Äntligen har vi mötts, jag och maken. På dörrfronten alltså =)
Eftersom flera av våra fönster är på gränsen till uppruttna (alltså inte glaset utan det runt omkring) och flera fönsterrutor sprack i senaste stormen så har vi bestämt oss för att byta. Vi tänkte först renovera dem, men det blir ju massor med jobb, och vi får aldrig tid till det. Och våra fönster är ju inte sådär gamla och handblåsta och fina på något sätt. Nix de är hemska, fula och repiga och jag tänker inte ens ge mig på att gissa årtal. Fula är de i alla fall. Men bytet är något som har fått mogna under väldigt lång tid, det är ju inte gratis precis.
Fönstervalet kom vi gemensamt fram till ganska snabbt. Men dörrarna!!!!
Det har vi inte enats om alls. Jag vill ha pardörr, har alltid drömt om pardörr och tycker det är så fint. Särskilt på vårt gamla gamla hus. Maken som är en väldigt förnuftig make har förklarat för mig ungefär femitoelva gånger att det inte går att sätta in en pardörr här. Det finns liksom ingen plats. Eller jo, det skulle få plats men då kommer vi inte ha någon plats till att hänga upp våra kläder eller ställa våra skor på. Så visst har jag insett att det inte funkar. Jag hittade en kanonfin enkelpardörr (en enkeldörr som ser ut som en pardörr) som jag föll för. När jag fick veta vad den kostade höll jag på att sätta i halsen. Hujeda mig va dyr den var. Blev tvungen att sätta mig ner och fundera över om jag innerst inne tycker det är värt det. Nä!
Så vi bestämde oss i vintras för en fin dörr i en katalog och fick offert på den. Massor med andra saker kom emellan och vi har inte hunnit tänka på fönster och dörrar sen dess. Fram tills nu....
När vi i veckan skulle bestämma oss för våra önskemål så har jag inte kunnat släppa längtan efter en enkelpardörr. Maken sa lite fint att han inte bryr sig så mycket om vad det blir, men att jag var tvungen att bestämma mig till dagen efter. Hjälp!
Surfade runt bland dörrsidor och hittade en annan dörr som jag inte sett tidigare. En enkelpardörr.
Åkte till den lilla staden och dess snickeributik (eller vad det heter) och bad om hjälp. Efter lång tid och många telefonsamtal fick jag fram information jag blev väldigt glad av och inte glad av.
För det första så är dörrar väldigt dyra, väldigt väldigt dyra. MEN, jag upptäckte att om vi köper min favo- enkelpardörr till rätta ingången och sedan väljer en kampanjdörr till groventrén så blir detta billigare än vad det hade blivit om vi valt två halvtjusiga varianter på två ställen. Så igår gick jag mest runt och var så där barnsligt nöjd över att jag valt så rätt. Och maken protesterade ingenting utan verkade mest nöjd över att se mig så nöjd tror jag. Fast lite protesterade han..... när jag berättade att jag inte alls vill att dörren ska vara vit. Nä, jag har ju alltid drömt om en dörr i färgen guldockra. Får se om maken och jag möts ikväll igen.... tillsammans med en dörr i guldockra =) eller om jag drömmer vidare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar