Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det var att i eftermiddag gå hem från jobbet och faktiskt ta helg. Redan på en tordagkväll, så ljuvligt att vara lite långledig fre- sön. Gutt gutt. Smart som man är så planerar man ju in alla dagarna in i minsta detalj. Nåväl det är inte alls så illa som det kan låta. Min gamla barndomsvän kommer hit med sin familj över helgen. Barnen ska få åka och rusa av sig på ett lekland i närheten (där det nästan alltid är lite halvöde :)
Jag kom hem från jobbet i eftermiddag och med mig hade jag tre tomma matlådor, en ryggsäck med olästa skolböcker och en säck med sju kilo kroppkakspotatis. Tänkte låta vännerna från Skåne få vara med och göra kroppkakor på söndag. Får se om det går hem, men de brukar inte vara speciellt kräsna när det gäller mat. Jag var i alla fall trött som..... tja vad det nu kan vara. Urtrött efter sju arbetsdagar i följd med massor att göra. Jätte, superdupertrött, ja kalla det vad ni vill.
Maken hade ordnat "restfest" här hemma då han påstod att det var lämpligt att tömma kylskåpet lite innan gästerna anländer. Kan vara klokt då kylskåpet kommer fyllas på en del imorgon igen. När vi ätit klart får min kära man den strålande idén att vi ska möblera om lite på övervåningen. Eller lite är inte rätt ord, vi ska byta innehållet i två rum med varandra.
Allt som fanns i lilltjejens rum skulle flyttas över till vårt sk datarum, strykrum eller i vardagsspråk skräprum. Och allt i det rummet skulle således tillbaks till lilltjejens rum, byte helt enkelt. Men för att göra detta så måste innehållet i lilltjejens rum mellanlanda i hallen först. Ja jösses vad det såg ut. Och det här satte maken och jag igång med klockan sex när Bolibompa började. Målet var att vi skulle vara klara till klockan sju, men av någon konstig anledning hann den bli halv åtta innan vi var klara. Men det kallar jag turbofart ändå. Puh!
Så nu sitter jag alltså i vårt "nya" datarum medan lilltjejen har slocknat i sängen i sitt "nya" rum. Hon var jättelycklig då hon kom upp och fick se vad vi hade åstadkommit under tiden de tittade på barnprogrammen. Och jag kan faktiskt tycka att det här rummet känns riktigt ljust och trevligt ut då man ska sitta och blogga vid datorn. Alla nöjda alltså!
6 kommentarer:
Sju arbetsdagar på raken!! Inte snällt mot dig inte! Du e ju inte klok som försöker plugga bredvid!
Åhå. 7 kilo potatis. Kroppkakor. Mums. Hmmm...
Om ni tar en prommis i skogen och det saknas kroppkakor när ni kommer tillbaka, så är de inte hemma hos mig.
*lite ljugigt skrivet*
Bente: Jag vet, men man måste ju testa. Börjar inse att det kan bli lite körigt ;)
Viola: Klart att jag aldrig skulle misstänka dig, hur kan du bara tro något sånt. Jag lovar att bjuda er på kroppisar nån gång framöver sen.
Du beskriver din ommöblering som om det vore den enklaste grej i världen. Nå´t sånt som man gör ungefär lika enkelt som att gå ut och hämta posten.
Möblera om är det värsta jag vet.
Var och en sak på sin plats.
Nu, då och i all evighet, Amen:-)
Göran: Jag är inte heller någon fantast när det gäller att möblera. Däremot har min make fått ärva sin mammas möbleringsgener och får ett sånt där ryck en gång ibland.
Nu fanns det ju ett syfte med möbleringen, dottern behövde lite bättre yta nu när hon gått och blivit mästare på att stöka ner omkring sig :)
Skicka en kommentar