Vilken klok tjej. . . .

Var på en liten föreläsning o lyssnade på Laila Bagge förra veckan. Jag känner verkligen att mina små men dock förutfattade meningar suddades ut direkt. Så ödmjuk o jordnära samtidigt som hon visar på enorm drivkraft o engagemang. Nä en stor eloge till LB m syster för en trevlig o intressant kväll att följa hennes resa till den hon är idag :-)

Dottern satt fast i en kam

När jag kom hem idag satt dottern fast i en kam...... eller rättare sagt så hade det fastnat en kam i dotterns nytvättade, fortfarande blöta hår. Makens plan hade varit att få de nyduschade små tjejerna i säng innan jag skulle komma hem så jag bara kunde gå upp och pussa lite på dem som gonatt. Men istället så möttes jag av en liten tjej i nattlinne och med tandborst i munnen som berättade att hennes storasyster satt fast i en kam.
I badrummet satt min lagom lyckliga man och kämpade med allt vad han var värd för att få loss dotterns hår ur kammen. Han hade ringt vår goda vän J som är frisör och bett om råd. Massor med balsam och en virknål eller liknande hade hon föreslagit. Och min make som annars gärna står för egna initiativ följde J.s råd utan minsta tvekan. Så han satt där och trasslade och trasslade och verkade inte komma många steg närmre en lössläppt kam. Jag tog över en liten stund, men blev snabbt avbytt igen av maken (behöver jag säga att han är envisheten själv när det väl gäller??)
När han hållit på i över en timma föreslog jag att han skulle hämta något verktyg att liksom knipsa av hela kammen med. Han kilade iväg och kom snabbt in igen med en stor tång, en sån där som någon i Emil- filmen skulle använda för att dra ut Linas onda tand med. Just en sån hittade han, och ni kan ju tänka er dotterns min.
Men maken tog i för kung och fosterland och knipsade och knipsade.... och konstaterade att kammar nu för tiden tillverkas i väldigt hård och bra plast.
Men efter ytterligare en halvtimma var kammen borta och bara tovorna kvar. I med mer balsam och sen fortsatte maken urtovningen. Till slut kunde vår otroligt trötta, ömma och tålmodiga lilla tjej gå och lägga sig. Dock med lite svintoaktig lugg, men utan en lila kam i pannan.

För det är ingen vanlig dag. . .

Det är Vilsas 1-årsdag, hurra hurra hurra! Idag fyller Vilsa o hennes syskon hela ett år. Jag skulle göra mig till o trimma födelsedagsbarnet lite idag, så där som uppfödaren gör i en handvändning. Så jag la fram kam, två olika saxar, den superduper bra underulls-rakblads-grejen som vi fick med Vilsa-kittet samt lite gott hundgodis som belöning. Allt gick bra o jag började känna mig lite lite nöjd. När jag mot slutet satt med saxen intill det mjuka lilla örat så kom stortjejen skuttande runt husknuten. Vilsas huvud gjorde en 180 graders böj o ritch så hade hon ett vitt snyggt hack i örsnibben. Men nu kan jag ju så klart inte skylla detta på dottern, nä! För när jag är färdig med allt o ställer V vänd mot solen så ser jag faktiskt fler ställen där uttunningssaxen kommit åt lite väl bra. Skönt att det är två veckor kvar till kennelträffen så stackars Vilsa inte behöver skämmas öronen av sig inför sina syskon o sin mamma.

Ska tillägga att den här mobilbilden är tagen från den sidan där jag faktiskt lyckades ganska bra. Inga hack i alla fall, hi hi

Min Philips och jag.....

Strax innan sommaren tog maken av misstag sönder visparna till min ganska enkla elvisp. Jag gav honom då lite dåligt samvete och förklarade att jag då rakt inte klarar mig så mycket som en vecka utan elvisp. Hux flux så fick han en anledning till att åka till teknikprylsbutiken i den lite större staden österut. Hem kom han med en tjusig elvisp som enligt honom var så in i vassens bra.
Jag blev lycklig och tacksam så klart. Tyvärr har denna elvisp inte imponerat på mig på samma sätt som maken hoppats på. Den var så bra (enl. maken) för den hade dubbla fläktar, sååå bra. Bara det att när man tex ska baka bröd och använda degkrokarna så knådas degen som bara den. När man sedan häller i mer mjöl, då liksom far mjölet iväg dit det inte ska ta vägen. Mjölet får en skjuts av den bakre fläkten och hamnar inte i bunken. Vi har en liten stereo samt en brödförvaring på vår bänk där jag står o bakar. Efter varje bakstund så har jag haft fullt upp med att torka mjölpulver på både bänkar, stereo och brödlådan.
Här om dagen gick nu den här superduperelvispen sönder, ja den la av helt knall fall. När maken använde den......

