Ikväll blir det lugn för hela slanten......

Oj va trött jag är ikväll, kan bero på att den här helgen hittills varit något händelserik. Maken till lasarettet i torsdags kväll, inte mycket sömn den natten för min del heller. Jobb fredag, en natt som Vilsa mer eller mindre grät sig igenom. Jag har aldrig hört en hund gråta på det sättet av att den har ont. Men jisses så ont hon hade lilla tjejen, hörde hennes läten till och från hela natten och var nere fyra- fem gånger för att kolla till henne. Imorse när jag kom ner i köket gick hon inte ens upp ur bädden för att hälsa på mig= varning!

Jag förstod direkt vad som var fel...... dagen före löp, med andra ord mensvärk. Jag har aldrig hört talas om att hundar kan få sån fruktansvärd värk innan löpet drar igång. Stackarn! Hon klarade inte ens att resa sig upp själv utan jag fick bära ut henne på gräsmattan. Kan bli ganska komplicerat då jag är klen och hon är tung, men det gick. Ute på gräsmattan hade hon så ont att hon inte ens kunde hålla bakdelen upprätt utan hon föll liksom ihop så fort jag satte ner henne. Det var likadant förra löpet och då lovade jag mig själv att skaffa hem smärtstillande tabletter att ge henne så fort det startar. Tror ni jag kom ihåg detta? Nope...

Men som väl är finns det omtänksamma och alerta människor i min omgivning. Snälla M med tre egna flattar hjälpte mig genom att ringa runt till sina hundvänner och jaga tabletter medan jag fortsatte jobba. Och efter en liten stund har hon hjälpt mig att hitta smärtlindring till Vilsa. Underbart när det fungerar så lätt att få hjälp..... Vars en guldstjärna delar jag härmed ut :)

Maken har idag gått från dropp till tabletter vilket resulterade i att han fick välja på fortsatt vård på sjukhuset eller HEMMA. Gissa vad han valde? Han ligger i soffan med benet i högläge och lider och plågas varje gång han måste resa sig för att gå på toa. Jag skulle kunna lägga in en bild på hur hans ben ser ut, men jag besparar er det. Ingen rolig syn alls. Febern har inte gett med sig än, men han är lycklig över att vara hemma och han trivs ganska bra i vår soffa.

Vinden har vänt......

När man ska flyga drake är det bra med mycket vind. Men det är inte lika bra när det näst intill är storm...... för då flyger den annars så lydiga draken lite vart den vill. Som vår drake, som flög upp och satte sig i toppen på det stora stora trädet vid vår tomtgräns. Lite trist på den fina draken, men vi kan i alla fall titta på den varje dag i fortsättningen.....

Avkoppling i köket....

Nyttiga favoritbrödet att alltid ha i frysen, rågflingebullar! Perfekt när man behöver koppla av en stund i köket.

Tänk vilken ålder, grattis grattis.....

Idag fyller makens mormor 102 år, en imponerande ålder att uppnå. Maken skulle tagit med sig småtjejerna på lite tårtfika i eftermiddag då jag jobbar, men tyvärr blev det ändrade planer.
Istället får han befinna sig i horisontalt läge i en sjukhussäng över helgen. Så klart hoppas vi att han kryar på sig snabbt så vi får hem honom snart igen. För tänk va tomt det är när inte alla i familjen är hemma...... och känner jag honom rätt så trivs han inget vidare på sjukhuset.

En söt två- åring i familjen.......

Idag är Vilsa på dagen två år. Två trevliga år sedan hon och hennes syskon föddes och berikade mångas liv. Jag har varit i affären och inhandlat både märgben och andra godsaker till vårt lilla födelsedagsbarn.

Så härligt att ha det framför sig.....

Den här bilden på vår "hemväg" gör att jag njuter ännu mer nu när vi faktiskt har sommaren framför oss. Att det kom lite regn ikväll gör mig absolut ingenting....... ett lugnt vårregn och åtta grader varmt ute. Det är väl så det ska vara i april?

Krokus och snödroppar har gjort entré i vår trädgård. Skatorna har lyckats bygga ett bo mitt bland alla syren- och slånbärsbuskar över vår jordkällare. Precis så högt att jag inte når det för att ta bort det, men tur att man har en man som fixar det mesta.

Nu är jag så där lagom mör efter afrodansen, men härligt var det. Om en timma väntar Plura på trevligt besök igen, hoppas jag håller mig vaken tills dess.

Nya vårtecken......

Fler vårtecken hemma hos oss. Fjädrarna har börjat vara ute mer och mer för varje dag som går. De stora snöhögarna som samlats i hönsgården har så sakta börjat smälta undan och nu finns inte längre något hinder för hönsen. Gruppen som är vana att spatsera omkring lösa i trädgården muttrar lite surt innanför sitt stängsel, men så är det när man vill mumsa i sig varje grönt strå man kan hitta så här års.

Fler och fler ägg plockas varje dag i kackelboa och äntligen kan jag börja försörja även granne R med ägg. Det är så lyxigt att få plocka färska ägg varje dag, så borde alla ha det.

Vårtecken nr 3 är att maken fortfarande är barnsligt lycklig över sin pulsklocka. Den har fått honom att vilja tillbringa långa stunder varje dag ute på skogsvägarna. Han mäter, springer, flåsar och för statistik över det mesta. Men vad gör väl det, när han är sååå lycklig.

Aktiv slapparsöndag med familjen.....

Idag har vi haft en riktigt aktiv slapparsöndag här i skogen. Slapp för att vi inte haft något inplanerat alls, aktiv för att jag har hunnit med en lång skogspromenad med Vilsa, maken har sprungit sin långrunda och jag har varit och svettats lite på gympapasset nu ikväll. Barnen har lekt med vars en kompis och båda har varit sådär härligt lyckliga och glada. En riktigt bra söndag med andra ord. Nu har jag lite jobb kvar att göra sen tror jag att jag smyger upp till soffan med en kopp te.

Jag gillar verkligen bilden av vår söta stortjej med ett leende på läpparna som kommer från hjärtat.....

Svängrum som heter duga.....

Medan maken spelat lite innebandy idag passade småtjejerna på att rasta av sig i den stora sporthallen. Nästan en hel hall för sig själva med rep, plintar och massor med utrymme. Inte konstigt att de håller sig så lugna här hemma nu.

Prins och prinsessa......

Idag åkte vi till det lilla samhället med det världskända glasbruket. Och vi var inte ensamma där, Kronprinsessan Viktoria och hennes Daniel var på besök. Småtjejerna hade vars en blågul flagga att vifta lite med och stod lite nervöst tryckta mot de tunna plastband som placerats upp som gräns. En inte så stor skara människor hade samlats för att få se en skymt av det vackra paret, och visst fick alla det.

En limousin parkerade en bit från entrén och en kort promenad för att hälsa på alla barn och vuxna som så önskade. Många ville även passa på att fotografera dem för vem vet när de kommer på besök nästa gång? Och någon skänkte en burk närproducerad honung som Daniel sedan bar runt under besöket.

På plats fanns även Torsten Jansson och hans Ulrika Messing, samt Knut Knutsson vars uppgift var att guida dem genom glasrikets skatter.

Två lyckliga småtjejer följde med mig hem igen, tänk att få se en livs levande prinsessa så här en lördag. Och även om de blev lite blyga då Viktoria och Daniel hälsade på dem, så är det säkert ett kärt minne.