Småländska skogarnas bästa sida.......

Idag har vi låtit bilen (den nytvättade) ta oss långt ut i de småländska skogarna. Maken som slitit hårt med att göra rent den fortfarande ganska nya bilen slet sitt hår (fast det har han ju inget) då vi dundrade ut på långa och dammiga grusvägar.

Själv satt jag mest och tyckte det hela var mysigt, men det kanske beror på att jag aldrig tvättar våra bilar. Hur som helst så hade vi packat med oss lunch och lite fika för att tillbringa några sköna timmar utomhus. Det är något visst med att sitta ute i skogen och äta.....

Lilltjejens kompis A följde också med oss och jublade då vi berättade att vi skulle bestiga berg. Ja det var inte så högt det här berget, men efter mycket promenerande i skogen kom vi fram till den lilla stigningen som ledde till toppen. Och därifrån kunde man kika ner i ravinen. Min pappa har berättat att när han var liten (eller om det var när farfar var liten) så kunde man gå till detta ställe runt midsommar och då låg det alltid snö på botten av ravinen. Tyvärr är det inte så längre, men jag kan inte låta bli att berätta detta för barnen då vi är där.