Före festen.........

Nu i lördags hade vi en sån där lördag då väldigt mycket är planerat..... in i minsta detalj alltså. Vaknade på morgonen, käkade frukost, borstade håret och tänderna........ och väntade på att lilltjejen skulle bli färdig. Hon och jag skulle nämligen ta oss en tur ner till den lilla staden i öster. Jag hade en liten lapp på doningar som borde bli gjorda och grejer som måste vara klara innan vi kunde köra hem. Först gick vi till en av blomsteraffärerna i den lilla staden. Jag har tidigare haft en annan favoritblomsteraffär här, men nix pix, nu har jag bytt. Den nygamla butiken har alltid fina växter och blommor, men även krukor i massor av färger. De som jobbar där är jättetrevliga och det har nästan börjat bli som en orsak för att kunna gå in och kika (läs köpa) någon liten grej då och då.
Så dit skulle vi först och få tag på en fin blomma att ge vårat värdpar under kräftskivan som anordnades på kvällen. Det blev en cerisefärgad stor orkidé i en fin grå hög kruka. Lilltjejen och jag var nöjda och det blev också värdinnan.
Men vi hade fler ärenden, skomakaren! Han är en sån där riktig skön gubbe han. Lilltjejen var lite rädd först och frågade mig ifall han var lika arg som skomakaren i Barnen i bullerbyn. Men å nä, den här lilla stadens skomakare är hur trevlig och tillmötesgående som helst. Han fixar till när man som jag har konstiga fötter som inte trivs i några nyköpta skor alls. Han gör dem mjukare och han breddar (lästar har jag lärt mig att det heter) dem och gör dem så sköna så. En man som är mycket intresserat av sitt jobb och som är lika mån om att hans kunder ska bli nöjda och glada.

Vidare skulle vi in lite snabbt på Lindex, lilltjejen behövde utöka sitt förråd av trosor. Och vips när man kom dit så hade de halva reapriset och det kan man ju inte bara gå förbi. Inte barnens i alla fall. Jag hittade en jacka och en scarfs till stortjejen som blev jätteglad. Till mig själv tittade jag inte ens, jag gick, tro det eller ej förbi alla ställningarna där damkläderna hängde. Nä vi hade mer vi skulle hinna med.

Handlade en skjorta till maken, en rutig lite småsnäv variant i en butik jag aldrig varit inne i tidigare. Jag har känt mig lite gammal och oglamorös för den, men egentligen har det säkert hela tiden varit jag som har haft förutfattade meningar om stället. Jag gick in där och kikade i alla fall, och jag kom därifrån med en snygg kortärmad skjorta och svarta strumpor till maken. Klart han skulle få sig något nytt nu när vi snart skulle iväg på kräftskiva, självklart!

Sista anhalten fick bli en matbutik, och inte den vi brukar handla i utan en annan. Varför då kan man fråga sig. Jo vi skulle hämta ut ett postpaket också och det är bara den här butiken som är utlämningsställe till posten. Så vi rusade in och köpte maken lite godsaker i form av oliver, parmaskinka och brieost till kvällen, han tål nämligen inte skaldjur och det innehåller ju en kräftskiva en del av. Så vi handlade lite mumsigt, hämtade ut mina nya böcker och körde hemåt.

Oj va länge vi varit iväg! Jag som skulle hinna hem och baka bröd tills ikväll oxå, sen skulle vi ju träffa våra vänner en stund innan kräftskivan. Hmmm blev lite snoigt så vi sköt fram det en stund. Brödet blev bakat, alla blev påklädda och luktade riktigt gott och vi åkte vidare för att träffa herr H och fröken J. Hon hade lovat att fixa till mig lite då allt i alla såna kategorier måste ha gått förbi mina gener någon gång i livet. Jag är urkass på att sminka mig, sätta upp håret och fixa och dona. Kan vara lite för att det finns så mycket annat jag tycker är betydligt roligare, för det gör det.
Men är det fest så är det, och har man en sminkösvän så har man. Alltså fick hon fria händer att göra mig från grå och blek och osynlig till färgglad och pigg. Och kan ni tänka er, hon lyckades. Jag var såååå färgglad och jag var nog bland de piggaste efter midnatt så visst måste det väl ha hjälpt.

