Ulltussarna springer....

Kom aldrig och säg att djurungar inte är söta som socker. Jag fullkomligt smälter när jag dagligen träffar dessa små ulltussar. Så lena och mjuka, så snälla och otroligt söta.
Det är däremot inte lika enkelt att fota de små godingarna som jag hoppats på, de rör sig nämligen.
Och fort går det nu när de lärt sig gå på riktigt.
Nu byter jag kattungs- gos mot småtjejs- gos...... inte dumt det heller.

Kram

Mina tre fina friskusar......

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket.

”Nalle Puh”

Min man är bara den allra bästa. Med en dotter som ofta har svårt att vara med i diverse gruppaktiviteter..... så tar maken saken i egna händer. Dvs han fixar till ett träningspass i riktig "Friskis- anda"  i vår trädgård, speciellt anpassad för våra små hjärtan. Musiken skrålar ut ur högtalarna och är som hämtad från småtjejernas spellista på Spotify. Jag kan inte riktigt förstå varför jag själv satt på altanen och drack te istället för att vara med. Men jag var nog inte övertygad...... inte förrän efteråt. Nu vill jag mer än gärna vara med i denna familjetimme varje vecka. 

Ja han är den bästa......

Fönsterputsningens fundersamma tjusning.....

Idag har jag gjort något som jag länge har sagt att jag avskyr. Jag har nämligen putsat fönster här hemma. I våras när alla människor pratade om att de putsat och bytt till sommargardiner så hade jag själv ingen lust eller ork alls till detta Jag menar, visst finns det väl viktigare saker här i vår värld än att putsa fönster? Och är nyputsade fönster något man strävar efter två gånger om året och gläds så ofantligt åt, ja då är jag inte riktigt överens om vad äkta glädje är.

När jag nu summerar min fönsterputsardag så drar jag min egen slutsats..... det var inte så hemskt som jag kom ihåg det. En stor anledning måste vara att jag under hela dagen hållit mig ackompanjerad av självaste Lars Winnerbäck, denna fina poetiska ordrika människa. På hög volym har han guidat mig runt bland storstadsbetong, soldater, strimmor, genom långa dagar och bakom järnvägsspår.

Vemodet i hans texter har idag bidragit till något vackert och fint. Jag har tittat ut genom mina nyputsade fönster, sett tuppen och hans hönor utanför husknuten, lyssnat till hans kuckelikuande. Jag har sett småtjejerna leka ute i trädgården, jag har gosat med de små kattungarna och jag har druckit te och spelat yatzy med maken. Oförskämt bra med andra ord. Jag fascineras över människors dragningskraft till storstäder, folkvimmel och lägenheter. Men gläds samtidigt åt att jag har förmånen att bo här i lugnet mitt på landet och att vi alla känner och dras åt olika håll där vi trivs och mår bra.

Att lyssna på herr W.s senaste texter med mycket vemod ger mig en lustig längtan att bjuda hem denna något sorgsna människa hit. Tänk vårt lantkök, ett stort fat med hembakta kanelbullar, en kopp kaffe och en knaprig mandelskorpa och ett parti yatzy. Undrar vad hans texter skulle handla om efter det? Eller skulle kanske jag åka iväg till storstaden för att leta fram känslan han vill förmedla.

Nä jag stannar nog här.

Kram

Tack för att ni finns....

Ibland förundras jag över livet och vad man stöter på under sina dagar. Alla olika sorters människor man möter och som på olika sätt sätter små avtryck i ens inre. Hur olika man kan må från en dag till en annan och hur fantastisk stark människan faktiskt är. Djupt kanke, men väldigt intressant.

Igår fick jag en fin present från några vänner. På kortet stod det "Tack för att du finns"...... behöver jag säga att jag blev både rörd, tacksam och väldigt glad.
Men visst borde vi alla vara mycket mer tacksamma och omtänksamma mot de människor vi har runt omkring oss. Och jag om någon kan gå i god för att man blir väldigt väldigt glad över andra människors generositet och varma tankar.
Så idag ska jag gå omkring och vara så där extra glad och stolt över att jag finns till, gör det ni oxå ♥

Kram

Finaste lilltjejen fyller år.....

Tänk att det redan gått sju år. Sju år sedan vår underbara lilltjej föddes och gjorde vår tillvaro ännu lite bättre. Det känns helt tokigt att dessa år har gått så fort, och speciellt påmind blir jag när jag ser alla bilder genom årens lopp.