Så igår fick vi (han) ytterligare en anledning att åka in till teknikprylsbutiken, lyckliga han. Vi lämnade in den trasiga maskinen och fick ett tillgodokvitto. För "tyvärr" så fanns inte den elvispen kvar längre som vi reklamerade.........hmm undrar varför? =)
Så istället fick jag bege mig in i den gigantiska affären på jakt efter en ny. Dessa enorma affärer brukar göra mig alldeles knäpp. Jag är velig i vanliga fall och är evigt tacksam att jag inte behövt gå in där för att välja en ny tv eller så. Det finns ju en trilljard av allt där inne. Jag kan inte förstå vad det ska vara bra för. Behöver man ett nytt kylskåp så kunde det väl räcka att välja mellan fem stycken och inte 50.
När jag i alla fall kom till elvispavdelningen så blev jag helt paff. Jag hade förväntat mig ett 40-tal olika vispar i olika former och färger. Men där fanns kanske sex-sju stycken. Fattar ni, bara sex- sju stycken små stackare. Så helt plötsligt kändes det buslätt. En var nämligen röd- går bort, ett par stycken var alldeles för klena- går bort, en var med tre vispar- går bort, en var onödigt dyr- går bort. Kvar blev en alldeles lagom liten Philips. Den tar jag tänkte jag....... Jaha, när jag väl bestämt mig snabbt en gång så var den ju så klart slut. Bara visningsexet kvar å näää den här gången ville jag inte köpa visningsexet (som jag fick göra med mobilen bara för att jag ville ha en rosa). Så det blev till att tänka om. Men Philips gillar jag ju, har ju haft två stycken innan. Fanns ju så klart en till, en starkare och lite skönare att hålla i och så. Och lite dyrare. Men va sjutton gör en 100-lapp? Fick bli den starka fina Philipsen och jag är sååå nöjd.
Bakade bullar idag och den funkade helt perfekt. Så nöjd och glad jag är för den. Ha ha

Uppdatering Vilsa

Den reserverade operationstiden behövde aldrig utnyttjas. Sååå skönt, vi fick med oss Vilsa hem igen. Veterinären tyckte att såret faktiskt börjat läka lite i kanterna och ville att vi skulle försöka få det att läka själv utan några större ingrepp. Gutt tänkte jag och såg Vilsa bli bra och tusenlapparna flyga tillbaks till plånboken.
Vilsa fick åka hem med tassen omlindad, en liten svart gummistrumpa på, en enorm tratt (för att inte den långa nosen och de långa spirorna skulle nå varandra ) på huvudet och en antibiotikakur att sätta igång med.
Så vi fortsätter att linda in tassen varje gång vi går ut, på med gummidojan och försöker trycka ihop tratten så att hon slipper gå emot allt hon egentligen går förbi.
Och faktum är att såret håller på att läka så sakteliga, snart två veckor sen. Men snart ska hon nog kunna få gå en riktig promenad igen, var ju ett tag sen. Och hon är en aning understimulerad....

Nu tycker jag synd om lilla Vilsa. . .

Det är inte många veckor sen Vilsa var inne på djursjukhuset o opererade sin tass. Massor med pyssel då hon behövde dubbla plastpåsar varje gång hon skulle ut och tvätt med bakteriedödande o så. På nyårsdagen råkade Vilsa ut för ytterligare en liten olycka. Vi var på dammen o åkte skridskor o Vilsa var på bushumör. Jag hade inte ögonen med mig ordentligt o helt plötsligt såg jag blodfläckar lite var stans på isen. Vilsa hade råkat få ett skridskoskär på tassen då en av barnen trillade. Rackarns otur hon har, men hon verkade inte märka av det själv. Blev till att knata hem, tvätta, plåstra o tejpa. Har rutin på det nu. Inget djupt sår alls så jag trodde det skulle läka snabbt. Men icke sa nicke. Efter flera telefonsamtal med djurkliniken och massor med förband av o på o med tratt runt huvudet så blev jag idag tvungen att boka in en operationstid tills imorgon. Suck! Nu tycker jag verkligen synd om henne. Hon har råkat ut för mer under en månad än va Pepsi gjorde de första nio åren. Så nu blir det mer tratt, mer förband o mer pengar. . .

Skam den som ger sig. . .

För ca två år sedan började jag under hård press sticka på en mössa. En mössa som enligt alla sytanter skulle vara SÅÅÅ lätt att göra. Jag har nu stickat ett par varv på nästan varje symöte jag varit på. Men jisses vilken tid det tar för mig o hu va jag ledsnat på denna mössa nu. Istället för att med en icke så munter min försöka få klart den så kom jag på en lysande idé. Svärmor är så flink i fingrarna o vill gärna ha något handarbete på g varje kväll framför tv:n. Så jag la huvudet på sne lite o bad henne göra själva slutarbetet med mössan. Jo, för jag hade nästan stickat klart den. Faktiskt! Och stortjejen gillade den verkligen. Undrar bara vad jag ska ha för projekt på de kommande två årens symöte.

Nyår i bilder.....

Så gott och så trevligt!

Vackra vinterdagar.....

Jobbet har kallat de senaste dagarna, men nu har jag tagit lite vinterledigt med mina barn. Ett par lediga dagar att bara vara....
Att packa lite fika för att plumsa iväg några hundra meter till den lilla dammen. En alldeles lagom liten damm med alldeles lagom tjock is. Precis perfekt för att åka skridskor på. Och där ska vi sitta med varm oboj och mackor, bara njuta av lugnet och ledigheten. Så bra ska vi ha det =)

Något nytt på g.....

Julen har vi bakom oss och 2010 är så gott som oskrivet..... härligt på alla sätt och vis.
I vårt hus får nog julen städas ut vilken dag som helst. Nu är nöjd och belåten och vill ha in massor med naturligt ljus istället.