En indianbrud

Jag har funderat lite kring en sak den senaste tiden. Jag är ingen hokuspokus människa över huvudtaget. Tror inte på spöken och har aldrig sett några mystiska saker hända runt i kring mig. Jag skulle absolut kunna tro på det, bara jag blir överbevisad. Men det har jag aldrig blivit. Aldrig någonsin.
Jag vet att många säger att spöken bara visar sig för dem som tror på dem och så är det kanske, strunt samma. Det var ju ändå inte det jag skulle skriva om. Näpp, det är nämligen så att två olika personer som inte har någon som helst koppling till varandra och egentligen inte till mig heller har sagt exakt samma sak till mig. Båda två har sagt att de är övertygade om att jag har varit en indian i mitt tidigare liv. Hoppsan, jag som inte ens hade en aning om att jag levt ett tidigare liv. Men båda två är lika övertygade.

Så klart de tror det. Jag har ju mörkt långt hår och ibland flätar jag det i två flätor som får hänga ner. Indianlikt så det förslår. Jag förklarade det för den ena personen men han menar på att det inte alls är därför. Den andra personen sa detta till mig första gången vi träffades och hon utger sig själv för att vara lite hokuspokusaktig..... vilket jag fortfarande inte tror riktigt på. För hur skulle hon kunna bevisa för mig att jag varit en indianbrud.

Hur som helst så berättade jag för ganska länge sen för en kompis om hokuspokus- tjejens tankar om mig i ett tidigare liv. Kompisen börjar asgarva men blir sen ganska allvarlig. Hon säger att hon absolut kan se mig som en indian. Lugn och trygg, sittande med benen i kors och röka pipa. Urk pipa, jag??? Inte en chans. Benen i kors och lugn och trygg kan jag köpa, men därifrån till att bli en inian, njae det vet i sjutton.

Men lite kul är det att lyssna på folk som är så övertygade då jag själv är så velig med så mycket. Hi hi