Pingsthelgen i korthet....

Var igår kväll hemma hos kusinen med familj igen och hade riktigt trevligt. Den gigantiska altanen var nu färdig och där satt vi och njöt av massor med mumsig mat. Jösses vad hon hade fixat och donat min kusin. När jag såg den stora buffén hon dukade upp var det nästan att tankarna flaxade iväg åt sina egna håll. Som tex att de kanske gått och gift sig lite i smyg så här på självaste pingstafton i det ljuvliga vädret och sen ville överraska oss på kvällen. Men så var det naturligtvis inte, det var ju bara mina tankar som trodde det. :)

Hur eller hur så var det så hejdundrande gott alltihop. Eftersom jag jobbar hela den här helgen....oxå :) så passade jag på att sno med mig en matlåda hem då det blev en hel massa mat över från buffén. Den fick däremot inte ligga kvar i kylskåpet tills jag skulle till jobbet. Näpp, jag tog fram lådan och njöt av den till lunch idag. Lika gott då!

Förresten så grattade mina småtjejer mig imorse vilket var jättemysigt. I vårt hus funkar det inte riktigt så att övriga familjen kliver upp innan mig och fixar frukost. Jag har nämligen väldigt svårt att ligga kvar i sängen om jag redan är vaken, och oftas så är det jag som vaknar först när vi är lediga. Och för det andra så klarar jag inte av att äta frukost i sängen, jag fixar det liksom inte. Jag gillar däremot när hela familjen sitter i köket och äter långfrukost tillsammans, det är min grej.

Stortjejen hade pysslat i skolan och jag fick en shoppingväska i tyg som hon hade skrivit mamma på och målat en massa hjärtan. Sen fick jag en jättefin teckning och ett egenfixat grattiskort. Maken hade även låtit tjejerna välja en present i en affär åt sin mamma (helt onödigt tycker jag, men tjejerna vill gärna det..... och maken vill absolut ha något när det är fars dag :)
De hade köpt en ny köksklocka, en vit/beige i trä, lite lantlig stil och lite halvsliten. Jag har ju ändå mina aningar om att maken också gärna ville köpa denna. Han är nämligen sen mååånga år tillbaks väldigt trött på vår köksklocka som ser ut som en stekpanna i koppar. Jag gillar den jättemycket, men självklart så är jag hur glad som helst för min nya :)
Kanske kan hänga ut den gamla i lekstugan ett tag, jo det kan jag göra. Eller så hänger vi den här i något av de andra rummen.

På fredag är det dags.....

"Flytt på grejer- gen???

Ibland visar sig ommöbleringsgenerna som maken fått ärva av sin mamma. Som väl är så får inte han sina ryck lika ofta som henne. I perioder kan hon få för sig att möblera om och ändra för jämnan.

Maken tröttnar också på saker efter ett tag men han ser däremot inte när jag bytt gardiner eller fixat med sånt här hemma. Nix, när han ska förändra något så blir det oftast större ting än så. Sist var det dock inget större han tog sig an, men han plockade om lite i köket...... som ligger mig så varmt om hjärtat. Jag morrade och grymtade lite när jag kom hem och såg det, men vadå? Vi är ju två som bor här, och mår han bra av att ändra lite så får han väl göra det då :)
Han flyttade upp några av kokböckerna på hyllan över järnspisen tex. Kanske är så att han känner sig mer "kockig" om de står där, lite som Per Moberg kanske. Hmm så är det nog :)

Lite som att vänta barn.....

Idag på förmiddagen tog jag med mig tjejerna in till stan en stund. Vi hade en del ärenden att uträtta och innan vi intog lunchen på den delikata röd-gula restaurangen så besökte vi en djuraffär. Jag har aldrig tidigare varit inne i den här affären, men tänkte att det vore kul för tjejerna att vara med och se ut halsband och koppel till lilla Vilsa innan vi får hem henne.

