var ett från K blev jag alldeles stel och handlingsförlamad. Det är så konstigt att gå och vänta på något sånt här, och att inte kunna styra det över huvud taget. Jag vet att det är lite åt det här hållet min kära granne B känner varje gång vi ska kläcka fram kycklingar. Å ja, kanske jag känner lite åt det hållet då, men inte på långa vägar likadant. Hua stackars små kycklingar, inte meningen att sätta er åt sidan.

Men en hund är en hund för mig, det bara är så. En kyckling eller höna är ett jättetrevligt sällskap här hemma i trädgården. De kluckar belåtet när de traskar omkring och sprätter bland gamla löv och när de hittar nya friska grässtrån i den annars så mossrika gräsmattan. De är helt underbara dessa små varelser som ger mig ägg varje dag. Men det funkar inte riktigt att ta med dem när man åker bort till nån, eller när man ska ner och handla lite blommor på torget. Nä en höna i bagaget, det stämmer inte riktigt. Jag kan mycket väl tänka mig grannen smyga ner en liten fjäderboll i jackfickan när hon ska ner till stan, men själv har jag inte kommit så långt i mina tankar........ än.

Men en hund, den kan man ta med vart man än åker. Om jag ska till jobbet så kan hunden följa med, om jag ska till svärmor och svärfar då kan hunden följa med, om vi ska åka till våra vänner i Skåne så ska självklart vovsingen följa med. Japp så är det med oss, ska vi ha hund så ska hunden med. Den kommer liksom vara som den femte familjemedlemmen här hemma. Den ska få ha det precis lika bra som vår Pepsi hade det och den ska få roa sig med precis samma aktiviteter om den vill, dvs apportering och att jaga ut grannkatterna från vår trädgård. Så härligt att kunna förena nytta med nöje så här på landet.

Vet inte om jag skrivit det innan, men jag har en viss längtan efter hund.............. det bara är så!
PS. Självklart vill jag ha kvar alla mina höns också. Så klart!

Vilken härlig dag tra la la laa

Igår hade vi ett så ljuvligt väder att jag knappt har förmåga att beskriva det. Det är inte mer än en vecka sen vi hade nästan en decimeter snö när vi gick upp på morgonen. Allt var vitt här omkring, typiskt aprilväder med andra ord. Maken skojade lite om att när han för två år sen fyllde 30år så var det nästan 20 grader varmt. Han kunde klart och tydligt tala om vad vi gjorde den dagen och att att vi på eftermiddagen satt ute på vår lilla terass och fikade i t-shirt. Vilken vår tänkte vi då och kunde aldrig ana att det skulle ske nåt liknande en vecka senare.

Men igår så hade vi alltså en kortvarig men extrem värmevåg där vi bor. Shorts och t-shirtväder, även kallat glass och fikaväder, eller varför inte grillväder. Ja allt var på topp här hemma igår. Min kompis M från den lite större staden österut tog med sig sina två barn och hälsade på hos oss. Vi satt ute hela tiden, grillade korv och hade det gutt.

Barnen lekte nåt otroligt bra och vi satt mest och njöt av tillvaron. Och för en gång skull kunde jag och M prata ostört i flera timmar, något vi inte kunnat sen innan barnen föddes. Detta var vardagslyx av hög sort. Och härligt att man kan bli så glad och lycklig av att få se solen och känna värmen igen.

Lite vårkänsla att förmedla.....