Hur eller hur så hade vi en mycket trevlig fest hos kusin L med sambo NB.
Men det skriver jag mer om när maken min har lagt över bilderna till datorn istället.

Vilsa skövlar och vi har haft tuppslakt......

Trots att vi gör allt vi kan för att hålla illbattingen under uppsikt så lyckas hon gång efter gång ta sig till något av alla körsbärsträden i trädgården. Hon måste mumsa i sig rejäla mängder bär eftersom hon vid varje rastning lämnar efter sig körsbärskärnor i massor.

Idag hade lilltjejen hällt upp en stor skål med kattmat till katterna....... ifall de skulle dyka upp och vara hungriga. Av någon konstig anledning så hittade Vilsa till skålen först och tyckte tydligen att kattmat också var helt okej.

Granne C:s man var uppe och hjälpte mig att nacka tuppar här hemma idag. Urk, det är verkligen inte min grej alls det där. Men vi fick in en så smidig rutin på det att jag faktiskt slapp se själva hugget. Och det är ju det jag tycker är läskigast. Istället fångade jag in en tupp i taget och när jag levererade den till Herr M så hade han liksom redan fixat den föregående tuppen klart.
Efteråt var jag med då han flådde dem (himla smidigt sätt) och jag tog även hand om djuren då de skulle bli till mat istället för djur, så att säga. Tills de låg i frysen alltså.
Inte heller det gjorde mig något, men det där med hugget, det väntar jag nog på ett tag till tror jag.

Jag har ju fått göra det helt ofrivilligt tillsammans med min tjejkompis en gång då hennes hund fick tag i en höna som blev skadad. Ja herre jösses, kan nån tänka sig två tjejer stå adrenalinstinna till tusen, en med en skadad höna i ena handen och den andra med en yxa. Båda är lite smått chockade och tårarna sprutar. Men vi visste vad vi skulle göra och vi gjorde det oxå. Det roliga var att jag skulle hålla i hönan och hon skulle hugga. Men när jag står där med hönan upplagd på huggkubben så kollar jag hastigt till på kompisen..... som står och blundar även hon. Å hur rädd blev inte jag om min handled just då =)
Nä vi fixade det hela och nu är detta en sån där episod vi gärna berättar om när vi träffas, och faktiskt fnissar lite åt också.

Målartjejen....

Vi har tydligen gått och blivit målarsugna alla i vår familj den
här sommaren.
Här ser ni stortjejen som med en något nonchalant stil har börjat
måla deras lilla möblemang. Hon ser inte så road ut, men tyckte faktiskt att det var riktigt skoj. Dock har hon inte fortsatt att måla dem klart nu efterråt....

Bättre sent än aldrig. . .

När jag o maken gifte oss för snart två år sedan fick vi en enorm present av vår vän herr L. Det var en stor stor trälåda och herr L påpekade flera ggr under kvällen att innehållet i lådan behövde matas innan vi gick hem. Med tanke på att jag känner L ganska bra vid det här laget så gick jag inte på det. Dagen efter bröllopet skulle vi öppna den stora lådan (som vi inte hade en enda gissning på vad den innehöll. Det visade sig då att herr L varit mkt seriös o köpt oss en öländsk liten väderkvarn till trädgården. Vi blev jätteglada både maken o jag. Tyvärr har det inte blivit av att vi målat vår fina kvarn o placerat ut den i trädgården än. Men idag hände något oväntat. Första penseldragen är målade o imorgon fortsätter nog maken med pysslandet tror jag. Ska bli mig ett sant nöje att visa herr L resultatet sen, jag har nämligen fått en o annan kommentar om det. Första tanken var att den skulle vara röd o vit som huset. Men hur många röd/vita väderkvarnar finns det på Öland? Nä just det. Det får bli mörkt svart-brun istället.

Debut. . .

