Höst i vår trädgård.....

Zlatan har hittat en viloplats på barnens bilkudde

Lilltjejen i vårt klätterträd

Sömnvecka pågår.....

Första kvällen och natten denna veckan slocknade jag bredvid stortjejen tjugo över åtta på kvällen. Morgonen efter vaknade jag i vanlig tid men med många många timmars sömn bakom mig. Skönt och mysigt var det ändå......

Har sedan dess varit lite sömndrucken och ganska långt från min dator.

Tur att jag får åka på utflykt med goa jobbarkompisar på fredag...... till det stoooora gul/blåa varuhuset i väster. Där ska vi allt kunna spendera en hel dag, troligen inte ensamma men ändå väldigt lyckliga och glada över detta.

Nytillskott i familjen......

Imorgon ska denna lilla pärla få flytta hem till vår Zlatan. En grå liten katt tjej, van vid livet på landet, van vid barn och snart även van vid en svart mysig Vilsa. Jag hoppas verkligen att denna lilla dam kommer trivas hos oss.

Höstnjutardag i skogen......

Idag har vi och våra fina vänner varit ute på den traditionella svamp- plockar dagen. Helgen innan älgjakten drar igång är vi ute på svampjakt i de småländska skogarna, dvs nästan runt hörnet.

Korvgrillning, kojbygge och trevligt sällskap är vad vi har ägnat oss åt förutom att njuta av alla trattisar och kantareller. Kalasväder har vi haft idag, solsken och hög sval höstluft. Precis som det ska vara.

Till kvällens middag fick barndomsvännen välja mat och då blev det självklart kebab från den lilla staden. Hennes favorit alla kategorier och jag måste säga att det var riktigt gott och smidigt.

Nu ska vi fortsätta kvällen med poker, yatzy och godis.

Kram

En sorts kärleksförklaring.....

Jag läste idag en helt otrolig dikt. Den fick tårarna att krypa fram bakom ögonlocken och den berörde mig så djupt på ett vackert och kärleksfullt sätt.

Ett annorlunda barn.
av Lisa Carlgren

Det är inte på samma premisser som andras vår tillvaro baseras på,

i vår sfär så kan vi aldrig planera fullt och vi vet inte hur dagen ska gå,

är det en bra dag så ler jag och gömmer mig inte i min mentala vrå,

jag fyller på mer ork till det eviga dränaget och tänker överleva ändå.

Man är som ett såll som läcker och det finns inget lim som kan hela,

det är bara de tunga bördorna man själv mentalt kan försöka dela,

i bland faller tårar, förtvivlan tar över och man reagerar med att fela,

jag tar på mig gladmasken, filtrerar, och klarar dagen genom att spela.

Det är samtidigt så starkt att bemöta ett barn av annorlunda karaktär,

livserfarenhet och en totalt annorlunda och givande livsatmosfär,

innerst inne så är det mörkt och det är tunga svarta tankar jag bär,

jag måste orka vidare och finnas till och i bland jag bara är där.

Du en totalt egen individ och du är pärlan som förgyller vårt liv,

efter diagnosen så växte mitt inre jag och tog ett stort jättekliv,

livets referensramar hamnade i ett totalt annat större perspektiv,

saken gjorde att vi var tvungna att ta oss genom djungeln med kniv.

Jag är så stolt över att att få vara din mamma och få vägleda dig,

vi växer tillsammans på livets väg och ofta säger du stopp och nej,

med tiden så är jag positiv och tänker att allt kommer att ordna sig,

jag är ett vildsto, heroisk kämpe och det finns därinne inom mig.

Det kommer att komma djupa dalar och bestigning av stora berg,

både du och jag kommer att ångra oss och få bekänna sin färg,

det lär dock inte på vårt förhållande bli en evig ärrig ärg,

vi är lierade i kropp, familj, hjärta hjärna, blod och märg.

Älskade barn, vårt liv berikas av ditt väsen varje solig levande dag,

jag och din pappa njuter så oerhört av dig i absolut varje andetag,

då och då sker det mentala , ömmande och dessa jobbiga bakslag,

då kramas vi i innerlig kärlek, ser tiden an och tar nya friska tag.