Jag bad damen bakom kassadisken om lite hjäp när jag skulle välja halsband. Ville helst ha ett ställbart då jag är mycket väl medveten om hur snabbt de här små krabaterna växer. Jag hittade bara två olika med hoppade inte direkt högt av glädje då de endast fanns i färgerna knallrosa och knallturkost. Frågade damen om de fanns i några andra färger men det gjorde de inte. Istället började jag fingra på ett annat halsband, ett ganska brett, tjockt vadderat och med liten "strypeffekt" på. Frågade damen om hon trodde att ett sånt skulle funka, eftersom det var så mjukt och rejält. Damen spände ögonen i mig och hasplade spydigt ut- Det måste du väl förstå att du inte kan köpa ett halvstryp till en liten valp!!!
Låter inte så allvarligt när man skriver det, men hade ni sett henne hade ni förstått. Hon pratade till mig som om målet med mitt ärende i affären var att köpa ett strypkoppel och åka hem och plåga min lilla valp. Hua vilken människa. Följden blev att jag bet ihop, men högt och tydligt sa till mina tjejer att vi åker till den andra djuraffären istället och köper koppel där.

Kalla mig gärna grinig, men sånt här är något som inte alls faller mig i smaken. Jobbar man i affär så ska man vara lite artig mot sina kunder. Man kan absolut säga som man tycker och känner men på ett finare sätt. Egentligen bryr jag mig inte ett dugg. Jag åkte till den andra affären och fixade både koppel och vattenskål och blev jättebra bemött med mina frågor. Kan ta ett tag innan jag går tillbaks dit igen bara :)
Men jag är inte bitter.......

Förresten så var det först idag jag känt den där riktiga känslan när det gäller Vilsa. Allt blev så tydligt nu när jag köpte koppel o så. Som när man köpte de första bebiskläderna då man var gravid, så kändes det. Och fatta hur nära det är nu.....woooow. På fredag är det en vecka, EN ENDASTE LITEN VECKA kvar. Jisses så skoj det ska bli.

BLENDA!!!

Måste passa på att tillägna min kära svägerska ett stort tack då jag idag har namnsdag :)
Nåväl, kanske inte helt vanlig namnsdag men nära är det.
Hur som helst så utbringar jag ett stort grattis till alla Blendor idag

Lägesrapport från kackelboa...

Känner att jag kanske borde lämna en liten lägesrapport från kackelboa här hemma. Hmm vad ska jag börja?
Jo i boxen där Hedemorahönsen bor tillsammans med sina två tuppar och de ganska nyinflyttad maran och isbarhönorna är det ganska lugnt. Tupparna har fortfarande lite svårt att komma fram till vem som ska bestämma och härska i huset. Men alla mår bra och har blivit betydligt tamare, äter ur hand och så nu.

I kycklingboxen bor för tillfället ett gäng småtuppar tillsammans med silkesmamman som jag snart ska lämna ifrån mig. Ett hus där jag inte lägger så mycket känsla och samvaro längre, av förklarliga skäl.

Hos dvärgarna har äntligen den nya tuppen fått lite socialt sällskap. Han har ju varit ganska ensam på sistone då alla hans damer verkat bli liggsjuka samtidigt. Ihopträngda med varandra i redena har han gått nedanför och gjort allt som står i hans makt för att locka ner honom- förgäves. I förrgår flyttade jag in de tre svarta dvärgkochinkycklingarna till honom. Först visste han inte riktigt vad han skulle göra med dem, men nu verkar de funka riktigt bra ihop.

Hos de stora fjädrarna har det blivit lite tillökning. Sen tidigare så bor där tre new hampshire och två brahma. Sen flyttade det in två australorphönor och en tupp. I förrgår fick de även besök av en orpingtonhöna, tre maranhönor, en hedemorahöna och en marantupp. Inga problem alls utan de har blivit fullständigt accepterade av övriga.

I stallgånge i en kaninbur ligger gråa Greta och ruvar. Borde väl vara dags nu??? Granne B tycker jag har något dålig koll på när kycklingarna bör komma, men det får bli en överraskning. Men visst borde det vara nu? Jo, men det är det nog. Pärlgrå dvärgkochin ska det bli där.

