Härligt med vår

På cykeltur i byn....

Den här påskhelgen var från början väldigt välplanerad från vår sida. Massor med jobb och däremellan bortbjudna till höger och vänster. Men som man tidigare fått lära sig, det blir aldrig som man tänkt sig. Igår skulle vi ha träffat våra vänner på andra sidan av den lilla staden, men de hade långt att åka då de varit på påskbesök i den kungliga huvudstaden. Så den träffen blev uppskjuten på obestämd tid.

Istället valde vi att tända grillen när jag kom hem från jobbet. Jag hade lotsat min man ner i frysen via telefonen för att ta upp lite kycklingfiléer som skulle tinas under eftermiddagen. Jag ungsbakade sötpotatis och serverade till. Barnen ville som vanligt ha kokt potatis och sås (de vill alltid ha det om de får välja). En stor och go sallad i min mexicoskål och vi lyckades med nöd och näppe klämma ur ett sista glas vin ur den annars ganska tomma bag-in boxen. Jag är väldigt förtjust i att ta ett glas rött vin under tiden jag lagar mat. Det är på nåt vis bättre än att dricka vinet då maten finns på tallriken.

Efter den sena middagen lös solen fortfarande från en klarblå himmel. Vi frågade barnen om de ville med på en cykelrunda. Jippi! blev den naturliga responsen. På med lite varmare kläder, ett barn på barnsadeln och ett i cykelkärran sen drog vi iväg längs grusvägen. Skickade iväg ett sms till granne B som hade granngäster i huset. Maken och jag kände oss för en sekund lite väl påträngande då vi tänkt stanna till och säga hej till herrskapet. Istället fegade vi ur lite från våra planer och vände håll till döttrarnas stora besvikelse. Förklarade via sma (jo vi brukar göra så, granne B o jag) hur vi kände och att vi hoppade över besöket. Maken och jag trampade hemåt och planerade för en kväll med sällskapsspel istället. Innan jag över huvud taget hann tänka tanken så plingade det till i mobilen igen. Grannen som svarade (vilket jag egentligen visste). Hon tyckte så klart att vi var urtramsiga, vilket vi också kände oss. Nu hade vi stannat till utanför ett annat hus i byn, och där stod vi och velade, fram och tillbaks om hurvida man kan åka hem till någon som precis har påbörjat en middag med sina gäster. Vi kom inte fram till något vettigt utan smålog mest åt oss själva och hur dumma vi måste sett ut.

Plingeling igen. Ha ha vad vill hon nu då? Maken började reta sig lite smått på att vi istället inte ringer varandra. Men vadå, sms är ju hur bra som helst om man vill få frågor och svar lite feltolkade och missuppfattade. Den här gången hann jag inte ens svara på sms.et (vilket brukar gå ganska snabbt) förrän makens mobil ringer. Ha ha på displayen på hans mobil ser jag inget mindre än en bild på hönsboken, okej, kan inte vara nån annan än granne B då. När han svarar är det inte alls granne B utan granne B.s granne, granne M. Ja alltså granne C.s man, han som brukar hjälpa oss med tupparna ibland och som den här kvällen var på besök hos granne B. Hon hade alltså bett honom att ringa för att övertala min make om att sluta tramsa och istället komma förbi en stund. Maken skrattade gott och vi vände håll ytterligare en gång. När vi stegade upp längs grusgången måste vi sett ut som två skämsna hundar, men så fort vi klev innanför dörren så var den känslan som bortblåst. Vi hade en mycket trevlig kväll hos granne B med familj innan vi cyklade hem några timmar senare. Ibland tar det ganska lång tid att säga hej till nån.....

Ikväll blev det inte heller som planerat. Vi var bortbjudna till vännerna J och T, men otur som de har så var det även den här kvällen en i familjen som blivit sjuk. Jättetrist då vi haft så svårt att få till en tid som passar alla. Men vi gör ett nytt försök framöver igen och hoppas på bättre tur då. Vi ska förresten ta med dem till Nunnedalen då. Maken och svärföräldrarna var där idag för att se alla enorma fält med blåsippor och vitsippor, eller rättare sagt de skulle dit. Men de hittade aldrig. Som jag garanterat skrivit om tidigare här så har min make ett lokalsinne som spelar i en helt annan division. Jag är varje gång han jobbar kväll överlycklig då han hittar hem, nästan så illa är det. Men att båda mina svärföräldrar tappat komihåget totalt, det var mer än jag visste. Det är visserligen ett par år sedan de senast var i Nunnedalen. Men idag parkerade de heltokigt, traskade iväg bland buskar och snår, hamnade inne på någons privata trädgård och enligt stortjejen så räddade även maken livet på dem då de trasslat in sig i buskagen. Det blev ingen Nunnedal, men däremot ett äventyr de inte kommer glömma på den närmsta tiden.

Granne R har varit i farten igen....