Sitter ute i skogen med Vilsa. Vi är med som passiva på hennes första hundträning. Fem hundar kör apportering på land o vatten o Vilsa är hur lugn o cool som helst. Kan ju bero på att hon inte fattar någonting av det som sker runt henne. Men nu har vi testat skott- inga problem, jag kastade oxå en liten bebisdummie till henne som hon på andra försöket hämtade. Jag har fickan full med korvbitar som belöning o just nu mår vi väldans bra hon o jag. Oj hon har visst somnat här bredvid mig nu. Det tar på krafterna att umgås med hundar o hundfolk, men kul är det :-)

Skogsfynd..... djurspår!

Jag tog med mig Vilsa ut i skogen en kort stund idag. Ja alltså ännu längre ut i skogen än där vi bor, i den täta djupa skogen. Jag besökte den lilla grusvägen som efter en liten bit blir till en stig. Där har jag i alla år plockat mig lite kantareller, enda tills förra året. Då hade nämligen markägaren fått för sig att han skulle slänga ut mängder med röda tegelpannor just där. Sen skulle han ta sin stora traktor och köra fram och tillbaks över dessa tegelplattor tills stigen blev en tegelväg istället.

Förmodligen så är det något gammalt fiffigt sätt att använda tegel på och det har säkert något syfte ute i naturen, men snyggt är det då rakt inte. Nog om det nu.
När jag gick där på min gamla stig och retade mig lite på att teglet gjort att mina kantareller inte alls har samma chans att ploppa upp ur marken fick jag se en massa tassavtryck. Avtryck från något djur och jag har inte en aning om vad det kan vara. Jag är verkligen urkass på sånt. Hare har jag lärt mig då man liksom ser skutten i slagen.

Är det någon som vet vad det här kan vara ifrån för djur? Jag som alltid varit en riktig tuffing i skogen (förutom när det gäller att passera kohagar då) är numer en riktig fegis. Jag tycker det är urläskigt att traska omkring och se vart vildsvinen har varit. Fy, och de är ju så nära överallt känns det som. Försöker man sedan förklara sin rädsla för någon av det manliga könet som till råga på allt är jägare, tja då får man inget medlidande direkt. Åhhåååå de skulle aldrig göra något, den enda gången det kan hända något är om du hamnar mellan suggan och kultingarna. Men HUR ska jag då veta ifall jag är mellan henne och kultingarna när jag befinner mig mitt ute i skogen tillsammans med min lilla hundvalp- ungdom??? Nä just det, klura på den ni!

Jag vill inte känna mig så där mesig och rädd när jag går i skogen. Jag sjunger och visslar, tjoar och pratar med Vilsa på ett märkligt konstigt sätt. Men ändå tycker jag det är läskigt. Har jag min gamle vän M med mig i skogen är jag helt plötsligt hur lugn som helst. Vet inte om det beror på att hon kan skrämma bort otäckingarna eller ifall hon väsnas mer än jag. Men hon är så härligt orädd och jag minns att hon även var det då vi var ute och gick kvällspomenader i en ganska stor stad hon bodde i för några år sedan. Nå väl, jag får väl skaffa mig lite musik i öronen och ta mod till mig och ge mig ut i urskogen någon dag igen snart.

Ps. tro nu inte att jag tror att det är vildsvinsavtryck på bilden för det tror jag inte. Inte heller är det hund då det inte finns några hundar alls i det området. Men lite nyfiken är jag allt.....

Hmm igen. . .

När jag sen öppnar nästa låda så hittar jag en tom Mariestads, och jag dricker inte öl frivilligt. Undrar vem som är o lägger sånt här i våra lådor?

Hmm. . .

Jag öppnade ena lådan i vårt skrivbord för att leta efter randigt papper. Istället hittade jag en liten chokladkartong med sjöfrukter. . .men det var bara två bitar kvar :-)

Lilla Vilsa börjar bli stor. . .

En fröjd att plocka in. . .

Var ute i kackelboa för en stund sen o tog med mig lite ägg in. Jag måste erkänna att det är en fröjd för ögat varje gång jag får plocka in denna blandning av färger på mina ägg. . .