I en annan box ligger två små dvärgkochin på isbarägg. De har bara legat i två dagar och granne B har knapprat in på sin mobil när det är dags för kläckning. Allt för att hjälpa en förvirrad och glömsk granne som jag.

Ja, det var nog det hela. Hoppas på någon plymouth rock- kyckling också, men det verkar vara tuppar i överflöd så det får kanske bli till nästa sommar istället. För övrigt så känner jag mig ganska nöjd med vad jag har. Eller lite sugen är jag på en skäggig faveroll- lohmankorsning också. Eller inte? Eller nåt annat?

Valparna på utflykt......

Nu börjar valparna bli världsvana. Tänk att få åka iväg allihop i en stor brummande plåtlåda på hjul. När matte sen släpper ut oss så befinner vi oss mitt ute i storskogen. Där får vi busa och skutta runt med morsan hur mycket som helst. Ibland är livet bara för gott :)

Tjejerna

Det är ingen vanlig dag....

Lördagen firade vi vår dotter genom att åka med goda vänner till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Vi hade en härlig dag, med många skratt. Som vanligt var det herr H som stod för stor del av underhållningen, då han bla jagade ivägblåsande servetter i gröngräset. Servetten använde han senare för att snyta sig i och inte förrän då upptäckte han att det inte var oss den blåst ifrån. Nix pix, en tjej som satt en bit ifrån hade inte uppmärksammat att servetterna gett sig iväg, men det gjorde ju herr H i alla fall. Han sprang för kung och fosterland, ha ha. Såg så skoj ut!

Vi hann med att träffa Kling och Klang innan de intog scenen för sitt uppträde. Barnen lekte och hade hur roligt som helst och som vanligt hade vi packat med oss mat och fika så vi klarade oss hela dagen. Kvällen avslutade vi i solskenet på vännernas nya altan, vardagslyx av hög kvalité.

Hundmys....

Lite nya vovbilder. Tiden bara rusar iväg och jag måste ta med mig tjejerna och köpa halsband och koppel någon dag nu. Ungefär samma känsla som att köpa bebiskläder när man är höggravid :)

Cykelrunda..........

Maken skulle ikväll fortsätta med kittning (heter det så) och målning av fönster. Jag tog med mig tjejerna ut på en liten cykeltur, den skulle blivit kortvarig i alla fall. Vi cyklade längs den lilla vägen som leder genom byn, lilltjejen i cykelkärran och stortjejen på sin egen cykel. Hade lovat dem att kika in hos granne B och snusa lite på hennes pyttesmå kattungar.

Å små var de, tror aldrig jag sett så små kattbebisar någonsin. Barnen var nog ganska överväldigade, men tyvärr varade inte den känslan så länge hos dem. Rastlösheten kom krypande fortare än kvickt och de började gnälla så smått om hur trist de hade. Hux flux så kom grannens son ut som en räddande ängel. Han tog med tjejerna ut i trädgården och de började leka kurra gömma allihop. Gutt tänkte jag, bra tänkte nog grannen för hon gick och hämtade ett glas vin till mig också.

Sen blev jag som vanligt sittande där mer än den där lilla korta stunden som var tänkt från början. Men vadå, barnen lekte ju så bra........... och vinet var ju så gott..............och granne B.s makes fleecejacka var ju hiskeligt skön att ha på sig där ute på altanen. Å ja, så klart jag inte kom därifrån så på direkten. Maken ringde och kollade så allt var bra med oss när vi inte kommit hem två timmar efter att vi startat vår cykeltur, men innerst inne så var han nog ganska lugn tror jag. Han hade ju sina aningar om vart jag fastnat. Hur som helst så var det en lugn och trevlig pratstund.

När jag kom hem tog jag mig en stor kopp te och bredde lite smör på det näst intill nybakade knäckebrödet jag fick av en annan granne igår. Maken och jag har ätit dessa knäckebröd med andakt idag. De är så tunna så tunna och sååååå goda att det nästan känns som lyx att äta dem, men äter dem gör vi ändå. För sån lyx det gillar vi. Imorgon ska jag äta upp ruccola salladen som grannen hade med sig till oss. Konstigt egentligen, hon gillar att skämma bort oss.......och vi gillar att bli bortskämda. Tur att vi har lite ägg att bidra med istället.

