Strax innan sommaren tog maken av misstag sönder visparna till min ganska enkla elvisp. Jag gav honom då lite dåligt samvete och förklarade att jag då rakt inte klarar mig så mycket som en vecka utan elvisp. Hux flux så fick han en anledning till att åka till teknikprylsbutiken i den lite större staden österut. Hem kom han med en tjusig elvisp som enligt honom var så in i vassens bra.
Jag blev lycklig och tacksam så klart. Tyvärr har denna elvisp inte imponerat på mig på samma sätt som maken hoppats på. Den var så bra (enl. maken) för den hade dubbla fläktar, sååå bra. Bara det att när man tex ska baka bröd och använda degkrokarna så knådas degen som bara den. När man sedan häller i mer mjöl, då liksom far mjölet iväg dit det inte ska ta vägen. Mjölet får en skjuts av den bakre fläkten och hamnar inte i bunken. Vi har en liten stereo samt en brödförvaring på vår bänk där jag står o bakar. Efter varje bakstund så har jag haft fullt upp med att torka mjölpulver på både bänkar, stereo och brödlådan.
Här om dagen gick nu den här superduperelvispen sönder, ja den la av helt knall fall. När maken använde den......
Så igår fick vi (han) ytterligare en anledning att åka in till teknikprylsbutiken, lyckliga han. Vi lämnade in den trasiga maskinen och fick ett tillgodokvitto. För "tyvärr" så fanns inte den elvispen kvar längre som vi reklamerade.........hmm undrar varför? =)
Så istället fick jag bege mig in i den gigantiska affären på jakt efter en ny. Dessa enorma affärer brukar göra mig alldeles knäpp. Jag är velig i vanliga fall och är evigt tacksam att jag inte behövt gå in där för att välja en ny tv eller så. Det finns ju en trilljard av allt där inne. Jag kan inte förstå vad det ska vara bra för. Behöver man ett nytt kylskåp så kunde det väl räcka att välja mellan fem stycken och inte 50.
När jag i alla fall kom till elvispavdelningen så blev jag helt paff. Jag hade förväntat mig ett 40-tal olika vispar i olika former och färger. Men där fanns kanske sex-sju stycken. Fattar ni, bara sex- sju stycken små stackare. Så helt plötsligt kändes det buslätt. En var nämligen röd- går bort, ett par stycken var alldeles för klena- går bort, en var med tre vispar- går bort, en var onödigt dyr- går bort. Kvar blev en alldeles lagom liten Philips. Den tar jag tänkte jag....... Jaha, när jag väl bestämt mig snabbt en gång så var den ju så klart slut. Bara visningsexet kvar å näää den här gången ville jag inte köpa visningsexet (som jag fick göra med mobilen bara för att jag ville ha en rosa). Så det blev till att tänka om. Men Philips gillar jag ju, har ju haft två stycken innan. Fanns ju så klart en till, en starkare och lite skönare att hålla i och så. Och lite dyrare. Men va sjutton gör en 100-lapp? Fick bli den starka fina Philipsen och jag är sååå nöjd.
Bakade bullar idag och den funkade helt perfekt. Så nöjd och glad jag är för den. Ha ha
5 kommentarer:
Lämna nu inte över den till maken :)
Kram Karin
Ha ha inte en chans, jag är kung i mitt kök =)
haha, underbar visphistoria!! i mitt fall är problemet att jag drar runt med mina grejer mellan Denis och min lägenhet vilket alltid slutar med att jag aldrig har rätt saker på rätt plats när jag behöver dem !! och nä, Denis har inte allt köksutrustning jag vill ha :-P Kram!!
Oj va skoj att du är här och läser. Då är det ju ytterligare en som uppmärksammar hur seg jag blivit med att uppdatera mig =)
Stor kram din gamling ;)
Hittade din blogg genom Koola Viola.
Jättemysig.=)
Tänk så många som tror att en elvisp bara är en elvisp.=(
Det duger inte med vad som helst.
Förstår dig mycket väl när du inte var nöjd.=)
Jag har just nu en provisorisk elvisp. Min Philip sa upp sig efter ca 15 års samarbete. Trodde jag skulle börja gråta när han gav ifrån sig dödsgnisslet.=(
Har inte hittat rätt visp än men är på ständig jakt. I detta läget kan man inte skicka ut nån att handla åt sig. Det blir bara fel.
Kul att du hittat rätt nu.;-)
Mvh Jenny
Skicka en kommentar