Hur som helst så har lilltjejen haft en händelserik dag idag. Hon vaknade till skönsång, frukost på sängen och många paket. Tacksam och lycklig som få var hon över sina presenter. En stund på fritids då vi båda var på jobbet blev det också. Men kvällen avslutade vid med goda vänner på en biograf iförda 3d- glasögon och med filmen Madagaskar 3 på duken. Många skratt och en härlig kväll.

Massor med grattiskramar till vår goa lilltjej. Härligt att få vara stolt mamma till två "små" guldklimpar.

Kram

Att se världen med nya ögon.....

Nu se ni har de små liven öppnat sina ögon för att möta världen på ett nytt sätt. Granne C har också varit här och med sin kattkunskap konstaterat att den grå är en tjej vid namn Polly och den med beige färg är en kille, dvs Snickers. Småtjejerna är mycket nöjda över att båda deras namnförslag fortfarande fungerar. Hur det kommer gå när vi ska välja vilken som ska få stanna kvar här hemma vill jag inte tänka på.

Nu väntar sängen efter söndagen som skulle bli min sista semesterdag, men istället blev min första arbetsdag. Tur att man har ett jobb man gillar.

Kram

Skogens konungar......

Jag och lilltjejen följde idag med vännerna för att beskåda skogens konung i de småländska skogarna. På nära håll fick vi se flera stycken och även att de bor intill husknuten hos oss så är det lite häftigt att få se dem på så nära håll.

Något jag däremot har svårt att förstå är den stora butiken vid parken. I butiken säljs allt mellan himmel och gjord, med den gemensamma nämnaren att allt har med älgar att göra. Jag fascineras av hur tyska turister lockas in i butiken och alla dess prylar. Det finns allt från kläder, kramdjur, väskor och pennor till älgbajs på burk och älgtänder som halsband. Galet!
För oss fick det räcka med en glass att mumsa på, och det var fullt tillräckligt.

En extra grattiskram här på bloggen till lille O som idag fyller 11 år. Hipp hipp hurra =)

Förväll aldrig kantareller när du spelar bubbelspel.....

Igår var jag och lilltjejen ute i skogen och plockade blåbär. Åtta liter fick vi ihop och när vi vägde bären rensade så stannade vågen på drygt fyra kilo. När jag skulle ut i frysen så svor jag lite tyst för mig själv över hur full den var. Jag måste ha frysrensning igen och jag måste göra lite vinbärssaft på alla vinbär som tar så mycket plats. Samtidigt så känns det ganska bra att ha massa godsaker i frysen.

Idag var jag och lilltjejen ute i skogen igen, men denna gången med svampkorgen. Med oss hem fick vi nästan tio liter gula kantareller, lycka på hög nivå. Vi är båda riktiga skogs- tokar och älskar verkligen att lulla runt och leta efter skogens guld.
Medan lilltjejen åkte till en kompis passade jag på att rensa all svamp. Perfekt att göra medan man lyssnar på något Sommarprogram på P1. Idag var det en basketstjärna (minns inte namnet) som lockade mitt intresse.
Ni som plockar svamp vet säkert att det tar en liten stund att rensa och att det inte är alls lika skoj som att plocka.

Hur som helst så har svampen stått färdigrensad på köksbänken hela kvällen. Dags för förvällning och handbollsmatch..... samtidigt.
Jag la i kantarellerna i två stora stekpannor, satte igång spisplattorna och tog med mig surfplattan upp till tv.n. Där började jag återigen spela det bubbelspel som maken laddat ner och som är så roligt (beroendeframkallande).

Jag bad maken kolla några gånger ner mot spisen som man ser från tv- rummet. Jo då sa han, det ryker där ner. Bra tänkte jag och spelade lite till.
Samtidigt som jag tänker att det luktar lite konstigt så säger maken det samma. Åhhh shit, kantarellerna. Jag rusar ner till spisen och visst har kantarellerna i den ena stekpannan bränt vid. Så jäkla onödigt, så jäkla klantigt. Och så irriterad det gjorde mig.

Men vad är det att bli arg för egentligen. Det är ju bara att ge sig ut i skogen imorgon igen och leta lite nya. Och sedan lova sig själv att låta bli bubbelspelet och stekpannan samtidigt....