Idag vaknade jag för sista gången hos min barndomsväns föräldrar under den här studieveckan. Jag hoppade in i duschen klockan sju och var sedan klar för att gå upp till köket och käka frukost en kvart senare. När jag kommit upp och precis ska kliva in i köket så slår de igen dörren framför näsan på mig, en stor svart dörr. Kvar på utsidan står jag och fattar ingenting under ett par sekunder. När jag sedan puttar upp dörren för att går in så börjar de här juvelerna sjunga för mig. "Ja må hon leva" klämmer de i med, med sina allra vackraste stämmor. När jag kommer in i köket ser jag tre enorma budapestbakelser på en bricka med ett tänt ljus i varje (jag är nu 33 så varje ljus fick representera 11 år). På bordet stod också frukosten uppdukad och i en vas fanns en bukett tulpaner just till mig.
Fattar ni, min barndomskompis föräldrar. Jag är fullt medveten om att de har koll på min födelsedag eftersom deras egen dotter fyller lika många år två dagar innan mig. Men ändå, att pyssla och fixa så här för min skull, de är ju i vanliga fall inte alls speciellt pyssliga de här två. Men jag vet att det är en stark tradition i den här familjen att äta tårta till frukost på sin födelsedag...... och jag är ju nästan som en dotter till familjen. Men att ge sig iväg till bageriet klockan sju på morgonen medan jag står i duschen och de egentligen vill ha sovmorgon, det är stort. Omtänksamma är de så in i bomben, det finns ingen som kan säga något annat.
Och jag fick den allra bästa starten man kan få på sin födelsedag. Att dagen sen fortsatte med sju timmar i skolbänken, en timme i bil och sex timmar på jobbet störde mig inte ens. Imorgon bitti ska jag äntligen få äta en lugn frukost med min familj, det har jag längtat efter länge.
Förresten har jag kommit på ett bra namn till min kommande vovsing nu, men det håller jag för mig själv så länge.
3 kommentarer:
Ojdå, måste varit nåt knas på min uppdatering, såg det här först nu ju. Du e inte lite tuff som ger dig på både studier o heltidsjobb, det har jag sagt förut. Imponerande!
Är det bestämt o klart att det blir en valp efter nämnda parning, om det nu blev resultat av den? I så fall måste du ju starta en officiell nedräkning, så man kan ha lite koll menar jag ;-)
/Nyfiken
Jag är inte ett dugg tuff ska jag säga dig, snarare korkad. Men funkar det inte kommer jag hoppa av, man måste ju ställa sig frågan om det är värt det. Är ju mycket annat som ska fungera också.
Det där med en hundnedräkning var ju himla skoj, ska jag ta mig en funderare på. Måste bara vara säker på allt först.
Klart du om någon ska få ha koll....
KYCKLINGAR sa du?? Har jag varit helt av banan eller vaddå...hur har jag kunnat glömma bort det totalt?? Va,va,va!! *slår mig själv i hövvet med råhudsklubban*.....kommer ju sitta klistrad i väntan på nyheter från dig nu ju....lova att du håller en frekvent uppdatering....SNÄÄÄÄLLA...:-)
Skicka en kommentar