VILSA- godingen!

Åhhh kolla in de första bilderna på vår alldeles egna Vilsa. Så skoj, nu är det liksom klart vilken av vovarna som blir vår. Jisses vad jag längtar nu. Snart måste jag nog börja fixa med koppel och lite grindar o så. Hu så roligt!!! Vilken sommar vi kommer få här hemma.

Spagetti på menyn...

Var ute och matade mina fjädrar med en stor gryta medvetet överkokt spagetti. Lyckliga som få blev de och nu hoppas jag på en stor skörd nyvärpta ägg i eftermiddag som tack för maten. Isbardamen nere till höger har just börjat värpa sina första gröna ägg, ganska häftigt faktiskt!

Pelle....

Vår gamla kanin "Uffe" nöjde sig tydligen inte med en bostad på över fem kvadratmeter samt en rastgård som är ännu större. Nix, han grävde en djup tunnel under stängslet och drog till skogs. Rackarns lille goding, honom har vi saknat sen han gav sig av i vintras.

Nu är det ju så att jag är ganska nöjd med de djur jag har. Snart en hund igen, som jag längtat jag som är hundmänniska. Sen finns det ju en och annan fjäder här också och två katter. Men det är ju väldigt synd att ha en enorm kaninbur där man kan gå in hela familjen samtidigt och att den sen står tom. Tjejerna har flera gånger sagt att de saknar Uffe och frågat om vi inte kan skaffa en ny kanin.

I söndags tog jag med mig lilltjejen till den gemytliga handelsträdgården någon mil härifrån. Vi handlade på oss lite olika blommor till trädgården, så klart lite pelargoner till altanen. På väg därifrån stannade vi till hos en familj som vi visste hade kaninungar att sälja. Åh jösses så söta de var (som om inte alla djurungar är det). Jag och lilltjejen smälte som smör när vi fick syn på denna grå- blå skapelse. Så med oss hem hade vi inte bara baksätet fullt med blommor utan en liten kanin också. Pelle ska han tydligen heta har tjejerna bestämt. Han är så liten att han tar sig igenom hålen på ett kompostgaller, men nu har maken fixat till det med lite finmaskigt nät istället och Pelle verkar riktigt nöjd i sitt nya stora hus.

Bakdag...

Imorse när jag vaknade blev jag riktigt varm och glad när jag hörde att regnet smattrade på fönsterrutan. Gutt, då behöver jag inte putsa några fönster idag heller (över ett år sen sist)
Istället kan jag med gott samvete ha en inomhusdag i lugn och ro, baka lite, kanske städa av golven och fixa lite middag till familjen. Allt i lugn och ro.

Jag började med att baka de gamla klassiska jordnötskakorna som brukar vara populära på varenda kalas. Jag fick detta receptet nån gång på 90- talet och jag brukar baka dem någon gång varje år. De är mer som godis än som kakor, men vad gör väl det när det är kalasdax.

Efter att jordnötskakorna var klara hittade jag ett recept som gav mig en riktig nostalgitripp. Sega kokoskuber heter de och detta hittade jag i en Kamratposten- tidning (minns ni dem) som jag fick när jag var en sisådär tio år eller så. Redan då var jag intresserad av att dona i köket och jag klippte ut och sparade receptet som fortfarande sitter kvar i min pärm. Dessa kuber blir ungefär som Mums Mums i konsistensen, lite segare kanske. Vita dallriga fyrkanter som doppas i en blandning av kokos och kakao. Ungarna brukar älska dem och de är jätteenkla att göra. Kul och lite annorlunda, och perfekt till barnkalaset. Hade tänkt ta kort på dem, men just nu är maken så uppe i sitt nya objektiv till kameran att han fick med den till jobbet idag. Men vad gör väl det.....

En oplanerad söndag som blev väldigt lyckad...

