Gabriellas sång Det är nu som livet är mitt jag har fått en stund här på jorden och min längtan har fört mig hit det jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valt min förtröstan långt bortom orden som har visat en liten bit av den himmel jag aldrig nått Jag vill känna att jag lever all den tid jag har ska jag leva som jag vill jag vill känna att jag lever veta att jag räcker till Jag har aldrig glömt vem jag var jag har bara låtit det sova kanske hade jag inget val bara viljan att finnas kvar Jag vill leva lycklig för att jag är jag kunna vara stark och fri se hur natten går mot dag Jag är här och mitt liv är bara mitt och den himmel jag trodde fanns ska jag hitta där nånstans Jag vill känna att jag levt mitt liv Text: Py Bäckman Musik: Stefan Nilsson ________________
Igår var jag på en föreläsning i Kalmar och lyssnade på den otroligt begåvade Lotta Abrahamsson. Föreläsningen heter ADHD och Aspergers syndrom- "hjälp hur gör man?"
Lotta startade upp föreläsningen med att själv sjunga Gabriellas sång. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om den låten men från och med igår har den för mig fått en helt ny innebörd. På bänkraden framför mig satt en kvinna och grät tyst medan Lotta sjöng. Jag höll emot tårarna men stunden gjorde ett starkt avtryck i mitt hjärta och den känslan ska jag ta med mig i livets alla möten med fantastiska människor.
Vad det gäller Lotta så ser jag redan fram emot den föreläsningen hon kommer hålla till hösten. Så härligt att få sätta sig och lyssna till kloka och otroligt professionella budskap, mycket självupplevt vilket leder till stor förståelse och ödmjukhet.
Tack!