Inget mattegeni precis.....

En liten ängel, noga utvald av tösen i familjen F

Den mumsiga chokladen vi inhandlade på den stora öafesten i helgen

Nog för att jag aldrig har varit ett snille i matte, men i fredags var det något som verkligen inte gick ihop sig.
Vi hade bästaste vännerna här på lite söndagsmiddag (en fredagskväll). Stortjejen fick välja och det blev då köttgryta, pressad potatis med gelé och kokta grönsaker. Vännerna åt dock och verkade nöjda. Med sig hade de (frun i huset) en otroligt fin blomma. Först började jag tro att jag fyllde år, men nix...... det var en sån där för att ni är våra vänner- blomma. En sån man egentligen inte alls behöver ge till sina vänner men som värmer så mycket extra ändå. Ja ni fattar.

Till råga på allt så har vår vän med sig sin superduper- vassa sax och fixar ett nafs (eller tre) till alla tjejers frisyrer. Nu har ju varken jag eller stortjejen någon vidare frisyr, men även långt hår behöver fnasas till en gång ibland.

Det är där min matte kommer in. Det kan aldrig löna sig att både jobba och ge bort gåvor. Jag borde ju varit den som överlämnade den fina blomman som tack för klippen, men just den här kvällen gick vi plus och vännerna minus. Men å andra sidan så har vi ju varandra och det är värt guld.....

Kram

Vår dag i gråskala.....

Lille goa L

Alla upptagna på sitt vis

Delar på majskolv

Min fina fina man

Pumpor på längden och pumpor på tvären

Heldag på den vackra ön i öster.....

Vi har idag varit på den stora och efterlängtade skördefesten på ön i öster. En fest vi har varit på i många många år och alltid tillsammans med samma trevliga vänner.

Vi startade upp förmiddagen med en lång sen- frukost i det gröna, i strålande solsken och med lite morgondis kvar. Därefter följde vi barnens önskemål och tog oss till majslabyrinten en bra bit söderut. Jag gillar verkligen denna labyrint och småtjejerna och deras kompisar var förtjusta även dem.
I den stora ladan handlade jag och lilltjejen sedan bruna bönor, gulbetor och polkabetor. Som vi ska mumsa de kommande dagarna.

Efter att ha lindrat den största spring- i benen känslan så var det dags för efterlängtade kroppkakor. Som jag skrivit så många gånger innan, en av mina absoluta favoriträtter. Kön ringlade sig långt ut på parkeringen då vi kom dit. Men har man längtat efter något länge så är det värt att köa. Vi stod en bra stund i kön innan en tjej ur personalen kommer ut och talar om att kroppkakorna är slut och att det kommer ta 1,5 timmar innan fler är klara.
Helt plötsligt känner jag mig sååå oflexibel, det enda min hjärna målat upp bilder av de senaste timmarna är just kroppkakor.
Efter ytterligare en stunds köande i hopp om att ett under ska ske, bestämmer vi oss tillslut för att äta av grillbuffén intill.
Vi blev mätta, maten var helt okej och vi fick alla plats vid samma bord. MEN det var inte kroppkakor.

Hur som helst så åker vi mätta därifrån till en annan liten by där vi spenderade lite pengar på sockermajs, pumpa och bönchips. Mums mums!

Ett stopp på den lokala fabriken där det tillverkas fantastisk choklad gjorde vi också. Och maken handlade mina favoritbitar- chokladtryffelbiten som heter Sött och salt. Magisk!

För att nu sammanfatta den här dagen så har vi haft det alldeles alldeles underbart.....
En vänlig sol som hela tiden skinit från en klarblå himmel, 20 grader varmt (1.a oktober), trevligt sällskap och massor med glädje och skratt.

Som avslutning på dagen samlades vi hemma hos oss och njöt av lite ost och kex.
En energigivande dag och jag längtar redan tills nästa år.