Senfrukost

Har nyss varit och avnjutit en senfrukost hos min granne. Te och rostade mackor, hönsprat, privatprat och lite allmänt ältande. Skönt!
Jo för nu när jag kommit hem igen, tagit mig en dusch och kikar ut och ser att det snöar för fullt, så känns allt plötsligt väldigt bra. Det är liksom så skönt att få ur sig alla tankar och funderingar ibland. Nu får jag så klart hoppas att grannen också känner så, så hon inte efter allt ältande känner sig fullproppad med tankar istället. Men det tror jag inte, hon ältade allt lite hon också.

Och för att inte bryta mönstret så gick vi så klart ut och kikade på fjädrarna en stund efter fikat. Kycklingarna som för tre månader sen var nykläckta är nu mogna för nästa stadie i livet, att flytta hemifrån. Jag ska förbarma mig över en liten maranhöna och en liten isbarhöna, och på söndag går flyttlasset. Så spännande.

Sen har jag också bokat datum för att komma och hälsa på uppfödaren och hennes hundar dryga 30 mil bort. Ska bli så skojsigt att träffa dem, och det har inte ens hunnit bli drygt än. Att vänta alltså. Men det är ju för bra att hundmammorna inte har sina bebisar i magen så länge, 63 dagar räcker gott tycker jag. Jag har fått många bilder skickade till mig och jag surfar ständigt runt på deras hemsida, men jag har ju faktiskt inte träffat dem än. Fast å andra sidan så tror jag absolut inte att jag blir besviken, bilderna talar nog för sig.

De har lyckats riktigt bra med sina foton måste jag säga. Jämför med min granne som inte känner sig riktigt rutinerad vad gäller kameran än. Att handla en fjäder av henne gör bara köparen lycklig. För på vissa bilder syns mest lite sudd, på andra röda eller blå alienögon medan vissa är alldeles, alldeles underbara. Vad jag vill ha sagt med det är att jag som sett hennes tjusiga fjädrar absolut tycker att kameran gör dem en o- tjänst (heter det så?) För hennes fjädrar är precis lika skarpa i färg och nyans som andras, men det är inte alltid det syns. Och för övrigt så har det inte ens med hennes kamerakunskaper och handlag för den att göra. Det är helt och hållet kamerans fel............. vems skulle det annars vara?