Jag gillar verkligen dagar då det händer roliga saker som inte är planerade i förväg, mycket har en tendens att bli bättre då. Igår tex så var jag och lilltjejen och lyssnade då stortjejen och hennes kompisar i barnkören skulle sjunga. De var jätteduktiga och verkade tycka att det hela var ganska skoj, även om de emellanåt fastnade i att kika på publiken och drömma sig bort lite :)

Efter sången bjöds det på fika och stortjejen busade runt med sin syssling A som är ett år äldre och går i samma klass. De är riktiga kramkompisar de där två, håller varandra i handen och gillar att leka. Stortjejen bad om att få följa med A hem och leka och visst gick väl det fint. Vi hade ändå inget särskilt planerat. Jag och kusinen bestämde att vi gott kunde äta kvällsmaten tillsammans istället, när vi ändå skulle köra dit och hämta stortjejen. Jag som ändå skulle ner till stan passade på att köpa en drös med ICA.s goda hamburgare, hamburgerbröd och dressing.

Jag hann med en runda till en tjej i min gamla föräldrargrupp också. Hon hade barnklädesparty och jag hade lovat att komma. Trevligt, men inte så värst roliga kläder faktiskt. Stannade bara en kort stund och fortsatte kvällen hem till kusinen. Det hela slutade i att vi som vanligt tillbringade flera timmar tillsammans innan klockan började närma sig läggdags för alla barnen. Tror vi räknade ut att tjejerna lekte ungefär 10 timmar ihop igår, om man räknar in kören. Och de hade tydligen kul hela tiden, skoj skoj!

Måste även tillägga att det varje gång man kommer till kusinen har hunnit hända så mycket. Sist vi var där hade de hunnit lägga om nytt tegel på hela huset samt på gårdshuset intill. Den här gången, ett par veckor senare hade de börjat bygga på den mest gigantiska altan jag nånsin sett. Jösses Amalia vilken terass, har för mig att den var ca 75 kvadrat. Coolt!!

Lilltjejen älskar sin uppgift att plocka ägg varje dag...

Busvalpisar....

De små knubbisarna börjar bli riktigt busiga nu och verkar trivas utmärkt i trädgården. För att inte tala om hur poppis den vanliga hundmaten verkar vara.
Väluppfostrade är de också har matte berättat. De sover från 21.30- 07.00, inte illa :)

Utevalpar....

Nu har valparna testat på hundgården för första gången. Matte var tvungen att städa lite inne i valprummet och vad kan vara bättre än lite frisk luft och ny spännande miljö?

Eller varför inte lite avslutande lek med morsan i trädgården :)

En kväll i juni.....

Det händer ganska ofta att min snart 6- åriga dotter förvånar mig. Som tex vid hennes utvecklingssamtal med dockorna. Eller som ikväll när hon mitt i all feber och slöhet sticker upp tio minuter på sitt rum. På väg ner till mig igen ropar hon att jag ska komma för hon har suttit och skrivit en sak som hon vill att jag ska se. När jag börjar bläddra igenom alla fyra papper hon lämnar inser jag att hon har skrivit hela texten till Lasse Berghagens låt- En kväll i juni. Ni vet den där, - Han tog av sig sin kavaj, sparka av sig båda skorna. Och så spotta han ut snusen och sa min sköna får jag lov :)
Tror stortjejen hörde den med Markoolio för några år sedan då han uppträdde på Allsång på Skansen, och sedan dess kan hon den utantill. Lägger in tre av sidorna, läs med glimten i ögat och en hel del småländska så stämmer det ganska bra.

Fortsättning goedag....

Dagen som redan börjat så bra har nu även fortsatt i samma anda. Stortjejen somnade en längre stund på soffan efter lunch och jag lovade lilltjejen att hon skulle få vara med mig lite i köket. Dags att tänka ut något som gör att hon kan känna sig delaktig i.
Jag plockade en hel del rabarber hemma hos svärföräldrarna i helgen och dessa ligger fortfarande kvar här på bänken. Klart tjejen och jag skulle baka rabarberkaka.