Igår när jag precis kommit hem från jobbet ringde vår telefon. Maken svarade och det visade sig vara vår granne ett par hus längre ner i byn som ringde. Hon frågade bara snabbt ifall vi var hemma och sa att hon skulle komma upp med en grej. Vi skulle vara hemma och även om det bara tog max en halvtimma innan hon dök upp pigg och glad på sin cykel så hann vi allt bli lite nyfikna.

När hon stannade till i solskenet på grusgången började hon berätta hur rastlös hon varit under påskhelgen. Hennes barnbarn som bor en bra bit ifrån dem skulle ha kommit och hälsat på, men blev sjuk på vägen ner och fick vända tillbaks hem igen. Jag kan verkligen föreställa mig min granne och hur hon tänkt pyssla om sina nära och kära under helgen. Men nu fick de tyvärr förhinder och vad skulle hon hitta på då. Att koppla av i en solstol ligger inte riktigt för min granne R som alltid har många järn i elden. Nä istället satte hon igång att göra ostkakor, riktigt hemgjorda enligt alla konstens regler. Vilken husmor hon är, helt otroligt. Ingenting verkar omständigt eller jobbigt för henne. Men eftersom det i hennes hushåll endast bor två personer så tog hon cykeln upp till oss för att lämna över en hembakad ostkaka.

Jag älskar verkligen ostkaka. Jag jobbade i flera år på ett värdshus i närheten där vi gjorde ostkakor på 150 liter mjölk per dag. Men av någon anledning så tröttnade jag inte på det utan är fortfarande stormförtjust i denna småländska nationalefterrätt. Sen är jag allt rätt förtjust i alla grannar här i byn också, i vår lilla bullerby. Mys mys....

Jag måste bara tillägga. Den var såååå god, mums!

Snart en vecka gamla.....

Valparna växer så det knakar och de mår fortfarande lika bra. Visst är de helt ljuvliga att titta på?

Hmmm snacka om grundlurad. Maken hade tydligen inte alls nån baktanke med att kalla mig Blenda idag, utan ville mest skicka sms.et som nån form av kärleksförklaring. Å jag som direkt trodde att jag hade namnsdag. Hi hi, knasigt det blev. Men det tog han ur mig ganska snabbt då han ringde och talade om att jag inte har namnsdag förrän den 27.e maj. Ja ja, det är i alla fall flaggdag idag även om jag inte har namnsdag. Å grilla det ska vi göra ikväll ändå :)

Flaggar för mig själv lite......

Vaknade idag på morgonen och insåg att det faktiskt hade regnat ute. Det var riktigt gråmulet och bjöd inte alls in till ett lika raskt skutt ut i bilen och vidare till jobbet. Surfade för säkerhets skull in på SMHI för att kolla in eftermiddagens väder och blev mycket positivt överraskad. Solsken från lunch och hela eftermiddagen. Lycka! Maken och jag ska grilla nåt gott tillsammans med tjejerna ikväll.

För en stund sen plingade det till i mobilen (ja det gör det ibland) och jag upptäckte att maken skickat ett sms. Han hade uppmärksammat min extra namnsdag idag, Blenda :)
Och dagen till ära är det ju flaggdag och allt. Å hund är på gång. Tja nu är det allt rätt gutt, det måste jag säga. Hoppas bara på att jag och grannen ska lyckas få lite hönor av alla de kycklingar och ägg som nu återstår. Nästan så jag tycker att min utegrupp av höns känner sig lite ensamma och behöver lite extra sällskap framöver. För visst borde det ju vara några tvärrandiga till, och några fluffgula och några svarta och ...... äh ni fattar va?

Kalashelg....

Den här helgen, dvs påsk innehåller i år väldigt mycket. Igår var vi hos makens storebror, där två av brors barnen skulle firas. De här grabbarna är inga ungdomar längre utan har uppnått de höga åldrarna 20 och 25 år. Men bra som de har det så fixade föräldrarna kalaset, och det var inget litet näpet kaffekalas det inte. Näpp, jag tror att vi runda slängar var 35 personer och det bjöds både på middag och tårta. Människor överallt som vanligt när den här släkten ställer till med kalas. Som vanligt också väldigt gott och trevligt.

Idag samlades vi återigen hela släkten, den här gången för att fira min makes mormor som fyllde 100 år i onsdags. Det hade varit gäster som besökt henne så gott som hela dagen både i onsdags och idag. Och visst såg hon lite småtrött ut, lite alltså. Men aldrig att hon skulle erkänna det. Nä då, hon sa lite käckt att det här var så roligt att hon gått kunde fortsatt imorgon också. Ja är det någon man ska kalla krutgumma så är det hon. Beundransvärt att överhuvudtaget nå upp till hela 100 år.

Nu väntar jobb lördag, söndag och måndag, men däremellan ska vi allt lyckas klämma in lite träffar med våra vänner också. Skönt att bara bjuda bort sig när man ändå jobbar i påsk.

Mysisarna har bildat hög....

De små godingarna växer och har det bra intill sin duktiga mamma. Så kul att ha ett litet knyte att se fram emot om två månader. Var bara tvungen att lägga upp lite bilder igen.

Vill passa på att önska alla en glad o go påsk!

Ännu fler bebisbilder...