Hund på jobb.....

Under de senaste två dagarna har vi haft våra första "lära- sig- att- åka- bil- turer". Vilsa var inte alls förtjust i tanken på att sitta instängd i en gallerförsedd bur under resan till och från dagis igår. Vi fick stanna ett par gånger på vägen dit då hon försökte tränga sig igenom stolparna mot ryggstöden i baksätet. Jag röt i ett par gånger, men hon lyssnade inte riktigt. Fick köra in på en P- ficka, stanna bilen och kliva ur för att klart och tydligt förklara för henne att hennes agerande inte alls är okej. Samtidigt måste jag ju givetvis sätta mig in i hennes situation när det gäller att vara ovan bilåkare :)

Mot slutet av färden lugnade hon ner sig och var helt tyst och lugn då vi kom fram till dagis. Idag gjorde maken samma procedur då han skulle lämna dottern där. Vilsa gnydde en del, försökte ett par gånger att ta sig över, men satte sig sedan tyst ner och accepterade sin gallerbur för stunden.

På eftermiddagen var det dags för nästa prövning. Att först åka i gallerburen ner till den lilla staden för att sedan bli lämnad hos matte i en helt ny miljö. Urk, är vi månne djurplågare? Åh nä, vi är djurvänjare =). Klart att Vilsa ska vara med mig på jobbet. Jag är ju runt hos så många människor varje dag och de flesta av dem älskar djur och tycker det är något av en höjdpunkt när vi kommer med våra hundar. Och det är väl lika bra att hon vänjer sig med en gång, speciellt eftersom hon är så cool och lugn i sitt sätt. Hon var med mig i personallägenheten en stund först, sen tog vi en liten promenad (några hus bort =) där jag skulle stanna till en stund innan vi vände och gick den lilla promenaden hem igen. Luften var så där otäckt kvav, trodde det skulle bli åska och var hur varm som helst, trots att jag knappt rört på mig.

När vi kom tillbaks till lägenheten var Vilsa helst slut. Hon fick lite halv- två lunch, la sig på golvet och somnade som en stock. Jag hade nästa tid att passa en stund senare, men jag ville lixom inte väcka henne. Istället smög jag på tå ut genom dörren, gjorde allt jag kunde för att det inte skulle skrammla då jag låste och cyklade sedan iväg. Var borta ca 10- 15 minuter och valde att inte alls smyga då jag kom tillbaks. Nyckeln skrammlade, jag hostade skorna sparkades av lite noncharlant och......... Vilsa låg fortfarande och sov som en stock under bordet. Hon hade inte alls märkt av att jag försvunnit utan kopplade av som bäst, trots att miljön var helt ny för henne. Känns himla skönt måste jag säga.

Hon var efter den ganska långa tuppluren redo för nästa utmaning, Moby! En liten ursöt terrier som oxå fördriver vissa dagar på vårt jobb. Han brukar vara med sin matte lite då och då och han är hur snäll som helst. Vi har under en längre tid spekulerat lite i hur det ska funka när de är båda två i lägenheten, så det var lika bra att testa direkt idag tyckte jag. Resultatet blev att M gick fram och nosade på en halvslumrande V. V i sin tur sträckte på sig, kissade en liten pöl, nosade lite tillbaks på M och la sig och vilade en stund till. Ganska odramatiskt och även det väldigt skönt.

Vilsa fick även hälsa på hos en person till innan det var dags att sluta. Hon låg först själv ute i bilen en stund då jag gick in. När jag kom ut för att hämta henne låg hon och sov på sin filt. Innan vi körde hem åkte vi och hämtade tjejerna på dagis och fritids. Den resan var liksom hur underbar som helst. V sa inte ett ljud, hon la sig direkt på filten och somnade direkt. Och jag tror faktiskt att hon var riktigt avkopplad och inte bara helt slut efter denna intensiv eftermiddag. Ikväll har hon som vanligt varit go, glad och trött i en skön blandning.

Imorgon eftermiddag är det dags för arbete igen, sen är hon långledig till mitten av nästa vecka =)