Tårtor i mängder och Vasaloppsplaner

Igår eftermiddag bar det av på 60-års kalas. Det var min faster som fyllde år och det är väldigt sällan vi träffas allihop. Så det var riktigt trevligt att få återse sin släkt igen. Ja det är klart, kusin L och jag ses ju emellanåt, men det var kul att se henne också så inte för det.

Det bjöds på välkomstdrink först, sedan smörgåstårta, kex och ost. Allt gott och vi hade trevligt. Efter att min faster öppnat sina presenter tog jag och kusin L med oss barnen ut en stund. De behövde få lite frisk luft tyckte vi så det blev "slänga sig i snö" lekar för hela slanten. Barnen blev piggare och gladare och när vi åter kom tillbaks var det dags för tårta och kaffe. När man är på kalas är jag van vid att det finns en eller möjligtvis två tårtor att välja på. Men synen som mötte mig var nåt i hästväg. Inte mindre än åtta olika tårtor hade bakats till kalaset. Förstår ni, åtta olika sorter. Hur lätt är det då? Att välja alltså. Om man ser åtta tårtor framför sig och tar en liten liten bit av varje så får det ändå inte plats mer än fyra sorter på en assiett. Och hur väljer man då. Tar man de fyra man känner igen och vet är goda. Eller vågar man sig på att smaka några nyheter, eller väljer man kladdkaka och vispgrädde som alltid är ett säkert kort. Ja det var inte lätt ska ni veta. Mitt val föll på tre mindre bitar av mina favoriter. Den som föll mig bäst i smaken av dessa tre var mandeltårtan med äggkräm emellan. Åh jösses så god den var, farligt god. Men jag tog bara en gång och kände mig riktigt nöjd med det.

I min släkt har alltid farfar varit en riktig korthaj. Han älskar verkligen att spela kort och enda sedan jag var liten minns jag att de alltid spelade 31 (kortspelet heter så) när det var kalas. Det är inte mer än några år sedan han fyllde 80 år och även då var hans önskan att få spela lite kort, vilket vi så klart gjorde. Igår var inte farfar med, men hans syskon var där med sina respektive. Så givetvis åkte kortlekarna fram även denna kväll. Vi med småbarn var inte med och spelade då vi hade fullt upp ändå. Det var nämligen väldigt många barn på kalaset. Har jag räktnat rätt så var det 10 barn mellan sex månader och sju år, så ni kan ju själva tänka er ljudnivån och allt spring i benen.

Maken och kusinens sambo hamnade efter en stund bredvid varandra. De turades om att beöka den lilla minibaren och någon timme senare började de planera vitt och brett igen. Förra gången blev det en bowlingfest när de planerade. Den här gången blev resultatet ett helt annat. Jag vet inte hur medvetna de är om vad detta kan leda till, men de bestämde sig i alla fall för att åka Vasaloppet nästa år. Jag försökte lite fint påpeka att det krävs en hel del träning innan man ger sig ut i ett skidspår i åtta- nio timmar. Men jo det visste de ju så klart. Fast jag vet i alla fall inte om de förstått vidden av det hela. Det räcker ju inte att börja springa en gång i veckan och sen tro att man fixar det. Jag vet att det kan verka som om jag är skeptisk och negativ till deras idé, men så är det absolut inte. Inte alls.
Jag är övertygad om att de klarar av det, inte minst för att de båda är envisa som åsnor och ger de sig sjutton på något så blir det så. Men kom ihåg var ni läste nyheten först, och påminn dem gärna om de skulle glömma bort det framåt sommaren. För det är väl då de måste börja träna för att vara i toppform på det nya året sen.