Pelle....

Vår gamla kanin "Uffe" nöjde sig tydligen inte med en bostad på över fem kvadratmeter samt en rastgård som är ännu större. Nix, han grävde en djup tunnel under stängslet och drog till skogs. Rackarns lille goding, honom har vi saknat sen han gav sig av i vintras.

Nu är det ju så att jag är ganska nöjd med de djur jag har. Snart en hund igen, som jag längtat jag som är hundmänniska. Sen finns det ju en och annan fjäder här också och två katter. Men det är ju väldigt synd att ha en enorm kaninbur där man kan gå in hela familjen samtidigt och att den sen står tom. Tjejerna har flera gånger sagt att de saknar Uffe och frågat om vi inte kan skaffa en ny kanin.

I söndags tog jag med mig lilltjejen till den gemytliga handelsträdgården någon mil härifrån. Vi handlade på oss lite olika blommor till trädgården, så klart lite pelargoner till altanen. På väg därifrån stannade vi till hos en familj som vi visste hade kaninungar att sälja. Åh jösses så söta de var (som om inte alla djurungar är det). Jag och lilltjejen smälte som smör när vi fick syn på denna grå- blå skapelse. Så med oss hem hade vi inte bara baksätet fullt med blommor utan en liten kanin också. Pelle ska han tydligen heta har tjejerna bestämt. Han är så liten att han tar sig igenom hålen på ett kompostgaller, men nu har maken fixat till det med lite finmaskigt nät istället och Pelle verkar riktigt nöjd i sitt nya stora hus.