Vi testade ett recept jag haft i en av mina receptsamlingar länge. Det har funnits där och förmodligen satts in pga att fotot på pajen är mycket tilltalande. Jag har aldrig provat på att baka den och slumpen gjorde att det föll på just den idag.

Men jösses vilken fullträff. Kakan var så in i vassens god att jag har svårt att beskriva det. En sån där höjdarkaka, en klockren dessert till stortjejens födelsedagskalas om ett par veckor. Så god var den. Givetvis måste jag skriva ut receptet här på bloggen. Känner mig nästan lite som Leila :) med närbild på pajen, citronmeliss och pudrat florsocker. Ha ha!
Pricken över i:et blev Sias otroligt goda violglass.

Mandel- och rabarberkaka 12-14 bitar

3 dl vetemjöl
2 msk socker
125 g smör
1 äggula

Fyllning

200 g rabarber
1 msk potatismjöl
1 dl sötmandel
2 bittermandlar (oj det glömde jag visst)
2 ägg
1 äggvita
2 dl strösocker
2 dl crème fraiche
1/2 dl vetemjöl
1 msk florsocker (glömde jag också, fy va jag läser recept slarvigt)

Mixa eller hacka ihop mjöl, socker och smör till en grynig massa.
Tillsätt äggula och arbeta ihop till en deg.
Tryck ut den i en form med löstagbar kant, låt vila ca 30 minuter i kylskåp.

Sätt ugnen på 200 grader. Skiva rabarbern och blanda med potatismjölet. Mixa eller mal mandeln. Mixa eller rör ner ägg, äggvita, socker, crème fraiche och vetemjöl. Lägg rabarbern i pajformen och häll över smeten. Grädda i mitten av ugnen i ca 30 minuter. Låt svalna.

Goedag....

Idag är det en sån där dag med många blandade känslor för min del. Först lite medkänsla då stortjejen vaknade med feber och var allmänt hängig. Av någon konstig anledning så kändes det nästan lite skönt. Inte att hon var sjuk såklart, men jag tror inte hon varit hemma och varit sjuk mer än ett par dagar på ett helt år. Så för hennes skull så tror jag att ett litet avbrott likt detta från skolans värld var alldeles kanon. Att få ligga och mysa i soffan i lugn och ro, slumra till en stund då och då och varva det med att plocka lite blommor i trädgården.


Efter frukosten följde lilltjejen med mig in till den lite större staden österut. Den lilla trippen gick återigen ut på att försöka få med mig en hundbur hem som jag spanat in på blocket. Turen var idag på min sida och den passade som handen i handsken i min bil. Damen som sålde den var så trevlig och det gjorde inte proceduren mindre roande. Hon bodde i ett mycket fint område i ett mycket fint hus och både jag och lilltjejen blev överförtjusta i hennes två Berner Sennenhundar, varav den ena var valp. Söt som få och gosig som värsta stora nallebjörnen. Lycklig över mitt köp åkte vi tillbaks inåt landet igen.

Vi stannade till i den lilla staden för att handla lite fruktsoppa till stortjejen och för att gå en sväng på det lilla gemytliga torget som tre dagar i veckan är översållat med diverse blommor, frukter och annat smått och gott. Jag köpte honung, riktigt vit och mjuk honung producerad på solen och vindarnas ö, tycker verkligen att den är den bästa. Sen köpte jag och dottern lite blommor till balkonglådorna på framsidan. Vi hittade också lite andra plantor. Jag föll för en ananassalvia, den luktade ju så otroligt gott, typ ananas. Jag har ingen aning om vad man använder den till, men jag kan ju alltid gnugga fingrarna mot den och lukta.

Kolla in godingarna....

Kolla in alla ställena det serveras mat ifrån. Ute i det gröna eller kanske lite dubbelt då morsan äter ur skålen och valpisen snuttar lite under. Eller varför inte de två valparna som själva sett till att skålen blev tom. De kommer vara både uppfinningsrika och oerhört kloka de här småttingarna...... kan inte tänka mig nåt annat :)

,