Ufokläckaren och ruvande dvärgar.....

Igår fick jag ett sms från granne B. Hon hade själv för ett par veckor sen ställt in en påminnelse i sin mobiltelefon. Det hela gick ut på att hon skulle påminna mig om att det snart är dags för kläckning i mitt hönshus. Suck! Vilken otroligt dålig koll jag har när det gäller sånt här, och vilken oooootroligt bra koll granne B har. Hon missar ingenting och hon kommer ihåg det mesta (utom att vattna blommorna)

Men hon skrev till mig att idag är det dags att dela på dvärkochinhönorna som ligger på ägg tillsammans i sin bur. Just det ja, tänkte jag. Någongång har jag hört att hönsmammorna kan bli elaka mot de andra hönsmammornas kycklingar ifall de är i samma bur allihop. Och det vill ju inte jag vara orsak till. Så igår kväll stack jag ut och delade av så att de fick varsen liten bur istället. Jag boade till och fixade dem en fin liten ruvplats var och de la sig belåtet på äggen. När jag kom ut senare på kvällen hade de flyttat med sig äggen och låg nu så nära varandra de kunde, trots att kompostgallret var emellan dem. Så söta, som små kära syskon.......fast de är nog syskon egentligen tror jag. Strunt samma, söta är de!

Granne B frågade mig oxå ifall jag lyst äggen i kläckaren än. Nä just det ja, det har jag ju inte. Hade det varit granne B som haft ägg i kläckaren så hade hon garanterat lyst dem ett par tre gånger vid det här laget. Men inte jag, nä sånt glömmer jag. Jag har haft fullt upp o komma ihåg att vända äggen morgon och kväll. Men något ansvar måste jag ju ta, tänkte jag. Så jag kilade upp i tv - rummet och hämtade en tjock svart filt. Sen gick jag ner och hämtade med mig makens universalficklampa som han fick i julklapp och som fortfarande sitter på rätt plats utan att ha fått ben att gå med. Jag satte mig på golvet i köket, kröp under den stora svarta filten med mina ägg och min ficklampa och började lysa.

Lilltjejen kom ner och trodde jag lekte någon rolig lek med henne. Men som reaktion på hennes slitande i filten så röt jag till. Fy så dumt av mig. Hon hade ju inte den blekaste aning om vad jag pysslade med under en stor svart filt på köksgolvet. Klart hon trodde att det var lek. Jag sa förlåt och förklarade vad jag höll på med. Av de 14 ägg som ligger i kläckaren fick mitt ovana öga det till att sju var tomma och att det i de andra sju var något. Granne B hade sagt att det nu borde vara fyllt till 70 % i de som var okej. Fattar ni, tom sånt har hon koll på. I ett par stycken fick jag det till att de var fyllda till 70%, i ett par andra kände jag mig väldigt osäker, de kanske har stannat av. Alla äggen från vetefärgad dvärkochin verkade tomma, men jag litar inte riktigt på mig själv så jag la ner dem i kläckaren igen. Lika bra att grannen får komma hit och bedömma hon oxå.

Nu klurar jag istället på att låta en av dvärgarna som ligger på ägg ute i kackelboa få alla isbaräggen under sig. Och sen låter jag den andra hönan få de sju äggen i kläckaren. På så sätt borde ju båda hönorna få några kycklingar var och kanske bli lyckliga och glada så här efter allt liggande. Men jag får nog allt sätta lite fart för att möblera om bland äggen, enligt grannen så ska de första börja kläckas redan idag eller imorgon. Men det är ju lugnt =)
Lite ledsamt är det ju att alla vetefärgade var obefruktade, men det får bli nästa års problem att lösa.