Som ett brev på posten

För ett bra tag sedan hörde en tjej av sig till mig då hon kikat på min blogg och upptäckt mina Hedemorahöns. Hon gillade den grå färgen som många av mina höns har och ville mer än gärna köpa ägg av mig. Jag som är nåt av en amatör när det gäller sånt, var till en början väldigt tveksam. Det där med att skicka ägg kändes aningen omständigt för mig som i nuläget har fullt upp med så mycket annat. Men jag lovade henne att fundera lite på saken och efter ett par veckor så hörde hon av sig igen. Lika angelägen som sist. Hon gillade verkligen fjädrarna hos mig. Kul!

Igår satt jag och svepte in de små äggen ett och ett i vita servetter (de fanns närmre till hands än rullen med hushållspapper). Jag la dem i ett 15- fack och var sedan tvungen att stressa iväg till jobbet. Min plan var att jag skulle fått iväg dem under dagen, men det blev liksom aldrig av.

Idag däremot så fixade jag vad jag hade lovat. Först tog jag min lilla äggkartong i ena handen och en lite större låda i den andra och åkte iväg. Jag stannade vid en liten lokal i den lilla staden. I denna lokal måttbeskär de skum till olika förpackningar. Jag vet tex att en stor fabrik i min närhet köper sitt packskum därifrån och då är det ömtåliga produkter som packas, dock inte ägg. Jag knatade i alla fall in i lokalen och hejade på två medelålders män som stod och jobbade. Jag förklarade lite snabbt mitt ärende och båda började flina åt mig.
- Vad skulle du göra sa du, var de båda männens kommentar då jag berättat att jag skulle skicka ägg och behövde köpa lite skum av dem. Jag tror jag fick förklara det hela en fyra -fem gånger innan jag tillslut gick ut i bilen och hämtade mina båda kartonger för att visa dem istället.

Helt plötsligt så var de båda männen väldigt engagerade och började fråga mig om höns, ägg och kycklingar. Samtidigt så gjorde de allt de kunde för att på ett så omsorgsfullt sätt som möjligt packa in den lilla äggkartongen i så mycket skum de bara kunde. Vilka goa gubbar, helsköna alltså. De packade och tejpade och frågade och fnissade. Jo de fnissade faktiskt, om än lite gubbigt. Nöjda med resultatet överlämnade de min låda igen och jag kan ju bara gissa vad de snackade om på sin fikarast under eftermiddagen.

Jag fortsatte min färd mot det lokala postkontoret i den lilla staden. Glad i hågen spatserade jag in och började förklara mitt ärende för kassörskan. De andra damerna i hennes närhet började flina lite mot mig med vänliga leenden och en man kom smygande fram mot luckan. Han började genast berätta om att han varit på nån utbildning inom Posten och där hade de fått göra fallskärmar som skulle klara av bära ett ägg under fallet utan att ägget gick sönder. Han var helt uppslukad av sin historia, men jag vet inte riktigt vad den utbildningen gick ut på. Kanske att kunna samarbeta, eller att de måste vara mer rädda om paket de hanterar, äggpaket tex.

Jag stod även och förklarade för den här personalen hur fantastiskt det är att kunna skicka 15 ägg och att det faktiskt kan bli 15 kycklingar som kläcks ur dem någon helt annanstans i Sverige ett par veckor senare. Snacka om att de lyssnade med stora öron. Jag klistrade på lite hemgjorda varningslappar (har jag läst nån som gjort) och skickade iväg detta paket som ett brev på posten. Nu kan jag bara hoppas att allt går bra och att det blir en fin liten grupp kycklingar som resultat. Och det bästa av allt är att jag har gjort så himla många människor glada idag, fast på olika sätt.