Nu var det länge sen jag satt här vid datorn och bloggsidan igen. Har inte haft någon vidare motivation till att skriva. I ärlighetens namn så ska jag erkänna, maken och jag hyrde film för ett tag sen och kollade på Män som hatar kvinnor. Efter att vi kikat på den filmen började både maken och jag lyssna på de följande två böckerna som talböcker. Jag kan säga att jag är helt fast. Jag lyssnar när jag lagar mat, åker bil, kollar på tv, ja nästan jämt. Det trista är att jag inte kan koncentrera mig på två saker samtidigt. Jo laga mat och lyssna funkar kanon. Men inte sitta vid datorn och lyssna, eller hänga med i ett tv- program och lyssna. Maken lyssnar hela dagarna på jobbet och har redan tagit sig igenom båda böckerna. Mitt lite mer sporadiska lyssnande har lett till att jag inte alls kommit lika långt. Men jag gillar böckerna och kommer lyssna klart innan datorn lockar mig igen.
Men för att uppdatera lite. Vilsa är som vanligt jättemysig, hon är med mig på jobbet och beter sig fortfarande som världens coolaste hund. Vi går på valpkurs och där är hon en klippa (så länge jag har hotdogs i fickan). Jaktträningen har vi lagt på is under ett tag, hon har verkat så omogen och förstår inte alls vad som förväntas. Hon visade också tecken på att vara lite skogsrädd, dvs hon tycker det är lite läskigt att byta mark då hon ska apportera. Står jag på gräsmattan och kastar in något i högre gräs eller skogsparti så är hon inte alls lika säker på sin sak. Så nu försöker vi leka fram lite apportintresse istället och det har redan gett resultat. Vilsa visar mer själv att hon gillar att bära saker och jag uppmuntrar allt jag kan.
Hon har också blivit betydligt busigare tillsammans med våra andra djur. Katterna Zlatan och Zäta jagar hon och pussar på så fort hon får en chans. Hönorna har hon försökt få igång men får då istället en smått tjurig tupp efter sig.
En jätterolig nyhet hemma hos oss är vår kanin Pelle. Det är nämligen så att han försvann från oss för ca 1,5 månad sen. Hux flux så var han borta......ur sitt enorma palats han har. Fyra kvadratmeter stort hus har han och en rastgård på kanske sju kvadrat. Och detta tyckte han då inte räckte. Vi upptäckte att det gamla hålet under jordkällaren (som vår förra kanin Uffe grävt innan han försvann) återigen var uppgrävt. Jag förklarade för andra gången hur vår kanin måste grävt sig ut där och sedan blivit taget av något rovdjur eller så.
Men så i söndags när maken smet bakom ladugården för att slå en drill såg han något i ögonvrån som rörde sig. Waaaaa PELLE! Maken tog fram mobilen och filmade honom en stund. Sen kom han in till mig och visade det. Jag trodde honom inte först. Inte kunde väl Pelle vara tillbaks efter 1,5 månad i fängelsehålan? Men det kunde han tydligen. Och inte kan det ha gått någon nöd på honom heller för jisses va han hade vuxit och blivit stor. Från en liten kaninunge till en ståtlig herre. Jag fattar ingenting. Vi har kollat huset varje dag och det har hela tiden funnits mat, vatten och morötter till honom, men ingen har varit där och snattat. Så en dag så satt han bara där och hade flyttat hem igen.
Så jätteskoj och jag var nog den i familjen som blev gladast tror jag. Har suttit och kelat med honom en lång stund idag, lika bra att passa på innan han beger sig ner i sin håla igen =)
